Barn som alltid vill se på skärm

Kan ni inte göra saker tillsammans med bebis? Gå promenad med bebis. Läsa bok samtidigt för henne samtidigt som ni myser med bebis?
Har hon inga kompisar att leka med? Eller leker inte barn längre ?

Hon vill absolut inte leka själv. Hon leker med kompisar regelbundet, men så fort kompisen gått hem frågar hon efter skärmen igen.

Sätt skärmtiden till inte bara ett visst antal minuter, utan även till klockslag. 

Se till att det finns gott om annat att göra hemma. Pyssel, leksaker, böcker, serietidningar. Hon behöver lära sig att aktivera sig själv. Om ni bor tryggt är det även bra om hon har fri tillgång till "utomhus", men det är så klart inte alla förunnat.

Gör skillnad på ipaden, en dator och tv. Än då länge är hon ung, men det är bättre om hon gör saker på en dator eller tv där du (och pappa?) har full uppsikt.

Engagera henne även i sysslor i hemmet och runt bebisen. Hon kan läsa för bebisen. Hon kan hjälpa til med tvätten, disken och matlagningen. Särskillt om hon har ett så pass litet syskon kan det vara viktigt att hon får känna sig stor och duktig.

Hon kommer tjata hål i huvudet på dig. I början. 

Sätt riktigt tydliga gränser. Typ mellan 18-19 varjedag eller enbart lördag förmiddag eller vad som passar er. Och så är ni konsekventa så lär hon sig efter ett tag att tjat inte lönar sig. 

Hos oss har det funkat betydligt bättre när vi fått nog och satt typ skärm endast efter middag på kvällen. Lite tjat första dagen sen har de vant sig. Känns som om det är lättare för barnen också, att de vet att det inte är aktuellt med skärm mitt på dagen.

Förlåt men barn tjatar...och det är vi vuxma som måste stå ut och sätta gränser...
Tjatet har ju en tendens att öka om de tror att det finns en öppning...

Självklart kan du inte aktivera henne hela tiden och det ska du inte behöva göra med en 7-åring...

Som flera har föreslagit behövs tydlighet kring när och hur länge som hon får ha skärmen och ni behöver vara konsekventa.
Har ni sagt 30 min så är det 30 min...
Sätt alarm eller time-timer och stå sedan ut med att hon gnäller och tjatar...

Vi hade skärmfria dagar och det gällde oss ALLA....

Jag tror ni kanske skulle behöva ta bort skärmen helt under en längre period så att hon får chansen att kunna fokusera på annat. Här hade vi samma problem och tog bort ipaden helt. Barnen blir ju beroende av det.
Nu får hon endast se på tv 20 min på morgonen. I början var det skrik och protester, men nu leker hon som barn ska och behöver göra. Kan sitta i timmar inne på rummet och pyssla/leka. 

Har också en sjuåring som tjatar om skärmen, men inte så ofta som din dotter. Har också en 15 åring som är extremt beroende av skärmen precis som de flesta av dagens tonåringar.

Vis av tonåringen har sjuåringen inte fått någon egen mobil, som vissa av hans kompisar redan har. Helt galet, kan se dom barnen i lekparken ibland och då sitter dom o glor i sina mobiler.

Vi har en surfplatta, och den får han surfa på när vi åker nånstans, längre sträckor med bil. Hemma kan han få spela nåt bilspel eller liknande max 30 minuter på en dag. 

Vi låter honom se på tv, netflix och barnyoutube, men inga shorts. Men det är också begränsad tid. Jag varnar, nu för du se i fem minuter till, sen får du göra ngt annat. Ibland går han runt och tjatar om mer tv men oftast börjar han leka med något, själv. Men vi leker också mycket med honom, ritar, pysslar, lego, ute med studsmatta, fotboll osv. Ibland får han ha tråkigt, klaga o gnälla tills han kommer igång med något själv. Ibland gör vi ngt tillsammans. Ibland kommer han på direkt vad han ska göra när skärmen / tvn stängs av. 

Var försiktig med skärmen, särskilt plattan/mobilen. Du som vuxen bestämmer. Det är när man har tråkigt som de bästa idéerna kommer fram.

Lättare med ingen skärmtid, vi har inte ens introducerat mobil/padda på våra barn som är 7år.

De kan inte skilja på 1h eller 4h.

Bara slut, jobbigt några veckor, men lättare på sikt. Låt barnet måla, pyssla eller ha tråkigt. 

