HAN SOVER JU ALDRIG?!

Vissa barn är så. Jag fick ett sådant barn, nästa var inte den typen alls så ALLA barn har inte dessa faser.
Men det hjälper ju inte dig att BVC säger så. Se om du kan få tag i en hjälpmamma/stödmamma som kan mycket om sömn. Kanske kan hon hjälpa dig med tips. Och om det inte hjälper själva sömnen så kommer du i varje fall möta en större förståelse!!

Jag fick ta hjälp av min man såklart så att han tog barnet och jag kunde få i varje fall 3-4h sammanhängande sömn ( vi sov typ i skift) varje natt. Och sedan vila vila vila. Man kanske inte hinner in i djupsömnen när man "vet" att barnet kommer vakna igen om en kvart men man zoomar ut och vilar i alla fall. 
Andra runt oss fick också ställa upp antingen med att ta hand om barnet (så att jag fick sova) eller helt enkelt hjälpa mig att handla, komma över och dammsuga en snabbis, vi bjöd hem folk på middag vilket bestod i att vi tillsammans fast mest de lagade (mycket) mat. Trevlig för oss med lite input utifrån, och tacksamt att ha matlådor i flera dagar sen. Jag tror inte ens våra vänner uppfattade det som en uppoffring.

Många blir nog också förvånade över hur nära små barn vill vara. Man får se det som att man är den stora tryggheten, man luktar gott, de känner igen hjärtslagen och rösten mm. Och det är kanske inte så konstigt egentligen. 

Åh tack snälla vilket fint svar! Jag tror att jag generellt har varit dålig på att be om hjälp. Jag kan räkna på en hands fingrar hur många gånger pappan behövt hjälpa mig på natten och jag sätter nog rätt höga mål för mig själv under dagarna, att hemmet ska vara snyggt och prydligt och allting gjort eftersom "jag ändå bara varit hemma". 

Självklart är jag glad att jag är bebisens trygghet, jag vet ju det och är glad att kunna ge mitt barn en säker famn att vila i. Samtidigt blir det nästan kortslutning i hjärnan när man inte får sova på flera dygn.

Nej jag förstår det, så är det verkligen.
Jag minns när jag var mitt uppe i det att det kändes som tortyr.
Och det är ju en tortyrmetod att hålla folk vakna i rum med lysrör osv så att man inte kan sova...

Jag hade väldigt höga krav på mig själv i början men fick dra ner på dem jättemycket pga annars hade jag gått totalt sönder. 

Så försök att tänka att det inte är för alltid. Dra ner på kraven. Ta hjälp med saker som kan kännas banala men som ger dig tid för lite återhämtning. Och har man flera olika nära eller bekanta som kan turas om så får man tänka att det inte behöver bli så jobbigt för var och en . Men väldigt mycket värt för er.

...och en sak till.
Jämför inte med andra. Gör inte det!

Och ta inte åt dig om någon vill få det att verka som att hon/han skulle ha lösningen. Som att ni inte redan testat precis allt?
Vi hade vänner (hade - vi kunde inte vara vänner sen) som hela tiden ville få det att verka som att om DOM hade fått VÅRT barn så hade det inte varit några problem överhuvudtaget. För deras barn var ju så lugn och somnade själv och sov flera långa sovstunder varje dag.
Eller hur - ni kunde få ett dygn med vår pojke så hade ni varit döda sen haha...

Låter otroligt jobbigt!! Hur skulle de gå att samsova med bebisen då? Jag skickade ut sambon då han sover för tungt, jag sover rätt still och är lättväckt, sen fick bebis sova med mig. Min son va dock någon månad äldre än din när han blev lite sådär men en vän till mig samsov med sin bebis från start. 

Jag vet att det är läskigt, men det kanske är det som funkar? Min nr 2 fick sova med mig i början för annars blev de ingen sömn heller. 
Oavsett, hoppas det går över snart och börja dela upp natten mellan er! 

Kan pappan ta barnet vissa nätter så du får sova? Öronproppar finns kanske inte till så små bebisar men jag tänkte om bebisen är lättväckt av ljud = sover dåligt? Även bebisen borde ju vara trött

Tack, vi samsover redan. Gjort sedan dag två eller något, lillen har inte accepterat något annat än att ligga på eller kloss an. Men då har han i alla fall sovit några timmar i stöten. Och pappan vaknar inte. Det är helt hopplöst. Han sover igenom explosioner och gallskrik tyvärr. Så bebis ligger alltid mot bedside crib på min sida (används mest som en sarg så han inte ska trilla ur och så jag kan få lite mer utrymme), eftersom pappan när bebis låg mellan oss varit nära att rulla över honom. Och innan någon blir hysterisk så var det mitt på dagen och jag var vaken och hade koll. 

