• KimLinnefeldt

    Det där osynliga som gör att man faller eller inte

    En kompis till mig är ganska ful, över 70, flintis och överviktig. Men kvinnor intresserar sig för honom, faller för honom. 

    En kvinna kan vara hur trevlig, kurvig och vacker som helst, men jag faller inte. En annan är mycket mer alldaglig men jag är torsk.

    Vad är det där osynliga, magiska, den röda strålen från ett hjärta till ett annat? Vad är det för subliminala signaler? Dofter? Minnen från uppväxten?

  • Svar på tråden Det där osynliga som gör att man faller eller inte
  • Anonym (Margareta)

    Dom där subtila sakerna är helt enkelt inget annat än inre egenskaper och personlighet som tilltalar dig och när dom kittlar din attraktion kommer du plötsligt se den där söta näsan du blir alldeles till dig av eller den där nätta figuren tillsammans med slagfärdig humor golvar dig helt..  

    Jag som kvinna funkar likadant.  Visst är det attraktivt med en hårig bringa eller muskler men om karln är lika tråkig som ett mariekex så hjälper inga muskler i världen liksom... 

    Mitt ex var ingen snygging alls , han var lite krum och 25 år äldre , lätt tunnhårig.  Men fantastisk humor, påläst, pålitlig och enormt stort hjärta och jag föll handlöst efter några månader ...

  • Anonym (M)

    Jag tror inte att det går att definiera utan det handlar om flera samverkande faktorer. 


    En avgörande skillnad är väl om det får en att må bättre eller sämre. Vissa personer attraherar en för att det är något med deras personlighet och utstrålning som ger en välbehag medan andra attraherar en för att de triggar något hos en kopplat till trauma, barndom etc. 


    Om man utgår ifrån att det är en positiv attraktion så tror jag att en viktig faktor är självförtroende. Personer som är trygga i sig själva och går sin egen väg är attraktiva. 


    Jag tycker lite synd om de yngre generationerna som tillbringar så mycket tid på nätet och inte får uppleva det här fenomenet i samma utsträckning. 


    Jag är född på 70-talet och ville man träffa någon när jag växte upp så var man ju tvungen att hänga på fester och klubbar. De mest attraktiva killarna var inte nödvändigtvis de konventionellt snyggaste men de hade den där dragningskraften som är svår att förklara. 


    Yngre personer lägger ofta för mycket tid på att teoretisera om en ideal partner och hur man kan attrahera en partner. Vi som är äldre vet ju av egen erfarenhet att det är mer komplicerat än så och att ett snyggt yttre inte är allt. 


    Jag såg rätt bra ut när jag var yngre och mina vänner fattade inte varför jag, enligt dem, bara träffade kufar men jag attraheras av personer som har integritet och inte följer flocken. Den man som jag attraheras av nu är en riktig kuf men samtidigt exceptionellt begåvad och för mig är det otroligt attraktivt. 

  • Tecum

    Skönt med inlägg som visar det alla egentligen vet, att utseende inte är det viktigaste för att träffa en partner.

    Vissa personer har bara "det", något speciellt som attraherar utan att man kan sätta ord på det. Jag kallar det närvaro, att de ser och lyssnar på den de pratar med. Och att våga gå sin egen väg, inte alltid följa strömmen. Intelligens är också attraktivt, liksom sunt förnuft, omtanke och empati.

  • Anonym (Hm)

    Är nog flera saker som påverkar, personlighet, utstrålning, trygghet m.m.

  • Anonym (.)

    No matter if you think u can or cant, you are right.

    Ford

  • Anonym (Menos)
    KimLinnefeldt skrev 2025-06-03 15:04:03 följande:
    Det där osynliga som gör att man faller eller inte

    En kompis till mig är ganska ful, över 70, flintis och överviktig. Men kvinnor intresserar sig för honom, faller för honom. 

    En kvinna kan vara hur trevlig, kurvig och vacker som helst, men jag faller inte. En annan är mycket mer alldaglig men jag är torsk.

    Vad är det där osynliga, magiska, den röda strålen från ett hjärta till ett annat? Vad är det för subliminala signaler? Dofter? Minnen från uppväxten?


    Tror det är väldigt tydligt och inte alls osynligt för somliga. De som anser det vara osynligt betraktar antagligen det andra könet på ett sätt där de själva vill bli betjänade på något sätt. Dvs ytligt. Därför förstår de inte heller vad de gör för fel när de aldrig träffar någon.
  • Anonym (Huldra)

    Jag upplever det som att man möter någon som är på samma frekvens som en själv.

    Har varit med om detta fenomen en gång och det var rent otroligt hur snabbt vi kom varandra värkligt nära. 

    Andra har jag haft relationer med har jag nog aldrig riktigt lärt känna.

    Vet inte vad det är men det är någon sorts ögonblicklig igenkänning som om man känt varandra i ett annat liv eller så.  Utseende, personlighet osv har väldigt lite med saken att göra

  • Anonym (korven)
    Tecum skrev 2025-06-03 18:24:11 följande:

    Skönt med inlägg som visar det alla egentligen vet, att utseende inte är det viktigaste för att träffa en partner.

    Vissa personer har bara "det", något speciellt som attraherar utan att man kan sätta ord på det. Jag kallar det närvaro, att de ser och lyssnar på den de pratar med.


    Håller med
  • Anonym (?)

    Träffade min särbo för typ 10 år sedan. Vi var båda "normala" kroppsligt.
    Nu 10 år senare, särbokilon, klimakteriet o.s.v ... Ingen av oss har sett vad vi kissar med på bra så länge.
    Men - vi passar ihop. När vi lägger oss brukar jag smeka henne över mage/stjärt/bröst för att hon ska känna sig bekväm med att jag tycker om henne.
    Vi har sällan sex men jag tycker det är viktigt att kunna vara nära ändå.
    För mig är det viktigt att hon känner att jag tycker om henne.

Svar på tråden Det där osynliga som gör att man faller eller inte