• Anonym (2)

    Mitt livs största misstag

    Är att jag inte pluggade upp betygen upp gymnasiebetygen tidigare.
    Jag är så besviken, ledsen, och arg på mig själv. 

    Extremt arg. Rosenrasande.

    Visst, alla pluggar inte vidare med en gång. Så varför förväntas jag göra det då? Jag som har autism. Plus svagbegåvning. 
    Men vissa i min ålder väntade också med att studera vidare. Och dem är så vit jag vet helt normala. 

    Fan ta detta. Jag mår så dåligt utav detta. :(
    Mitt liv hade blivit helt annorlunda om jag bara hade gått till vux tidigare. 

    Hatar mig själv.

  • Svar på tråden Mitt livs största misstag
  • Anonym (2)
    Anonym (Ellie) skrev 2025-05-15 11:24:47 följande:
    Självklart är det okej. Vem är det som lägger förväntningarna på dig, du själv eller någon annan? Strunta i de som anklagar dig, tänk istället att du gjorde det du själv kände var rätt just nu.
    Tack, det betyder mycket. 

    Det var min gravt abusive far. Han var jättearg, rosenrasande att jag inte ''gjorde något'''. Men det gjorde jag. Jag var på ett ställe mot min vilja, inte vux då, utan ett annat ställe. Jag mådde extremt dåligt på det stället.Men jag var där för hans skull. Det är inte tillräckligt. 
    Nu står det i min journal att jag inte gjorde något efter studenten. Men det gjorde jag visst. Jag fattar att vården inte kan veta hur en förälder kan vara under stängda dörrar. 
    Men det gör ont. 
    Vet att man kan ansöka om rätta till journal. Och journalförstöring. 
    Men nu är det som det är. 
  • Egon den stora

    Det kan vara lätt i att fastna i det man borde gjort eller inte borde gjort,  speciellt med autism 
    Men jag brukar inte stället bara försöka fokusera framåt från den punkt jag står på nu. Det är ju det kan jag göra något åt. 

  • Egon den stora
    Anonym (2) skrev 2025-05-15 11:15:25 följande:

    Men är det okej eller inte? Att jag inte tog kontakt med vux tidigare. 
    Alla studerar väl inte vidare med en gång? Varför ska jag förväntas studera med en gång? 

    Jag studerade upp betygen när jag var 20. 


    Läsa upp betygen i 20 års ålder är väl inte så sent?  Då har du ju massa tid kvar i livet att göra något positivt? 
  • Anonym (2)
    Egon den stora skrev 2025-05-15 12:04:34 följande:
    Läsa upp betygen i 20 års ålder är väl inte så sent?  Då har du ju massa tid kvar i livet att göra något positivt? 
    Tydligen är det sent för min abusive farsa. 
  • Egon den stora
    Anonym (2) skrev 2025-05-15 11:55:26 följande:
    Tack, det betyder mycket. 

    Det var min gravt abusive far. Han var jättearg, rosenrasande att jag inte ''gjorde något'''. Men det gjorde jag. Jag var på ett ställe mot min vilja, inte vux då, utan ett annat ställe. Jag mådde extremt dåligt på det stället.Men jag var där för hans skull. Det är inte tillräckligt. 
    Nu står det i min journal att jag inte gjorde något efter studenten. Men det gjorde jag visst. Jag fattar att vården inte kan veta hur en förälder kan vara under stängda dörrar. 
    Men det gör ont. 
    Vet att man kan ansöka om rätta till journal. Och journalförstöring. 
    Men nu är det som det är. 
    Nu är du ju vuxen,  så spelar det egentligen så stor roll vad din pappa tycker?  Och gällande din journal,  hur viktigt är det var exakt som står i den?  
  • Anonym (2)
    Egon den stora skrev 2025-05-15 12:06:26 följande:
    Nu är du ju vuxen,  så spelar det egentligen så stor roll vad din pappa tycker?  Och gällande din journal,  hur viktigt är det var exakt som står i den?  
    Det har du rätt i. Jag ger blanka fan i min pappa. 
    Men det handlar inte om det. Det handlar om att jag var på ett ställe utan samtycke, och mådde extremt dåligt utav det. Så dåligt att jag försökte ta mitt liv och polisen blev involverad. Som körde mig till psyket. Sedan fick jag mitt liv förstörd av en läkare. Detta påverkar mig än idag. För det blev konsekvenser utav det. 

    Jo, det är viktigt vad som står i min journal. Andra vårdpersonal läser det, och tar för givet att det är sant. Vilket leder till ett sämre bemötande. 
  • Överste Senap

    Du kan inte göra något åt det som varit. Det du kan göra är att se vad är det bästa alternativet för dig givet var du är idag. Älta inte det som varit, det ät bara kontraproduktivt och har fått alltför många att bli handlingsförlamade istället för att leta bästa vägen framåt .

