Kejsarsnitt imorgon
Har planerat kejsarsnitt imorgon och det är så mycket känslor just nu.
Skälet bakom är förlossningsrädsla och jag har fått kämpa för det mycket, känns så mycket tryggare sedan det blev beviljat men jag har samtidigt aldrig sett kejsarsnitt som "den enkla vägen" och det är läskigt ändå. Känner också en jäkla press att vara fullständigt balanserad och obrydd nu när jag "fått som jag vill".
Det är första barnet och graviditeten har varit väldigt kämpig både fysiskt och mentalt, har haft alla symptom och krämpor som finns etc från dag 1 och är minst sagt rätt sliten.
Har inte berättat för någon att det är planerat till just imorgon för jag tänker att "utifall något dåligt händer" så vill jag inte ha massa uppmärksamhet innan jag är redo, så bara jag och min man vet. Känner mig därför ensam i det här även om det ju är helt och hållet självvalt.
Har senaste dagarna gått från att vara så himla peppad och glad och förvantansfull till att känna oro och ha massa blandade känslor. Alltihop känns just nu mest overkligt och nervöst. Min man är bara hur lugn som helst "det kommer gå jättebra, vi får äntligen träffa vårt barn, etc", och jag känner ju också så egentligen och har längtat jättemycket, får dåligt samvete på något sätt.
Ville mest skriva av mig tror jag, men all pepp och bra erfarenheter av kejsarsnitt välkomnas enormt. <3