Hur bryr man sig mindre?

Jag var väldigt orolig över sådant när jag var ung. Jag tänker att det kanske är en åldersfråga. Alltså ju äldre du blir, ju säkrare blir du på dig själv och bryr dig mindre om vad andra tycker och tänker. Sen tror jag det handlar mycket om att man vill passa in och inte göra nåt som andra ogillar för att då riskerar man att hamna utanför gruppen. Att du sedan grubblar över vad du sagt och gjort det är nog ganska normalt att göra. Om man reflekterar över sig själv på det sättet så är det ju nån form av personlig utveckling (tycker jag). Du går igenom det som sagts för att nästa gång något liknande händer kanske du har ett bättre svar än förra gången. Så du jobbar ju med dig själv på ett utvecklande plan kan man säga. 🙂

Jag tyckte det var svårt tills jag fick det andra barnet. Det blev lite mer att osäkerhetskänslan blev till en säkrare känsla. Man hade ju klarat av barn nummer 1 och det gjorde mig mer säker på att jag faktiskt fixar det här. Det finns ju alltid en massa förstå-sig-påare som tycker en massa, men man är ju den som vet och kan sitt barn bäst. Så folk kan väl egentligen få tycka vad dom vill. Sen så kan du ju faktiskt vända på det också. Vad vet dom  andra som är så mycket bättre än vad du själv vet? Sen det du skriver om att folk kanske tycker du är konstig. Ja det kan ju kännas jobbigt, men du kanske behöver få en mer avslappnad attityd till dig själv. Vad gör det om man råkar säga fel nån gång, det är ju ingen fara. Och man kan ju alltid be om ursäkt om man går över någons gräns.