Hur mycket behöver ni städa efter er sambo?

Det är alltid svårt i såna här diskussioner att veta vilken nivå folk egentligen menar i sina inlägg. Men om man tex har kokat tomatsås och missar två stycken millimeterstora stänk på hällen när man städar, då tycker jag att den som tycker att det är ett allvarligt problem är en pedant. Högst troligt åker de ju väck när man torkar av efter nästa matlagning. Några småstänk som blir avtorkade vid nästa dags städning istället för denna är inget problem för kökshygienen öht utan det handlar om huruvida man anser att total fläckfrihet är viktigt eller inte - om man är pedant eller inte.

Likaså om det blir något streck kvar på rutan efter putsning. Om såna smådetaljer är viktiga för en så kan man putsa själv, tycker jag. Att inte klara av att se en fläck på en fönsterruta, det är att vara pedant. Och visst är det som du skriver, att man trivs bäst med att bo med någon med liknande önskan om städstandard! 

Sen påverkar också hur ens liv ser ut var man lägger städribban. Två friska vuxna utan barm har ju generellt väldigt mycket tid att kunna lägga på städning. Men låt säga en familj med barn i lågstadieåldern med särskilda behov och kanske en sjuk äldre förälder att hjälpa, då blir prioriteringarna väldigt annorlunda och den städning som var helt självklar för de föräldrarna att göra för tio år sedan är plötsligt helt självklart att INTE göra, av den enkla anledningen att det finns betydligt mer akuta och viktiga saker att ägma sig åt. 

Det finns det absolut, men inlägget jag svarade på nämnde som exempel att det fanns fläckar kvar på rutan efter att man putsat. 

Och jag står fast vid att om man inte klarar av att en i övrigt nyputsad fönsterruta har en fläck - då är man pedant. 

Ingenting. Det är jag som är skitgrisen här.

Och alltid varit. Jag är slarvig, spiller alltid osv. Men jag har bättrat mig rejält. 

Ingen människa är stökig av sig. Det är ett val man gör att leva stökigt. 

Samma sak med det där med att ha svårt att komma igång. Det är ett val du gör
 Du kan få det lätt att komma igång.

Ingenting faktiskt. En enorm skillnad mot min fd som jag plockade och städade efter hela tiden. 

Har du provat att leva ihop med någon med ADHD.
De väljer inte att vara stökiga eller ha svårt att komma igång.
Det är tyvärr deras natur.
Först lägger de ifrån sig saker överallt för att de kommer på något annat, sedan när det ligger saker överallt blir det för mycket och det blir svårt att komma igång.

Ja, jag generaliserar lite, men så är det för många med ADHD som inte medicinerar.

Något många män lider av är att de kommer från hem där deras mammor tog hand om allt och de flyttar sedan ihop med en ny "mamma" som efter några år inser att det här var inte kul, när han inte hjälper till.
Det finns en lösning...
Sätt er ner, förklara exakt vad du vill ha hjälp med och förklara varför du vill ha det på ett speciellt vis.
MEN... Var också beredd på att sänka dina egna krav på hur du vill ha det, för att bo ihop med någon är att jämka. 
Självklart måste man ju ha någon form av grundhygien, men är det så farligt om det är en fläck på golvet eller några fönster är oputsade?

Och, om han hjälper till, gå inte efter med dammvippan och damma där han precis varit. Att kommentera på hur han gör något (städar, tvättar, diskar) kommer bara att leda till att han slutar göra det. Han kommer känna att det inte är någon idé, för det blir ändå aldrig bra nog, så då kan hon göra det själv.

Skulle tvärtom säga att människor är rätt olika när det kommer till stök. Med rätt strategier kan nog de flesta lära sig men det kommer långt ifrån naturligt för alla.

Ogillar starkt när folk skriver hjälpa till. Att kalla det att en vuxen man ska hjälpa till i sitt eget hem är ju underförstått att säga att det egentligen är någon annans ansvar, läs kvinnans, men att han är snäll och avlastar och hjälper henne. Han ska ta sin hälft av de gemensamma sysslorna, inget annat. Hjälpa till kanske man möjligtvis gjorde när man bodde hemma hos sina föräldrar, men som vuxen med eget hem och hushåll delar man på ansvaret.