Vart går gränsen för otrohet?

Generellt är det inte otrohet för mig. Otrohet för mig är att man börjar byta kroppsvätskor med varandra. Jag lägger armen om mina vänner och kollegor (de jag står nära), oavsett om de är män eller kvinnor, i en relation eller inte. Det är helt enkelt sådan jag är som person. Det är ju också under förutsättning att jag vet att de är ok med det. 

Ja, eftersom för mig är det inget sexuellt. Jag har kramat vänner när mitt (numera) ex varit med på samma plats, jag har lagt armen om en av våra manliga vänner trots att både hans fru och mitt ex var i närheten. Han var en vän, vi stod vid grillen och höll på och fånade oss. Noll attraktion. 

Varför ska man inte kunna krama vänner eller hålla om dem?

Som sagt, sammanhang spelar roll. Därav "generellt sett inte" i mitt första inlägg.

Men TS har ju inte skrivit om sammanhanget så det är svårt att veta. Men generellt sett så är inte en arm om någon otrohet, nej. 

Och nej, jag skulle inte direkt skrika "otrohet" om min partner gått undan från en tillställning och kramat en vän heller. Vännen kanske berättat något som föranlett en kram som tröst eller liknande. Åter igen, det beror på sammanhang och agerande efteråt.