Lär mig att ljuga ??

De ljuger om att de inte minns, de ljuger om saker för att dra fördelar "ex familjen äger det och det" osv, de ljuger om att de ska fixa saker och sedan inte gör det, de ljuger genom att ge löften de inte håller, De ljuger om att de inte varit otrogna.

Men jag håller min löften, jag är inte otrogen, jag minns nästan allt, jag fixar det jag har sagt att jag ska göra. 

Hela grejen handlar om att jag inte ens "ser" att "vänta nu här ska jag ljuga". Och "detta ska jag säga".

Men visst har jag snappat upp om hur man kanske ska bete sig, tack vare en chef som ljög mig rätt upp i ansiktet. 

Va avslappnad, ha armarna ner längs sidorna, Våga titta personen i ögonen och le och bekräfta personen så att du får dennes tillit. 

Men jag kan inte göra så mot någon. Hur klara man att stå och vara falsk mot någon överhuvudtaget? Jag förstår inte hela grejen. 

Jag vill kunna ljuga om saker för jag är för ärlig och jag inser det alltid efteråt och att folk lätt kan ställa problem för mig. Jag är för ärlig om mig själv.

Exempelvis om någon okänd men som kan ge mig problem i andra lägen frågar om jag ska flytta till en hyres eller bostadsrätt. Gjorde bort mig idag och först efteråt insåg jag hur illa det samtalet var. Personen jag pratade med ville mig inte väl alls och grävde efter flera saker om mig fast vi aldrig har träffats. Jag trög i huvudet som jag är svarade ärligt på alla frågor. Ångrar mig grovt nu i efterhand.

För att de råkar försäga sig själva veckan därpå. 

Till barnet hade jag sagt att jag plockade ur batterierna för ni bara bråkar annars. Jag sätter tillbaka batterierna om ni inte bråkar mer. Börjar dom bråka ändå igen så tar jag bort batterierna i några dagar. typ 2. Om jag hade haft barn.

Ang frisyren, jag ger inte en komplimang om jag inte menar det.

Jag tänkte göra rätt för mig opch skulle ringa och fråga om tillstånd över en grej. Det slutade med att personen sa åt mig att jag inte skulle flytta "dit", att jag skulle byta arbete och höll på negativt om 2 andra saker till som den inte hade med att göra överhuvudtaget. På det så frågade den mig ytterligare om jag skulle flytta in bland bostadsrätterna eller hyresrätterna. Jag delade med mig av en extra grej än huvudfrågan då jag försökte få personen att förstå att det var jätteviktigt för mig. 

Det skulle jag aldrig ha gjort. Jag har inte ens stoppknappen du pratar om. Varför är jag så fruktansvärd Naiv ? Jag tror att folk är bättre än vad jag är (eller åtminstone är mer värda än vad jag någonsin kommer att vara) Så jag svarar i tron om att jag måste. Trotts att jag är "omgiven" av folk som bara ljuger för mig.

Ändå finner jag ingen spärr i att vara tyst när någon frågar mig. Fattar det inte själv. Är annars en smart person. Som fattar saker och är problemlösare på alla olika sätt, ofta även långt utöver de vad andra är kapabla till. Men när det kommer till att prata med någon så är jag totalt blåst.