Barn är alla olika lätt eller svårsövda och olika som personer. Dessa saker kanske funkar, och kanske inte. 

- Vira in bebis i filt eller liknande innan hen somnar i famnen. Låt den somna ordentligt (gärna ca 20 min) hos dig och lägg försiktigt ifrån dig sen. Filten kan göra att bebis hålls varm och inte märker att varma famnen försvinner. 

-Rutiner med mat och sömn. Vårt tredje barn är det första som sovit bra och som ettåring ofta sover hela nätter. Vi köpte en sömnkurs som även fokuserade på rutinerna över hela dagen och fick mycket hjälp i att komma dit vi är nu.

-Somna i vagn som rör sig men stannas ett par minuter efter bebis somnat
?Samsovning om det är vad som krävs för att få sömn. 

Slutliggen minska kraven på dig själv och fokusera på att bara ta er igenom detta. Be om hjälp och avlastning, många hjälper gärna till. 

Jag har inte haft det så illa, det måste vara så jobbigt. Du måste be om hjälp. Om du har svårt att göra det för din egen skull så tänk att du gör det för bebisens skull.

Jag tror varken BVC eller folk i allmänhet fattar vad som pågår i en nyfödd bebis.

Nyfödda har ofta väldigt känslig och omogen mage/tarm, och det är sannolikt att det ger obehag eller t.o.m. smärta hos en del. Om du som vuxen har magont, hur bra sover du då?

Så detta kommer inte att gå över förrän barnet blir större, för då blir tarmen rent fysiskt större och då försvinner de värsta tendensen till blockeringar och att luft fångas i fickor, peristaltiken mognar till sig och transporterar kanske avföringen bättre också.

Jag var själv ett utpräglat magbarn, och när jag vid 45 gjorde en koloskopi konstaterade läkaren att jag har en sällsynt korkskruvsspiral i två varv på min tarm på ett ställe, som gör det mycket trångt. Det är väl inte alltför långsökt att en sådan avvikelse kanske gjorde min bebistid svårare än andras?

Första steget är att sluta tro att naturen gör saker perfekta- good enough kan lika gärna vara migränkärl, tendens att bilda gallsten eller att ena benet är längre än det andra. Vi har alla ett antal defekter- en del syns utanpå eller på vårt beteende, en del är inuti. 

TS, jag tycker verkligen att du ska be om avlastning av omgivningen så att du får sova och inte blir psykiskt sjuk, för det det kan vara direkt farligt att vara sömnberövad för länge.

Mina barns pappa sov också extremt djupt. Sen delade vi upp nätterna mellan oss (jag sov i ett annat rum, ensam)  och redan första natten vaknade han av minsta pip. Har din sambo inga medicinska problem, kommer han ganska snabbt lära sig vakna av barnet. Annars får han söka hjälp!

Ja jag tycker också det är en bra idé att be om hjälp mer. Jag har också en bebis som är ungefär lika gammal , hon är 3,5 månader. Hon sover ganska bra på natten (vaknar och ammar några gånger bara) men vill också vara nära hela tiden så jag har svårt att få saker gjorda på dagarna , är mitt i en flytt dessutom.. Har fått be min mamma om hjälp trots att vi inte hade jättebra relation innan. Hon kan hålla bebisen när jag håller på och packar och städar inför flytt och ibland när jag t.ex lagar mat eller hänger tvätt eller går ut med sopor. Har en 3-åring som är jättevild också så jag är verkligen helt slut, ibland håller man på att gå sönder av stressen.. och en 9-åring som hjälper till en hel del men som ska till aktiviteter och kalas och sånt ..så det är mycket..  Min dotter är stor också, 8 kg så min rygg börjar göra riktigt ont av att bära hela tiden. 

Kanske du skulle testa att sova med bebisen i sängen? Skulle det funka? Jag har gjort det med alla mina , det skulle inte funkat annars. Som det är nu skulle jag nog inte fått sova en sekund knappt om jag inte hade henne i sängen med mig. Jag kan oftast inte lägga ner henne , då vaknar hon men brukar ligga i sängen och amma tills hon somnar , samma när hon vaknar på natten.. Hon är helammad.. Ammar du också? Tänkte om du kan ligga och amma i sängen isåfall så kan bebisen somna så? 

Och som sagt, be om hjälp från pappan och andra .. och ha inte så mycket krav på dig själv att hemmet måste vara perfekt och så .. Försök vila med bebisen om det går