HAN SOVER JU ALDRIG?!
Vissa barn är så. Jag fick ett sådant barn, nästa var inte den typen alls så ALLA barn har inte dessa faser.
Men det hjälper ju inte dig att BVC säger så. Se om du kan få tag i en hjälpmamma/stödmamma som kan mycket om sömn. Kanske kan hon hjälpa dig med tips. Och om det inte hjälper själva sömnen så kommer du i varje fall möta en större förståelse!!
Jag fick ta hjälp av min man såklart så att han tog barnet och jag kunde få i varje fall 3-4h sammanhängande sömn ( vi sov typ i skift) varje natt. Och sedan vila vila vila. Man kanske inte hinner in i djupsömnen när man "vet" att barnet kommer vakna igen om en kvart men man zoomar ut och vilar i alla fall.
Andra runt oss fick också ställa upp antingen med att ta hand om barnet (så att jag fick sova) eller helt enkelt hjälpa mig att handla, komma över och dammsuga en snabbis, vi bjöd hem folk på middag vilket bestod i att vi tillsammans fast mest de lagade (mycket) mat. Trevlig för oss med lite input utifrån, och tacksamt att ha matlådor i flera dagar sen. Jag tror inte ens våra vänner uppfattade det som en uppoffring.
Många blir nog också förvånade över hur nära små barn vill vara. Man får se det som att man är den stora tryggheten, man luktar gott, de känner igen hjärtslagen och rösten mm. Och det är kanske inte så konstigt egentligen.