• Anonym (Besviken)

    Överreagerar jag?

    J


     


    Min sambo har barn med en annan sen tidigare (barnet är 2). Mamman och barnet bor i en annan stad än vad jag och min sambo gör. Mamman valde att lämna min sambo strax innan förlossningen och ville sen inte skriva på några papper för gemensam vårdnad. Min sambo har träffat sitt barn minst 1-2 gånger i veckan och pratar på FaceTime varje dag. Han skulle nu vilja ha sitt barn varannan helg istället för att behöva åka hem till sitt ex för att umgås med sitt barn. När hans ex fick höra om detta så blev hon hysterisk och sa till min sambo hur han aldrig kommer få ha henne själv, hur dålig han är som pappa, han vet inte ens hennes favoritfärg osv. Hon valde även att skriva till mig och berätta hur dålig han är samt att han har misshandlat henne flera gånger. Dagen efter så skriver hon igen att hon ljög om allt bara för att hon va rädd att vi skulle ta hennes dotter ifrån henne. Senast min sambo skulle åka och hälsa på sin dotter så följde jag med, exet ringde då och sa att hon skulle gå med oss in till stan och att hon hade gjort pannkakor hon skulle bjuda på. Jag sa då till min sambo att jag inte vill umgås med henne överhuvudtaget efter det hon skrev vilket han förstod. Han förstod inte heller varför hon skulle vara med oss. Han ringde då upp och sa som det va varpå hon då svarar ?om din tjej ska följa med och träffa ditt barn så ska jag vara med, annars får hon inte vara med?. Min sambo blev jätte stressad och visste inte vad han skulle göra. Det slutade med att han gick med sitt ex och barn i stan och jag fick hänga själv. Kände mig så arg och ledsen. Varför kunde han inte stå upp lite? Varför kunde han inte säga ifrån? Överreagerar jag? Vet inte vad jag vill få ut av det här, men fyfan för människor som inte kan acceptera sitt ex nya partner. Jag har själv barn och pappan har träffat en ny, jag skulle aldrig kräva att jag skulle vara med när hon träffar barnen. Är jätte glad när barnen kommer hem och berättar något roligt dom har gjort. Ne usch så besviken och ledsen jag är

  • Svar på tråden Överreagerar jag?
  • Anonym (M)

    Varför har han inte ansökt om gemensam vårdnad?

  • Tecum

    Hon verkar vara en väldigt osäker person och mamma. Dessutom okunnig om hon tror att någon kan ta hennes barn utan vidare. Känns som en uppgift för en terapeut, men hon lär aldrig söka hjälp.

  • Anonym (f)

    Först: spara bevis på hennes märkliga beteende i en speciell map

    Två: han träffar knappt sitt barn, jag hade inte lagt mig i att behöva vara med

  • Anonym (Jo)
    Anonym (f) skrev 2025-06-02 20:42:59 följande:

    Först: spara bevis på hennes märkliga beteende i en speciell map

    Två: han träffar knappt sitt barn, jag hade inte lagt mig i att behöva vara med


    Det hade jag inte heller. 
  • Anonym

    Även om det verkar vara mycket känslor som svallar här: Försök ta ett steg tillbaka, det är trots allt inte du som är huvudpersonen här.
    En förälder försöker reparera sin relation till sitt barn. Låt de inblandade föräldrarna försöka lösa detta. 
    Det verkar väldigt infekterat så försök hålla dig utanför

  • Anonym (M2)

    Är ändå rätt naturligtvis att man som mamma (eller förälder) vill träffa pappans (eller mammans) nya partner. Det är en ändå en person  som ska vara med ens barn. 

    Så ja, du överdriver. Du behöver inte umgås med henne men du borde absolut gå med på att träffas. 

  • Dexter dot com

    Varför ska du vara med när han träffar barnet och varför han han inte ansökt om gemensam vårdnad under dessa 2 år?

  • KimLinnefeldt

    Trist när det blir strid om barnet. Det bästa vore om föräldrarna kunde göra upp i godo, kanske ta hjälp av familjerådgivningen. Det är 16 år kvar tills barnet är myndigt och kan bestämma själv...

    Mamman reagerar känslomässigt, rädd att inte få vara med sitt lilla barn så mycket som hon vill. Pappan är ett föredöme som vill bibehålla kontakten med barnet han satt till världen. Väldigt viktigt för barnet också.

    Det mest lyckosamma vore förstås om TS och pappan kan träffa barnet tillsammans, givetvis utan att den biologiska mamman ska hålla vakt. Det är jättevanligt att en förälder blir svartsjuk och bevakande gentemot den nya mannen eller kvinnan, tror jag.

    I värsta fall får det gå till tvistemål i en domstol, och jag har ingen aning om ifall en domstol skulle döma till gemensam vårdnad. Klart är att det skulle bli både dyrt och känslomässigt jobbigt för alla inblandade.

    "Hellre en mager förlikning än en fet process."

Svar på tråden Överreagerar jag?