Inlägg från: Anonym (Karin) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Karin)

    Jävla svärmor..

    Anonym (Rasande svärdotter) skrev 2025-06-15 01:59:52 följande:

    Ett lypsyl har en kork som min bebis kan stoppa i munnen och dö av. Dottern klarar inte av att låta bli att slänga allt på överallt. pch ja, hon kladdar med det och det blir maniskt att hon ska ha det. Vi får skälla på henne och svärmor skapar alltså en konflikt som vi kunde sluppit. Det blir som att svärmor är ett barn som inte lyssnar. Och när vi redan har tagit bort lypsyl från dottern och sagt att det är gjort så behöver hon inte ge igen.

    Det kan anses som en tramsig sak med ljuslyktor men jag vill inte ha glas överallt där man ska leka sen eller där jag vill ha friheten att gå barfota. Grannarna blll heller inte ha glas ute på innergården. Det handlar om att min sambo säger till och hon ska respektera det.

    Svärmor påpekar också, utöver kalasmat, hur vi ska ha det hemma och verkar tycka att hon ska godkänna hur det ska vara med inredningen och allt. 


    De som inte har en sån släkting har nog svårt att förstå. Det är småsaker det du beskriver, men det handlar ju om mängden. Det vore snyggare med hellång gardin, mjölken bör ligga på ett annat ställe i kylen, barnet borde snytas mer sällan, det är skräp på altangolvet, det är döda blad på krukväxten, barnet borde ha kortbyxor, barnet borde ha långbyxor, det är ett opraktiskt tyg på soffan mm mm. 


    Jag vet inte hur det är hos er, men i min familj sägs detta så gott som alltid av farmodern till mig, som är mamman, när min man inte är närvarande. 

  • Anonym (Karin)
    Anonym (Farmor) skrev 2025-06-15 12:44:45 följande:
    Jag är farmor kan jag säga till att börja med.
    Miina barnbarn är 6 och 9 år gamla.

    Som farmor har jag alltid respekterat föräldrarnas regler kring barnen. Skulle jag någon enstaka gång vilja ge godis trots att det inte är lördag (de håller inte benhårt i denna regel) så frågar jag innan jag ev ger dem godis. Säger föräldrarna nej så blir det naturligtvis inget.

    Jag har liksom förmågan att relatera till hur jag själv skulle uppfattat övertramp som dina barns farmor gör.

    Tror absolut inte att det är en farmor vs mormorfråga, mer än att du som mamma har mer överseende med din egen mor.

    Jag förstår givetvis att min svärdotter vid ett ev övertramp skulle ha lättare att hantera det med sin egen mamma i jämförelse med svärmor.

    Dock låter det som att du har fått en automatisk radar som letar fel på farmor, ligger det något i det?
    Vilken relation hade ni till varandra innan barnen kom?

    Tänker att i vårt fall är jag och sonens fru mer som kompisar, innan barnen så umgicks vi ofta på tu man hand och gjorde kul saker ihop. Gick på krogen, konserter och liknande. Bakade ihop, lagade mat ihop (som vi visserligen någon enstaka gång ännu gör) och bondade.

    Hon kallade mig inte för svärmor heller innan de var gifta, vilket jag uppskattade.
    Man bör använda rätt ord när man talar om relationer, iaf i min värld.

    Varje gång jag läser såna här "hata-svärmor.-trådar" blir jag lika glad över min fina, trevlig och snälla svärdotter.

    Din erfarenhet sträcker sig till en person, din egen mor. Det är en mycket undermålig statistik.

    Det finns massor med snälla och bra farmödrar, som du uppenbarligen är! Men tråden handlar inte om dem. Det är ingen slump att det finns skämt om att döda svärmödrar, nidvisor mm. Det är en svår relation och det är inte helt ovanligt att det skaver. 


