Vill inte fira student - familj lyssnar inte

Jag tycker absolut att du ska kolla upp en möjlighet att åka hemifrån istället. Men berätta redan nu för dina föräldrar att du tänker göra så, så att de inte bjuder in en massa folk , fixar mat mm och sen dyker du inte upp. Det skulle uppfattas som egoistiskt och taskigt av många. Risken finns att dina släktingar blir rätt ledsna och sura, och det är ju inte deras fel att dina föräldrar vägrar fatta. 

Om föräldrarna blir sura gör så klart inget. Men det TS riskerar om hen gör så är ju att släkten blir sur på TS. Släkten vet ju inte att det är föräldrarnas fel. 

Det är sorgligt att du ska behöva tvingas till något som du inte vill! Det blir ju inget roligt för dig då, bara ansträngning.

På ett sätt kan jag förstå familjen, de vill att du ska göra sociala saker, för man tar sig enklast fram och lever i samhället om man är lite social. 

Men om man nu inte är det!

Då får man anstränga sig med att göra de sociala saker som kan vara nödvändiga för ett fungerande liv och andras bild av en själv framöver. Det kan vara nödvändiga saker på jobbet eller privat. Men vilka de viktiga sakerna är får man avgöra från gång till gång.

Jag skulle kunna  tänka mig att själva utspringet från skolan är något viktigt socialt, om det inte är så att du är helt isolerad från dina klasskamrater, utan ni ändå pratar då och då.
Om du nu har lite kontakt med dina klasskamrater blir det konstigt om du inte är där och säger hej då, antar jag. Även om just utspringet är ganska rörigt och gapigt. 
 
Champangefrukost verkar onödigt, det är ju inget som skolan ordnar. Kan du inte bara komma till utspringet? 

Sen tycker jag att det är dumt av dina föräldrar att envisas med en stor fest när du inte uppskattar det! Bättre att det bara är några få personer som äter något gott ihop. För att fira att du gått igenom gymnasiet! Det är ju det som det hela handlar om. 

Av någon anledning verkar din familj förneka din diagnos. Då kanske du inte vet att du, ifall du behöver det, kan ha rätt till råd och stöd enligt lagen om stöd till vissa funktionshindrade (LSS). Det kan bl.a vara att ha rätt till stöd till bostad, om du har svårt att klara det på egen hand. Eller samtal med kurator, som kan hlälpa en vidare. 

Det är sorgligt att du ska behöva tvingas till något som du inte vill! Det blir ju inget roligt för dig då, bara ansträngning.

På ett sätt kan jag förstå familjen, de vill att du ska göra sociala saker, för man tar sig enklast fram och lever i samhället om man är lite social. 

Men om man nu inte är det!

Då får man anstränga sig med att göra de sociala saker som kan vara nödvändiga för ett fungerande liv och andras bild av en själv framöver. Det kan vara nödvändiga saker på jobbet eller privat. Men vilka de viktiga sakerna är får man avgöra från gång till gång.

Jag skulle kunna  tänka mig att själva utspringet från skolan är något viktigt socialt, om det inte är så att du är helt isolerad från dina klasskamrater, utan ni ändå pratar då och då.
Om du nu har lite kontakt med dina klasskamrater blir det konstigt om du inte är där och säger hej då, antar jag. Även om just utspringet är ganska rörigt och gapigt. 
 
Champangefrukost verkar onödigt, det är ju inget som skolan ordnar. Kan du inte bara komma till utspringet? 

Sen tycker jag att det är dumt av dina föräldrar att envisas med en stor fest när du inte uppskattar det! Bättre att det bara är några få personer som äter något gott ihop. För att fira att du gått igenom gymnasiet! Det är ju det som det hela handlar om. 

Av någon anledning verkar din familj förneka din diagnos. Då kanske du inte vet att du, ifall du behöver det, kan ha rätt till råd och stöd enligt lagen om stöd till vissa funktionshindrade (LSS). Det kan bl.a vara att ha rätt till stöd till bostad, om du har svårt att klara det på egen hand. Eller samtal med kurator, som kan hlälpa en vidare. 

I vissa fall kan man få en egen lägenhet, man klarar sig själv men kan ha någon sporadisk kontakt med boendestödjare t.ex. 

Nu kan det vara så att TS inte har något behov av stöd alls! Jag ville bara nämna att det fanns!

Fast det gör ju aldrig den typen av föräldrar- de kommer bara att bli sura på TS.

Kan det vara så att TS föräldrar själva har autism, eller drag av autism? Det verkar ju viktigt för dom att det ska vara ett firande eftersom det är en slags rutin som
inte får brytas, oavsett vad TS känner eller mår bra av. Vilket såklart är helt fel.