Separation med barn

Jag vill ju lösa det men även om jag haft bil så blir det svårt oavsett då jag jobbar vissa gånger flera mil från hemorten. Så ibland måste jag lämna hemmet redan runt halv 6 för att hinna till jobbet medans hon har det mer lugnt på jobbet under morgonen. Och barnen kan ju äta frukost på förskolan vilket många gör. Känns dock som att även om hon kan hjälpa mig där så kommer hon inte vilja för att jävlas 

Nej, på dina veckor är lämningarna ditt ansvar. Av erfarenhet så tycker jag inge att du ska sätta dig i en situation där du blir beroende av att hon ställer upp, även om hon skulle gå med på det just nu. Hamnar ni i konflikt kan löften brytas.

Förstår helt din poäng. Dock är barnens mående betydligt viktigare och eftersom jag och sambon inte kommer överens så ser jag ingen annan utväg och inte hon heller för den delen. 

Har du pratat med förskolan? De brukar ha en lösning för föräldrar med avvikande arbetstider. Kanske kan du lämna till nattis eller förskola som öppnar tidigare. Eller se dig om efter ett jobb som fungerar bättre som ensamstående förälder.

Fast det blir ju helt ohållbart. Självklart kan ni inte ha ett upplägg med varannan vecka men ändå ska du räkna med att få hjälp med barnen varje dag på din vecka? Hör du inte själv hur orimligt det låter?

Man kan be om hjälp vid enstaka tillfällen men att regelbundet vara berodde av den andra i vardagen, nä då måste du lösa det på andra sätt. 

Antingen får du pratat med kommunen om "nattis", dvs förskola som har öppet på obekväm arbetstid. 

Eller så får du prata med din arbetsgivare om du kan ändra dina tider de veckorna du har barnen. Kanske kan du jobba mer timmar på barnfira veckor och mindre på barnveckorna. Tror ändå att arbetsgivare i viss mån är skyldiga att underlätta vardagslivet med barn. 

Helt enkelt måste du själv hitta en lösning. Det är inte upp till ditt ex att lösa alla dina vardagarsmorgnar.

Det här inlägget förstår jag inte alls. Du skriver att ni inte kommer överens. Sen skriver du att ingen av er två ser någon annan utväg ("så ser jag ingen annan utväg och INTE HON HELLER). I samma mening så skriver du dessa motsatser. Hur ska du ha det. Kommer ni inte överens eller ser ni båda samma lösning på problemet? 

Då återstår väl att tala med din arbetsgivare om avkortad arbetstid de veckor du har barnen. Har du föräldradagar kvar kan det kanske utnyttjas eller så gäller avkortad arbetstid de veckor du har barnen. Det kan lyckas.

Ja, det blir motsägelsefullt. Reagerade också på det.

Ally beror ju på eran överenskommelse. Svaren verkar utgå från att ni bestämt att ha varannan vecka, men det är ju inte skrivet i sten.

I ditt fall inte ens möjligt förrän du bytt jobb eller gått ner i tid (om det sista är tillåtet med skuldsanering), utan ni kanske får diskutera att du har de varannan helg tills du hittat ett nytt jobb? 

Du får försöka få andra arbetstider på ditt nuvarande jobb eller byta jobb. Som ensamstående förälder kan man inte ha ett jobb som börjar 6.30 när förskolan öppnar 6.45. 

Det är förståss om det inte finns annan barnomsorg (nattis) där ni bor. 

Jag utgick ifrån det eftersom att han skriver "växelvis boende" och att han behöver hjälp på vardagarna. Då tolkar jag det inte som om att överenskommelsen är varannan helg eller dylikt. 

Men jag håller med om att om han inte kan få tag på "nattis" genom kommunen eller kan lösa det med sin arbetsgivare så kanske han är så illa tvungen att bara ha barnen varannan helg.

För det går inte att komma och kräva att ha barnen varannan vecka för att sedan tillägga "jag kräver dessutom  hjälp varje  vardagmorgon". 

Håller helt med ditt ex att det är ditt problem att lösa

Du kan inte längre räkna med hjälp från ditt ex. 
Barnen är ditt ansvar och jag, hon har helt rätt. LÖS DET. 

Prata med din chef. Förklara läget att du exempelvis måsye börja senare pga du ska lämna kids. 
Så gjorde jag vid en separation. Det är sånt man gör. Man bara löser det. 

Att du har spel skulder, plus innehållet av denna tråd påvisar att du förväntar dig att någon ska städa upp dina problem. 
Nej nej, dags att växa upp och ta ansvar. Barnen är ditt ansvar. Det är så det funkar.