Hur bryr man sig mindre?

Det handlar om skaffa bättre självförtroende och självkänsla och helt enkelt veta sitt eget värde. På så sätt kan man skaka av sig vad andra tycker och tänker  och man tar bara åt sig när det verkligen finns belägg för någons uttalade missnöje. 

Så det handlar inte om att sluta bry sig utan att aktivt jobba på sig själv 

Och hur skaffar man sig bättre självförtroende och självkänsla tycker du? 

Genom att sluta vara så självcentrerad. Ytterst få människor bryr sig eller ens kommer ihåg hur du uttryckte dig eller såg ut i en social interaktion. 

Tror du verkligen att du är centrum av universum och att andra människor ständigt analyserar dig?
Det är det garanterat bara du som gör. Du verkar ha narcissistiska drag.

Jag var väldigt orolig över sådant när jag var ung. Jag tänker att det kanske är en åldersfråga. Alltså ju äldre du blir, ju säkrare blir du på dig själv och bryr dig mindre om vad andra tycker och tänker. Sen tror jag det handlar mycket om att man vill passa in och inte göra nåt som andra ogillar för att då riskerar man att hamna utanför gruppen. Att du sedan grubblar över vad du sagt och gjort det är nog ganska normalt att göra. Om man reflekterar över sig själv på det sättet så är det ju nån form av personlig utveckling (tycker jag). Du går igenom det som sagts för att nästa gång något liknande händer kanske du har ett bättre svar än förra gången. Så du jobbar ju med dig själv på ett utvecklande plan kan man säga. 🙂

Tycker det är fint att du bryr dig om vad andra tycker och tänker. 

Du är analytisk och konsekvent, du vill väl och bryr dig om andras åsikter och hur du framstår, fint =) Det är så man utvecklas och utvecklar självinsikt.

Grottar du däremot ner dig på en nivå där du tänker ex: varför sa favvo kollegan ?heej? istället för ?heeeej babe? så bör du kanske lägga tankarna på den andre personens mående än att tänka om hon är arg för att du inte svarat hennes sms om att hon blir sen. 

Du fattar ;) 

Och när kände du att det gick över för dig? Jag är 30 år och har barn, trodde att det kanske skulle bli dramatiskt bättre efter barn men icke. Det du skriver låter rimligt och då jag varit utanför en hel del under livet tror jag har påverkat att detta kanske är svårare för mig att släppa. Är väl också ganska känslig för ansiktsuttryck hos folk eller en känsla de ger mig, ?betydde det att den personen tyckte detta jag sa var konstigt? eller ?tycker personen jag är konstig som gjorde detta? osv. 

Tack för fina ord. Rent logiskt förstår jag att det kan handla om annat som påverkar hur den beter sig och har väl också försökt tänka så, men tycker det är svårt att i stunden inte ta åt sig och fundera över om personen har något emot mig, inte gillar mig eller något jag sagt/gjort. Tar ni verkligen inte åt er av om exempelvis en kollega inte säger hej till er på morgonen? Funderar över vad det kan vara eller om personen inte gillar er osv? 

Finns många sätt men ett av dom är att träna på att stå upp för sig själv, sina åsikter,  sina dealbreakers och stå för det.

Har du en fin partner och ett bra förhållande,  säg det. Stå för det. Börja inte ursäkta dig eller vifta bort det. 

Har din partner dåliga sidor. Våga säg det. Tyck det. Kommunicera det. Bra sätt att öva på gränsdragning och vad du tycker är viktigt. 

Ta emot komplimanger.  Ge komplimanger.  Säg att någon är fin så är det högst troligt att du får en genuin kompliman tillbaka. Nedvärdera inte dig själv utan öva på att stanna i ett tack och våga vara glad. 

Och ett mantra att ta med dig .. Varför är någon annans åsikter viktigare än dina?  

Är du själv alltid 100% sprudlande glad, alltid på topp med ett underbart liv? Nja...inte sant va.. självklart påverkar ditt eget humör hur du bemöter andra människor.  
Ditt hurtiga hej på morgonen kan din kollega med migrän tycka just idag är riktigt jobbigt  och orkar inte mer  än ett "mmm" till svar ... typ... 

Kollegan som bråkat med sin tonåring på morgonen är nog inte riktigt på humör att berätta om nya strategiplanen mer än i korta bryska meningar.  

Din bästis har kräkts hela natten av mensvärk och skickat ett tre timmar försenat "okej" på ditt långa sms om dagens planer.... 

Alla människor har ett liv liksom....

Jag brukade det jo, och det är okey det med. Men jag har med åldern lärt mig att bara ?tänka? istället för att övertänka. 

Såhär går väll hjärnan i det scenariot nu:
? Oj vad otrevligt?
? Har det hänt nåt sen sist? Nej
? Har jag sagt nåt om personen som kan ha kommit ut? Nej
? Svarade jag på den senast skickade memen? Nej
? Är det något min vän/kollega ska bli arg över? Nej (då kan dom faktiskt dra, vi är vuxna)
? Jag? Nej
? Är jag fundersam på vad som kan ha hänt personen? Ja
? Är jag irriterad över respektlösheten då det inte behövde gå ut medvetet över mig? Ja
? Frågar jag? Ja
? Beroende på svar, förklarar jag tog illa upp? Ja

Allt detta går på 7 sekunder skulle jag säga. Nuförtiden står 5 sekunder för irritationen av omogenhet och respektlöshet av en vuxen persons beteende gentemot mig, då jag redan vet vem jag är och vad jag säger till mina nära då problem alltid hanterats, och därför bör inga sådana situationer uppstå pga mig.

Allt det här har jag dock kommit fram till och funnit PEACE i pga mitt en gång övertänkande.

Övertänkandet påvisar otroligt fina egenskaper hos en person. Det är däremot i relation brist på övertänk gällande varför fan man övertänker helt irrationella, obetydliga och lättlösta situationer i huvudet om och om, som man blir en fånge i sina egna tankar.

Tankar är faktiskt inget mer än luften i ditt eget huvud.

Säger jag ?Bananerna MUMS! Övermogna bananer som har bruna fläckar på sig är allra sötast  smak? så tänkte du säkert på just det nu, i bild eller?

Du lever ett liv. Tänk, men lär dig konsten att tänka.

Jag tyckte det var svårt tills jag fick det andra barnet. Det blev lite mer att osäkerhetskänslan blev till en säkrare känsla. Man hade ju klarat av barn nummer 1 och det gjorde mig mer säker på att jag faktiskt fixar det här. Det finns ju alltid en massa förstå-sig-påare som tycker en massa, men man är ju den som vet och kan sitt barn bäst. Så folk kan väl egentligen få tycka vad dom vill. Sen så kan du ju faktiskt vända på det också. Vad vet dom  andra som är så mycket bättre än vad du själv vet? Sen det du skriver om att folk kanske tycker du är konstig. Ja det kan ju kännas jobbigt, men du kanske behöver få en mer avslappnad attityd till dig själv. Vad gör det om man råkar säga fel nån gång, det är ju ingen fara. Och man kan ju alltid be om ursäkt om man går över någons gräns.