Fortsätt säga nej. Man kan inte ha skärm i ansiktet hela dagen. Säg att skärmtid är mellan 17-18 på vardagar och att hon kan få någon xtra timme på helger, annars tar ni bort paddan helt.
Barn dör inte av att ha lite tråkigt. Det finns tom forskning som säger att barn som har tråkigt utvecklar bättre tankeverksamhet och blir mer intelligenta som vuxna. 
Förstår att det är stressigt för dig om du har en bebis, liksom lättare att bara ge paddan för lite lugn och ro, men du gör henne bara en otjänst. Barn har ingen tidsuppfattning och 5 minuter är lika lång tid som 50 minuter för dem.
Hon är säkert lite avundsjuk på bebisen också, som får så mycket tid av dig. Gör lite saker ihop alla 3, bebis kan ligga på en filt i parken en stund medan ni har picknick, bebis kan vara i vagnen om ni går en promenad, bebis kan bada i baljan medan 7åringen badar. etc.

Mina barn får passa / laptop 1 gång i veckan. De vet reglerna. Inget tjat.

Ja, så går det om man, som många föräldrar verkar göra, anser att barn behöver aktiveras hela tiden och när man dessutom gör dem skärmberoende redan som småbarn.
Du kan långsamt lära henne att sysselsätta sig själv genom att säga något i stil med "Jag har tid om 10 minuter, lek själv så länge, så kommer jag sedan", eller så går du cold turkey och tar bort den där idiotplattan helt och vägrar leka med henne förutom under vissa stunder på dagen.
Personligen skulle jag rekommendera option två, med tanke på hur beroende ditt barn är på extern underhållning. Ett beroende blir man bäst av med total abstinens, inte med långsam avvänjning.

Barn måste lära sig att ha tråkigt också. Konstant stimuli är inte bra för någons hjärna. 

Jag tror att stort problem är att vuxna inte står ut medan barnen lär sig detta....
Det känns som att många vuxna idag har svårt med barns känslouttryck, i alla fall de "mindre kul" känslorna, såsom ilska, tristess,  motstånd (trots) och istället för att lära barnen att faktiskt hantera dem, så försöker de bygga bort eller undvika dem...

Jag håller med att barn behöver lära sig ha tråkigt men vuxna behöver lära sig hantera sina barn och inte försöka gå genvägar.. .

TS - Du är förälder och måste sätta stopp. Skärmtid är lika beroendeframkallande som knark och ditt barn kommer inte kunna säga nej utan vill bara ha mer.

Ja, självklart är min son också så. Och varende annat barn som jag känner också. Barn tjatar och skärm är en stor, beroendeframkallande grej. Det är bara något som vi föräldrar måste hanter. 

Jag tror att det bästa är att ha mycket begränsat skärmanvändande uppstyrt till vissa tillfällen, eller inget alls. När vi märkte att önskan efter skärm eskalerade, och vår annars sansade pojke fick gråtattacker när han använt skärm för länge så tog vi bort den helt ett tag, och sen återinförde vi den max två timmar på lördagsförmiddagar. Vi ställde klockan tillsammans så det inte skulle bli något tjafs när tiden var ute. Efter det blev det bra. Han är lugn och harmonisk och tjatar inte. Men så fort rutinerna rubbas, tex ni när sommarlovet började och vi tillät lite mer, så är det tillbaka på tjat. 

Det enda barnet jag känner som inte har problem med skärm är ett som inte får ha skärm alls. Jag har ett par tjejer i vår närhet som får ha skärm ganska ouppstyrt och det är skittråkigt att göra grejer med dem för minst halva tiden går åt till skärmtjat på mamma istället för att ha roligt. Vi åkte på bilutflykt med en av dem en gång och det gör jag inte om. Inte ens vi vuxna kunde föra ett samtal för det var konstant tjat, gnäll och tårar om skärm. Lite senare åkte jag själv med henne och då var det inga problem - vi läste böcker, sjöng sånger och lekte billekar. 

Tar du bort eller begränsar skärmen så blir det nog jobbigt ett tag, men sen kommer hon lära sig att hitta annat. Se till att ha pussel, pyssel, lego, serietidningar eller vad hon gillar hemma och involvera henne mycket i hushållssysslorna. 

Absolut. Har man redan vant barnet vid skärmar så är det säkert ännu svårare med att vänja dem att ha tråkigt. Kan inte minnas att jag och mina syskon blev svinjobbiga när vi hade tråkigt. Hände det att vi var bråkiga låste pappa in oss på våra rum och där fick vi sitta och rulla tummarna tills vi lugnat ner oss. De vuxna fick lugn och ro och vi hade chans att lugna ner oss. Det var andra tider det.