Händer inget med vågen!

Fast du, du går inte upp i vikt av att en kväll äta en mjukmacka med ägg. Då är det vätska som binds. Kvinnors (för jag utgår från att du är kvinna) vikt påverkas också av menscykel och om man som jag, är i 40-årsåldern, kan menscykeln börja bli lite knasig. Jag samlar på mig vätska både vid ägglossning och vid mens, men numera ibland också mitt emellan allt. Det är vätska, som jag sen kissar ut. Det är inte fettvikt.

Har du koll på dina sköldkörtelvärden?

Du riskerar för övrigt att utveckla en ätstörning med din besatthet. Jag hoppas att du inte har hemmavarande barn som bevittnar detta.

Det är precis det här jag menar. Barn märker mer än vi tror. Jag ändrade min frukost för en tid sen, bland annat för att jag ville minska lite i vikt. Det tog ett par veckor innan barnen började fråga varför jag valde att äta annat än vanligt. Trots att jag bytte ett vanligt livsmedel mot ett annat, uppmärksammade barnen detta ganska snabbt.

Att äta kring 1000 kalorier om dagen innebär att man äter väldigt lite och väldigt kalorisnålt. Självklart ser barnen att en förälder inte äter pasta/sås/bröd, eller tar lite mat, men äter mycket kokta morötter till. Min äldsta går i lågstadiet, men har hygglig koll på vad som är nyttigt och inte (tack kompisar...) och vet att morötter är nyttigare än sås till exempel.

Du har kommit längre än många andra. Du har kommit till insikt. Det är en bra bit på vägen till tillfrisknande! 

Barnen behöver inte bli skadade för livet, när du vet att du har ett problem och jobbar för att lösa det. Det är när man normaliserar ätstörningen som barnen tar skada. 

Jag önskar dig all lycka och välgång på vägen till ett ätstörningsfritt liv. Jag har gjort den resan själv och det är fantastiskt att vara frisk igen!

Fast stopp nu. Du ska inte banta. Du ska söka hjälp för din ätstörning. Har du gjort det?

Grattis till att förstöra dina barn för livet! Jag hoppas att någon närstående gör en orosanmälan!

De skickar dig till vårdcentralens psykolog som avgör om dina problem är av sådan art att de kan behandlas där, eller om du behöver ytterligare specialisthjälp. Det går utmärkt att lida av ätstörningar som normalviktig, till synes frisk och utan sociala problem. Det som ska fixas är din besatthet av att gå ner i vikt, att svälta sig själv med 1200 kalorier per dag och med din bulimi.

Så det här stämmer inte?

Det är inte så svart eller vitt. Man kan ju som bekant överäta och vara ätstörd. Jag kommer aldrig kunna banta på grund av tidigare ätstörning, utan får göra små, små förändringar som ger effekt över tid. När jag har bantat, har jag snabbt blivit besatt. Jag ska pressa ner kalorierna, klarade jag mig på två ägg igår, borde det räcka med ett idag! Allt utanför är ett misslyckande och funkar detinte som jag tänkt, är den enda lösningen att gå ner ytterligare i intag. Detta är också något som upptar min hjärna hela tiden  

De nära mig som bantat, har gjorde det på ett sundare sätt. Det är ingen katastrof att ta en liten tårtbit en gång, utan att behöva kompensera detta. De tar medvetet bara en och en som är liten bara. De kan gå ut och äta, och höftar en kväll utan att det är katastrof eller att det behöver kompenseras. De väljer förvisso med omsorg, men inte enbart två salladsblad. Blir de sjuka och missar träning, är det sånt som händer. De blir inte stressade och tror att allt är kört nu. 

Ditt sätt att pressa din kropp, trots att du inte mår bra av det, tyder absolut på en ätstörning. Tillsammans med det faktum att du själv kommit på det (även om du tagit avstånd sen) är ett annat, för mig, tydligt tecken. Du har ett ansvar gentemot din kropp, men också gentemot dina barn! Att lära sina barn sund kosthållning, är verkligen inte att äta 1000 kcal.

Det är därför du kontakta vårdcentralen! På vårdcentralen finns psykologer som kan avgöra om de ska behandla dig på plats, eller lotsa dig vidare. Jag har också gått till psykolog, både för sömnproblem och förlossningsdepression. Ingen kontaktade soc eller stämplade mig som galen. Istället fick jag verktyg så att jag kunde må bra igen.  

Jag uppfattar dig som lite på eller av i ditt ätande. Antingen äter du 1500 kcal om dagen, eller så går det över styr. Stämmer det? Och när inte 1500 kcal om dagen ger den effekt du önskar, pressar du kroppen ännu mer?

Jag är ute på andra sidan. Jag är normalviktig. Jag äter allt. Inte alltid så klart. Men jag kontrollerar inte ätandet längre. Det går att hålla vikten, fastän man äter en rejäl glass på glasscafé med familjen. Tänk alla år, när jag försökte lura i familjen att jag inte gillade glass. Att jag möjligen kunde tänka mig en Piggelin. 

Framförallt synd om barn som växer upp med en så ätstörd förälder och dessutom riskerar att ta efter beteendet.