Bland det osexigaste som finns är den där förväntan om sex. En man som gör allt det TS beskriver för att han förväntar sig sex som kompensation och inte för att han bryr sig om sin partner.
Det där känner man på sig och det blir pressande och samtidigt undergivet, vilket få kvinnor tänder på.
Det bästa en man kan göra är att fortsätta att vara mannen som kvinnan förälskade sig i och inte börja fokusera helt på kvinnan och allt hon ska ge honom.
Det finns en man som jag har fortsatt vara attraherad av under många år. Anledningen till det är att han alltid är sig själv till 100%. Han har integritet och går sin egen väg.
Han är aldrig elak eller manipulativ och han fjäskar aldrig. Han vill inte ha något av mig förutom mitt sällskap och mitt intellekt. Han är en av de mest självständiga personer som jag har mött.
Han ger mig sällan komplimanger så när han gör det vet jag att de är ärligt menade och jag glömmer dem aldrig för det är inga uttjatade klyschor utan specifika och personliga.
Han vill att jag slår följe med honom på vägen, tillsammans, som ett team.
Det är den enda man jag har känt mig respekterad av eftersom han ser mig som en person, inte en kvinna. Han vill vara med just mig, inte en kvinna överlag.
Det är så attraktivt att jag blir knäsvag bara av att höra hans röst.
Det är ytterst få män som förstår det eftersom många män ser kvinnor som en funktion som de vill ha i sitt liv, inte en människa som de möter och har ett utbyte med på flera plan.
Jag kan se tillbaka på mina ex och säga precis vad de ville ha av mig - en psykolog som lyssnar på hans problem, en mamma som tröstar och stöttar, en gratisprostituerad som uppfyller alla hans sexuella drömmar, ett fan som beundrar och applåderar honom.
Det enda jag har velat ha är sällskap, samtal, respekt och ett möte mellan två människor som kompletterar och inspirerar varandra.
Jag har valt bort män för det är ytterst få män som har velat samma sak. Det vanliga är att de resonerar som TS. Nu har jag gjort allt som jag antar att en kvinna (inte personen) vill ha och ändå får jag inte det jag vill ha.
Det är inte kärlek, det är manipulation och förhandling.
Påfallande många män känner inte sina fruar/sambos. De lyssnar inte på hennes tankar, drömmar och behov. De ser det som irritationsmoment som de står ut med för att få vad de själva behöver och sedan fattar de ingenting när hon en dag packar sina väskor och går.
Jag pallar inte med servandet, dealandet, duttandet och ständigt denna kletiga förväntan om att uppfylla alla hans behov.
Det finns bara en man för mig och han är ingen bad boy. Han är en jämlike,