• Anonym (Jobbigt)

    Förälder vill inte att jag flyttar till annan stad

    Kortfattat: Har en partner sedan 2år tillbaka och bott särbos men har senaste tiden pratat om att flytta ihop. Våra städer är ca 1timme med bil och nu har jag börjat se över jobb i hans stad (trivs inte så bra på mitt jobb). Han har ett jobb som gör att han heller inte kan flytta till en annan stad på några år pga hans anställning. Ingen av oss vill inte pendla till jobbet heller.

    Nu till saken, min mamma har haft djup depression i flera år och är sjukskriven. Mitt syskon bor förövrigt hos henne så hon bor inte ensam. Men min mamma skuldbelägger mig verkligen om flytt, hon ringde till mig och grät över mitt beslut. Dagen efter skickar hon sms över mitt beslut och skriver bl.a att jag överger min familj och att hon inte skulle klara att jag flyttar. 

    Jag har ofantliga skuldkänslor och mår skit över hela situationen.

    Vad gör man i en sådan situation? Jag har själv inga svar över hur jag ska lösa det. Det känns som att min familj inte kommer vilja ha kontakt med mig om jag flyttar. Mina syskon och pappa säger att de stöttar mig men att det känns tråkigt.

  • Svar på tråden Förälder vill inte att jag flyttar till annan stad
  • Alessia

    Ditt liv är ditt och du kan inte ta ansvar för din mammas mående. Det måste du ta upp med henne och även hennes sätt att skuldbelägga dig. Du får stå stark i detta. Din mor måste lära sig att inse att hon inte satt barn till världen för att de ska vara hennes stöttepelare.

  • Egon den stora

    Vad hemskt av din mamma att bete sig så och ge dig skulden för sitt eget mående. 
    Du ska ju inte flytta till andra sidan jorden direkt så om det bara handlar om att träffas då är det ju inget problem. 
    Hur tänker hon annars att du ska bo hemomkring tills hon dör och sen leva ensam resten av livet? 
    Flytta du om du känns rätt och svara inte på sådana dumheter. 

  • cosinus

    Det där är inte ok av din mamma. Ditt liv ditt val. 


    Jag bor 3 timmar från mina föräldrar. Min dotter har precis flyttat till min hemstad för att plugga.

    Din mamma får naturligtvis känna vemod för att du flyttar men det är hennes skyldighet att inte lägga det på dig. Du är dessutom inte långt borta, 1 timme är ju ingenting.

    Min mamma har aldrig sagt något om att vi flyttat. Inte ens när mitt syskon bott i USA. Naturligtvis är hon glad när hon får ha barnen närmare men accepterar och stöttar de val som görs.

    Du ska göra val som känns bra för dig. Din mamma kommer vänja sig. 

  • Fjäril kär

    Du får nog helt enkelt tänka att det är din mammas sjukdom som talar.  Hennes ångest som krälar i hennes kropp . Och det har ingenting med dig att göra alls utan det är så en depression fungerar. 

    Har hon en läkarkontakt? Jag rekommenderar att boka en tid och tillsammans gå dit och berätta om din flytt och att du är orolig för mammas hälsa . Kanske hon behöver extra mediciner , extra terapi eller nåt så hon klarar av det bättre . 

  • Anonym (Jobbigt)

    Hon har läkarkontakt men fick för ett tag sedan veta att hon troligtvis har kronisk depression. Hon klarar knappt av vardagen sedan lång tid tillbaka. Så det gör också att en flytt har känts svår.

    När jag pratade lite lätt om flytt för länge sedan så sa hon att hon inte klarar av att tänka på det, så har inte vågat tagit upp det igen pga av hennes mående, men nu togs det upp igen och nu vill hon inte prata med mig. Det som gör mest ont är att jag och min mamma alltid haft en nära relation och när hon säger sådana saker så gör det mig jätteledsen. Hon har gjort att det blivit lätt bråk där hon blandar in andra familjemedlemmar och pratar illa om mig och då tar mitt ena syskon hennes parti, medans pappa alltid stöttat mig så länge jag mår bra av mitt val. 

  • Anonym (Tess)

    Jag tror det är bra om du får lite distans till din mamma. Låt inte henne dra ner dig och hindra dig från att leva ditt liv. Varför skulle hennes mående och välbefinnande vara viktigare än ditt? I slutändan kommer hon inte må märkbart värre eller sämre vad du än gör.


    De flesta mammor är villiga att offra sig för att barnen ska ha det bra, jag förstår om den bristen på kärlek från henne smärtar. Har hon alltid varit sådan eller är det bara ny när hon är sjuk? 

  • Anonym (Kör)

    Tänker att din mamma mår inte bra och då tänker man inte rationellt. Ditt beslut ger henne katastroftankar som hon ej kan hantera. 

    Tycker du ska bemöta det lugnt och sakligt. Att du förstår att det för henne är ny och jobbig info men att det är ditt liv och du gjort ditt beslut. Samt att du finns där för henne när hon känner sig redo att respektera ditt beslut. 

    Flytta. Du gör ditt livs misstag annars. Du har inget att känna dåligt ansvar för, din mamma är vuxen. 

    Lycka till!

  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Tess) skrev 2025-05-29 08:21:39 följande:

    Jag tror det är bra om du får lite distans till din mamma. Låt inte henne dra ner dig och hindra dig från att leva ditt liv. Varför skulle hennes mående och välbefinnande vara viktigare än ditt? I slutändan kommer hon inte må märkbart värre eller sämre vad du än gör.


    De flesta mammor är villiga att offra sig för att barnen ska ha det bra, jag förstår om den bristen på kärlek från henne smärtar. Har hon alltid varit sådan eller är det bara ny när hon är sjuk? 


    Hon har blivit så senaste 3åren skulle jag säga. Det blev värre när jag träffade min partner samt att jag flyttade hemifrån. Har blivit att man tippar på tårna och är rädd att säga något fel, då minsta lilla så skapar hon konflikt. Hon har pratat väldigt illa om mig till mina syskon, så jag bara tar det för att det inte ska leda till bråk inom familjen. Inte för att gå ifrån tråd ämnet, men hon frågade mig att ställa mig som borgenär för henne och om jag inte gjorde det så skulle inte vi ha en relation och när jag sa nej så hon sa en massa elaka saker om mig, så jag gick med på det till slut (ingen stor summa). Så våran relation är inte så bra, men eftersom hon är min mamma vill man göra allt för att vi ska ha en bra relation,.men på senare tid så finns det en spricka som jag inte tror får att laga.
  • Anonym (Jobbigt)
    Anonym (Kör) skrev 2025-05-29 08:34:42 följande:

    Tänker att din mamma mår inte bra och då tänker man inte rationellt. Ditt beslut ger henne katastroftankar som hon ej kan hantera. 

    Tycker du ska bemöta det lugnt och sakligt. Att du förstår att det för henne är ny och jobbig info men att det är ditt liv och du gjort ditt beslut. Samt att du finns där för henne när hon känner sig redo att respektera ditt beslut. 

    Flytta. Du gör ditt livs misstag annars. Du har inget att känna dåligt ansvar för, din mamma är vuxen. 

    Lycka till!


    Oavsett hur jag bemöter henne om flytt så blir det inte bra, just nu så pratar vi inte med varandra och hon svarar inte på mina sms. Jag vet bara att hon inte kommer vilja ha kontakt med mig under lång tid om jag flyttar, tror även mina andra familjemedlemmar kommer bli besvikna med.
Svar på tråden Förälder vill inte att jag flyttar till annan stad