  • Anonym (2)
    Överste Senap skrev 2025-05-15 12:49:11 följande:

    Du kan inte göra något åt det som varit. Det du kan göra är att se vad är det bästa alternativet för dig givet var du är idag. Älta inte det som varit, det ät bara kontraproduktivt och har fått alltför många att bli handlingsförlamade istället för att leta bästa vägen framåt .


    Du har såklart rätt. 
    Men det är svårt. För jag verkligen hatar mig själv. 

    Fan ta detta. 
  • Anonym (Snällatanten)
    Anonym (2) skrev 2025-05-15 11:15:25 följande:

    Men är det okej eller inte? Att jag inte tog kontakt med vux tidigare. 
    Alla studerar väl inte vidare med en gång? Varför ska jag förväntas studera med en gång? 

    Jag studerade upp betygen när jag var 20. 


    Jag vet inte riktigt om du är seriös eller bara bekräftelsesökande?

    Du vet svaret själv. Det äg fullkomligt okey att börja studera vid 31 års åldern. Jag har vänner som har studerat till jurister och ekonomer i samma ålder. Idag är dom i 40 års åldern och är höginkomsttagare. Levt sitt liv som alla andra.

    Däremot så jobbade dom en del i ungdomen som både restes med men även sparades, samt att dom faktiskt också tog sig ann ett deltidsjobb på sidan av studierna😊På så sätt hade dom råd i den åldern med både parnter och barn!

    Rådet är att ansöker ett deltidsjobb vid sidan av så att du ekonomiskt känner dig tryggare tillsammans med bidraget. Då kommer du också lättare komma in i ?vuxenlivet? ekonomiskt efter studierna, trots att du självklart resan är vuxen, men jag hoppa att du förstår.

    Slutligen så tycker jag att du borde söka en psykolog för att ta dig ann din känslomässiga behov och trauman. Rekommenderar alla!


    Att grubbla i det förflutna och diverse val är oundvikligt hos alla vi människor, men jag kan snarare tycka att dom som håller fast vid det så hårt att det leder till destruktivitet och självsabotage, är dom som har funnit bekvämlighet i sin självömkan och spelar på det, både i uppmärksamhets syfte men självklart även trauma respons och andra psykiska biverkningar.

    Sök en psykolog, känns också som att din tråd var mer utformad för dig att dela dina minnen och händelser än självaste plugget i sig.

    Att söka svar på FL är faktiskt en bra början på hjälp 😊 var försiktig för trollen dock!

    Lycka till!

  • Anonym (2)
    Anonym (Snällatanten) skrev 2025-05-15 19:37:35 följande:

    Jag vet inte riktigt om du är seriös eller bara bekräftelsesökande?

    Du vet svaret själv. Det äg fullkomligt okey att börja studera vid 31 års åldern. Jag har vänner som har studerat till jurister och ekonomer i samma ålder. Idag är dom i 40 års åldern och är höginkomsttagare. Levt sitt liv som alla andra.

    Däremot så jobbade dom en del i ungdomen som både restes med men även sparades, samt att dom faktiskt också tog sig ann ett deltidsjobb på sidan av studierna😊På så sätt hade dom råd i den åldern med både parnter och barn!

    Rådet är att ansöker ett deltidsjobb vid sidan av så att du ekonomiskt känner dig tryggare tillsammans med bidraget. Då kommer du också lättare komma in i ?vuxenlivet? ekonomiskt efter studierna, trots att du självklart resan är vuxen, men jag hoppa att du förstår.

    Slutligen så tycker jag att du borde söka en psykolog för att ta dig ann din känslomässiga behov och trauman. Rekommenderar alla!


    Att grubbla i det förflutna och diverse val är oundvikligt hos alla vi människor, men jag kan snarare tycka att dom som håller fast vid det så hårt att det leder till destruktivitet och självsabotage, är dom som har funnit bekvämlighet i sin självömkan och spelar på det, både i uppmärksamhets syfte men självklart även trauma respons och andra psykiska biverkningar.

    Sök en psykolog, känns också som att din tråd var mer utformad för dig att dela dina minnen och händelser än självaste plugget i sig.

    Att söka svar på FL är faktiskt en bra början på hjälp 😊 var försiktig för trollen dock!

    Lycka till!


    Jo, jag är seriös. Dels hatar jag mig själv för att jag inte tog kontakt med vux tidigare. Extremt hatar. Jag mår så dåligt utav detta. 
    Dels fick jag skit från min pappa för att jag inte tog kontakt med vux tidigare. 
Svar på tråden Mitt livs största misstag