Jävla svärmor..

Ett lypsyl har en kork som min bebis kan stoppa i munnen och dö av. Dottern klarar inte av att låta bli att slänga allt på överallt. pch ja, hon kladdar med det och det blir maniskt att hon ska ha det. Vi får skälla på henne och svärmor skapar alltså en konflikt som vi kunde sluppit. Det blir som att svärmor är ett barn som inte lyssnar. Och när vi redan har tagit bort lypsyl från dottern och sagt att det är gjort så behöver hon inte ge igen.

Det kan anses som en tramsig sak med ljuslyktor men jag vill inte ha glas överallt där man ska leka sen eller där jag vill ha friheten att gå barfota. Grannarna blll heller inte ha glas ute på innergården. Det handlar om att min sambo säger till och hon ska respektera det.

Svärmor påpekar också, utöver kalasmat, hur vi ska ha det hemma och verkar tycka att hon ska godkänna hur det ska vara med inredningen och allt. 

Precis exakt så är det hos oss. Farmodern hos oss säger det lite närsomhelst. Överlag är det dock jag(mamman) som har huvudansvaret för allt som försiggår i vårt hem. 

Köket hos oss är mitt och är där inte ordning så är det mitt fel. 

Det är också kontrasten gentemot min mamma. Hon säger vad hon tycker om hon blir tillfrågad. Aldrig annars. Peppar oss mest och säger att vi ska hjälpas åt och ta det lugnt. 

Min erfarenhet sträcker sig inte till en person, 
Min egen farmor är lika som min svärmor. Min systers svärmor är inte helt oproblematisk. Min pappas fru lägger sig i sina söners liv och därmed svärdöttrars liv på en orimlig nivå. Min svägerskas mamma är väldigt mjuk och go som är en mormor. Min pappas svärmor(mormor) är också en väldigt diplomatisk kvinna med bra taktkänsla.

Jag får känslan att många pojkmammor kommer på sig själv försent med att de har fixat och donat lite väl mycket för sina söner. Det gör att de inte litar på att sönerna klarar sig själv och måste då se till att svärdottern tar hand om sonen lika bra som de tycker att de själva har gjort. 

Historiskt så har fruar fått åka hem till sin svärmor och ?läras upp?. Det har jag fått berättat för mig var helt rimligt förr. 

Jag hann knappt få en relation till min svärmor innan barnen kom. Hade en distansrelation i två år. Sen kom pandemin och mitt i den kom barnen. Vi sågs inte så mycket innan barnen helt enkelt och jag och min sambo träffades sent. Därför hade jag väl andra inarbetade intressen som jag hellre har prioriterat än att umgås med svärmor. 

Vi gav dottern som är 3,5 år ett lypsyl som vi hade noga koll över vad hon gjorde med. Det visade sig att hon inte klarade av att hantera det. 

Har också en 10 månaders som stoppar allt i munnen. 
Vi har därför lärt oss att vi inte kan låta vår stora ha små saker mer än under övervakade stunder. Dessa saker plockas sedan undan. 

Svärmor ignorerar dock helt våra regler och det vi har lärt oss om vår dotter. De stora måste få prova saker och man får se hur det funkar. Därför fick hon ett eget för ett tag sen men det gick inte. Svärmor vill bara vara poppis i vår dotters ögon och struntar i vad vi säger.

Tack för att du förstår. 

Tycker att min svärmor är ordentligt dum i huvudet. Hon pratar om att hon har så lite pengar och oj vad dyrt allt är. Sen kommer hon med all möjlig skit till barnen. 

Vår minsta son är 10 månader och han har redan fått 4 stycken gosedjur av henne. Inte ett enda bryr han sig om. 

Vi bor närmre svärmor och hon har träffar barnen överlägset mest. Ändå blir hon på riktigt svartsjuk för att vi kör FaceTime två gånger i veckan med morfar och mormor. Och så fort vi berättar att vi har varit med min familj så är inte reaktionen ?vad trevligt? utan ?vi måste träffas snart? som någon jäkla tävling. 

Tack för att du är vettig!

Mina barn är liksom först och främst mina barn. Det är så sjukt att man ska behöva vara folk till lags som umgås kring mina barn. Och ha så jäkla mycket överseende med deras idiotbeteenden. Bara för att de har så goda avsikter eller en massa känslor som de inte är vuxna att hantera. 

Du har väl rätt egentligen men min erfarenhet lutar åt att pojkmammor ändå är lite mer gränslösa. Att de inte kan låta bli att lägga sig i. 

Min svärmor satt och klappade på vår dotter som ett äckel en gång. Hade det varit en man som hade gjort likadant hade man reagerat och tyckt att han var en snuskgubbe. Min dotter sa ifrån som din son och hon förstod inte alls varför. 

Det är också ett ofog att tro att närhet mellan släktingar är något som är självklart. 

Du är ju märklig. 
Då menar du att barn aldrig ska få prova något som de inte klarar av. Uppfostran i mina ögon är att man låter barn testa olika saker under ordnade former. Stöttar dem i det och i nyfikenhet så att de växer upp till självständighet. Ibland går man för fort fram och det märker man. Då får man backa som vi har gjort: