Blir aldrig firad, mors dag mm

Jag förstår dig TS. Jag har samma sits, en man som aldrig firar mig om jag inte i princip lagt ut det i klarspråk tio gånger att jag vill det. Och det i sig känns ju dels jäkligt girigt att göra och dels får jag himlande ögon mot mig att jag tjatar.

Jag kräver inget stort firande alls. Det behöver inte ens kosta en krona, jag hade blivit gladast av en handplockad bukett och ett kort som kunde vara en handskriven lapp. Men min man förstår inte det. Han "hinner inte". Och det i sig sårar mig faktiskt. 

Han är en närvarande pappa och fixar saker hemma - men just den här omsorgen om mig har försvunnit genom åren. När vi träffades var han mån om att göra små saker han visste gjorde mig glad. Jag gör det för honom fortfarande men hans del har försvunnit mot mig. Och det är faktiskt något jag sörjer rätt mycket.

Också då jag vill att vi i vår familj visar våra barn att den man delar livet med, den uppskattar man och den lyfter man. Den försöker man göra livet lite gladare och enklare för.

Igår slutade dagen med att jag låg och grät ensam medan han gjorde annat och barnen sov. Inte en optimal mors dag direkt.