Kan en kulturminister få vara helt okunnig om kultur?

Kulturministern ansvarar för en mängd olika områden, inklusive konst, litteratur, musik, teater, film, museer, arkiv, medier, demokrati och de nationella minoriteterna.

Det finns de som hävdar att kunskaper på kulturområdet saknar betydelse för en kulturminister. De tycks tro att det går utmärkt att prata om kultur med författare, skådespelare, konstnärer, filmskapare, musiker o.s.v. utan att veta något om kultur.

Ett skäl till denna hopplösa inställning är förstås den egna obildningen.

Ett annat skäl är hur kulturbegreppet används i den allmänna debatten. Kultur uppfattas som det som offentligfinansierade s.k. kulturarbetare f.n. sysslar med  eller vill syssla med.

Kulturen avser alltså ett område som kräver politisk ekonomisk styrning av dagsaktuella verksamheter och rollen som kulturmister handlar bara om fördelning av skattepengar. Och det kräver förstås  inga kunskaper om kultur tycker kulturrelativisterna utan det räcker med ett gott politiskt handlag i budgetprocessen.

Att det är oklart vilken politik som ska ligga till grund för styrningen, utom projektet med en kulturkanon, underlättar förstås inte för en kulturminister som saknar erfarenhet av att driva kulturpolitik.

Här en åsikt från en tidigare politikerkollega:

Det är olyckligt att den nya kulturministern hittills inte verkar ha haft ett stort engagemang i kulturfrågor. Det som Monique Nilsfors (S), från kulturnämnden i Vallentuna, säger till DN är besvärande: Hon har aldrig uppvisat något intresse för kulturfrågor eller förespråkat eller jobbat med några kulturprojekt, jag upplever inte att hon bryr sig om kultur över huvud taget.

(SvD 18/10 -22).

För att glädja mina meningsmotståndare har jag insett att vi pratar förbi varandra av den anledningen att vi pratar om olika saker.

De talar om hur det ÄR och jag talar om hur det BÖR vara.

Och det är ju de facto så att det f.n.  inte ställs några krav  på kunskaper om kultur hos en kulturminister. Det handlar som påpekats om politiskt handlag vid ekonomistyrning inom den offentligfinansierade kultursektorn. På så vis har ju mina meningsmotståndare rätt. En kulturminister kan faktiskt vara hur rudis som helst på kulturområdet. Det tycker jag är väldigt sorgligt och kulturfientligt.

Det jag talar om är hur en kulturminister bör vara och det innebär att han eller hon bör vara en kulturperson som har djupa kunskaper om kultur. Det är naturligtvis en idealbild, men inte desto mindre relevant.

Han eller hon bör obehindrat kunna röra sig bland författare, konstnärer,  skådespelare, filmskapare och musiker och föra diskussioner med dem utan att framstå som en kulturell analfabet och träskalle.

En person som inser att kultur inte bara är finansieringen av dagsaktuella projekt o.s.v. utan att vi har ett tvåtusenårigt kulturarv alltifrån det klassiska Grekland (och före) till modernismen (och efter) och vad det innebär. En kulturminister bör föra kulturens fana högt inför allt folket och inte sitta hukad över sina perspektivlösa budgetpapper.