    Jag tror absolut att det är ett utpräglat farmor-problem. Problemet grundar sig i att ansvaret för hem och barn traditionellt vilar på mamman. Som mormor kan man också ha åsikter, men de delar man i så fall med sin dotter. I och med att mormor och mamman känner varandra mycket väl märker mormor lättare när hon går över gränsen. Mamman har av samma skäl mycket lättare att säga till mormor. De älskar varandra oavsett och en meningsskiljaktighet är inget problem. 


    Problem uppstår när en farmor lever kvar i att kvinnan har huvudansvaret för hemmet (vilket tyvärr fortfarande är vanligt i många hetero-kärnfamiljer). Hon vänder sig då med sina oombedda råd till sin svärdotter, som hon inte känner så pass väl att hon märker när hon gått för långt. Och svärdottern är mån om att inte starta bråk med makens familj och har därför svårare att säga ifrån. 


    Jag tror att de farmödrar som mest pratar med sin son om de här sakerna inte alls uppfattas som lika jobbiga. 

  • Anonym (Karin)
    Anonym (Kan du se andra sidan?) skrev 2025-06-16 06:20:32 följande:

    Jag tror många farmödrar kan känna sig lite utanför när det gäller barnbarnen. Det är naturligt för en kvinna att fråga sin egen mamma om råd och därmed blir involverad i allt som händer kring barnbarnen. Männen diskuterar inte frågor med sin egen mamma på samma sätt utan farmor informeras mest. Tittar man på många familjer så besöker man morföräldrarna mer ofta än farföräldrarna. Och för någon som känner sig utanför men vill vara delaktig blir resultatet oftast att man försöker klamra sig fast mer genom att lägga sig i mer. 


    Dessutom har kvinnan och mormor oftast liknande syn på uppfostran och kvinnan litar därför mer på sin egen mamma med barnbarnen, man vet ju vad man själv tyckte om den uppfostran och att man ändå blev ganska bra. Farmor måste ju också ha gjort något rätt eftersom mannen ändå blev någon man tycker om men hon har haft en annan uppfostringsstil som kanske skär sig med din, eller så vill hon bara vara snällare med barnbarnen så att de ska gilla henne eftersom hon inte är lika närvarande som hon skulle vilja. 


    Absolut kan det vara så. Men att uttrycka den avundsjukan genom att klaga på svärdottern för gardinval mm är inte ett bra sätt att hantera den situationen. 


    I vår familj har dessutom farmor ett närmare förhållande till barnbarnen än mormor, men likväl ska hon påoeka att jag har fel skohylla eller liknande (trots att allt sånt köps av mig  o maken gemensamt. 


    Det intressanta är att min svärmor hade samma problem med sin svärmor. Det är som en loop som är svår att ta sig ur. Och det ska sägas att min svärmor har en massa positiva sidor, men allt detta klagande gör att vår relation tyvärr inte kan bli lika nära som jag hade önskat. 

  • Anonym (Karin)
    Anonym (Rasande svärdotter) skrev 2025-06-16 13:54:42 följande:

    Tack för att du förstår. 


    Tycker att min svärmor är ordentligt dum i huvudet. Hon pratar om att hon har så lite pengar och oj vad dyrt allt är. Sen kommer hon med all möjlig skit till barnen. 


    Vår minsta son är 10 månader och han har redan fått 4 stycken gosedjur av henne. Inte ett enda bryr han sig om. 


    Här tycker jag att du kastar ut barnet med badvattnet, så att säga. Jag fattar att du stör dig på henne, men låt inte det förgifta allt. Det är jättesnällt av henne att köpa leksaker till ditt barn. Om du ska kunna ha en fungerande relation med din svärmor behöver du lära dig att se det hon gör som är bra. Jag hatar min svörmors negativa kommentarer men hon bryr sig också mycket om vår familj och är hjälpsam och snäll på många sätt. Att köpa presenter är snällt. Lär dig att se det och låt inte irritationen förstöra all kontakt med henne. 
Svar på tråden Jävla svärmor..