Vill inte fira student - familj lyssnar inte

Jag gick inte heller dit. För jag har asperger. Ångrar att jag inte gick dit.
Fan vad najs att ha på sig vit klänning och mössa. 

Jag tycker inte att du är det minsta fånig faktiskt. Tvärtom är du rakryggad som säger ifrån om vad du vill. Vi är alla olika. Vissa gillar att ha en massa folk omkring sig och vara i mittpunkten. Andra har stora besvär av det och nu är din autism boven i dramat. Synd att din familj har så dålig förståelse för din autism. Men om nu en bjudning går före din autism är det bara att låta dem ha den utan dig. Åk ut på landet som du överväger. Jag var heller inte särskilt exalterad över min student. Kanske för att jag var utbölingen i klassen. Vännerna var lätträknade. Jag sa åt föräldrarna att de inte behövde göra den 80 mil långa resan bara för ett jävla utspring. Faktum är att jag var inte ens med på den. När jag väl hade fått pappret i näven tog jag farväl av "klasskamraterna" med orden: Ha ett trevligt utspring och ett gott liv, bondläppar. Nu drar jag". Jag har aldrig i mitt liv sett så många genuint förvånade ansikten som då.
En vecka senare började jag jobba och det var mer värt att fira.

Åk iväg, rym. 
Din familj är sjukt respektlös. 

kanske behöver du vara ännu tydligare. Säg inte att du inte vill utan att du faktiskt inte tänker vara där. Berätta precis hur du planerar dagen. Tänker du vara med på utspringet till exempel? Då kan du säga det. 

Om du inget säger och bara sticker så verkar du lite otacksam mot de som kommer för att fira dig. Då blir det onödigt mycket dramatik och obekvämt. Berättar du innan hur du kommer göra så får de anpassa sig efter det.

Så länge de inte skyller på TS sedan för det vore genomvidrigt och totalt oförstående. Om mina föräldrar gjort så hade jag aldrig förlåtit dem. 

Okej beteende
Förklara för gäster att barnet inte kommer att vara med
Besvara frågor utifrån att barnet faktiskt bett om att inte ha något firande "men vi ville så gärna" så att det framgår att det är FÖRÄLDRARNA som vill i så fall
Prata om barnet på ett stöttande sätt, xx trivs bäst i lugn, xx är helt enkelt inte bekväm, xx önskade att få fira på sitt eget sätt

Inte okej beteende 
Skämtsamt hinta till gästerna "ja ni vet ju" eller "ja men hen kan ju vara så knepig"
Ja vi vet inte var hen är riktigt men ja..
Ja nu sitter vi ju här
Vi som fixat så fint
Ber om ursäkt för att gästerna kommit utan att få träffa xx

Väljer föräldrarna att vräka på som vanligt utan att ta hänsyn till hur du/TS känner så ska det vara känt av gästerna anser jag. Det är ingen som ska komma dit och bli sur eller besviken för att du inte är där utan då får de (föräldrarna ) stå för det

Jag var nämligen i sitsen själv och vår mellanväg var att hålla firandet till de absolut närmsta. Det fanns en kusin + moster samt min mormor som jag gärna ville ha där. Så det var min familj + tre gäster.  De var välkomna till utspringet och sen firade vi med en vit prinsesstårta som vi satte flaggor i och smuttade på lite bubbel. Inget mer. Och jag hade önskat en present som man köpt tillsammans (gillar inte överraskningar). Övriga mostrar, fastrar, kusiner, mina farföräldrar och mina föräldrars goda vänner (varför skulle dom ens komma) ville jag inte ha dit. Jag är inget uppvisningsdjur.

Samma när jag sedan gifte mig 8 år senare. Vi höll det smått och slapp faktiskt kommentarer. Så tacksam för den respekten. 

Känner så med dig. Jag ville inte heller ha något stort firande. Läste in på komvux. Ville inte bjuda in en massa släkt och vänner och göra en stor grej av det, som först föreslogs. Firade istället med en liten picknick i skogen med bara dom allra närmaste, det var fint. På vintern. 

Ända reaktionen jag fick i efterhand var- Har du gått ut gymnasiet? Men va? Vi var inte bjudna på något firande? Denna när jag gick på högskolan sedan, haha. Får den reaktionen fortfarande idag ibland. 

Om dom inte alls lyssnar på dig, så kanske du kan försöka ordna med en resa någonstans? 

Nu har vi grälat om skiten också. Så jag sa att jag bara drar ut till landet då, så får de fira ifred, tar hundarna med mig. "Gör det du, så slipper vi sura miner", sa dem. "Vi ses till midsommar." Hade jag inte haft skola kvar så hade jag dragit direkt imorgon bitti med första tåget..

De ska fira som vanligt, punkt och slut, tydligen.

Men va? Det låter ju helt galet! Ska de fira även om du drar?

Ok, Jag tar tillbaka ovanstående. Dina föräldrar verkar  väldigt märkliga. 

Om min son hade sagt att han ville ha ett litet firande så hade han fått det. 

Det är ju din student och din dag. De vet ju att du har autism. Fattar de inte vad det innebär? Studenten ska vara ett fint minne men de vill tydligen ha det på sitt sätt trots att det stressar dig. 

Jag kan bara beklaga. 

Jag tycker du bara ska dra, om det är vad du känner för! Din familj verkar ju efterblivna. Köp med dig nåt gott och sånt som du trivs med och vad som gör dig glad för du tar ändå studenten, och så drar du ut på landet. Stäng av telefonen, du har meddelat nog! Så jäkla underbart det låter!! Det är din familj som får stå där med lång näsa för att de försökt tvinga dig till något du inte vill!

Känner igen mig själv i det du skriver. Har ingen diagnos, men finns mycket som talar för att jsg har det som kan beskrivas som "drag av högfunktionell autism". När jag var yngre hade jag få kompisar, ett fåtal specialintressen och jag ogillar starkt större sammankomster där man ska mingla och vara social. Även idag när min fru har gäster hemma drar jag mig undan för det blir alldeles för stimmigt för mig så jag får stresspåslag.

Studenten vad samma sak för mig. Min mamma bjöd dit massa folk och det kändes som om allting mest var en ursäkt för att hon skulle kunna ha fest och bjuda in släkt och vänner.

Stå på dig. Åk iväg till landet om du inte vill vara med. Låt de ha sin fest utan dig. Troligtvis är det inte dig de vill ha festen för ändå utan mest för sig själva.

Mvh