Jag är just nu i en situation där jag är less på mitt jobb, less på att vi blir färre och får mer att göra, less på kolleger och chefer osv. Jag verkar vara den enda som känner så, eller i alla fall den enda som säger något lite om att det kanske inte är rimligt. Det känns som att det aldrig blir nog med saker vi ska göra för min chef liksom. Jag har jobbat på samma ställe i många år och har en akademisk bakgrund där jag har kämpat på i många år med studier på univerditetet, ofta läst dubbelt, och jag tror inte att jag i grunden är lat. Men jag börjar bli så less på att jobba. Jag har tonårsbarn som jag försöker motivera, men känner nästan att jag ljuger, för så mycket är meningslöst. Ju mer vi effektiviserar och ju mer vi gör, desto mer och svårare saker får vi att göra. Jag vet inte om det är för att jag har varit för länge på samma ställe eller om det tvärt om beror på att det kommer nya saker uppifrån som ska ändras och att man inte har kontroll över sin arbetssituation trots att man är vuxen och att man är för gammal för att ha någon som bestämmer över en. Jag börjar fundera på att sälja min bostad och leva upp pengarna tills jag kan gå i pension. Jag är just nu så himla omotiverad. Det är inte så att jag vill att samhället ska försörja mig, och som sagt tror jag inte det är lathet, men det känns så tråkigt med heltidsjobb och det finns så mycket annat intressant i livet som man inte har energi till när man jobbar hela tiden. Är det någon mer som har känt så och har några tips? Är det någon som har sparat ihop till ett sabbatsår? Hur i så fall? Någon som ha löst situationen på ett bra sätt?
