Jävla svärmor..
Jag tror det är väldigt individuellt, och inte alls så enkelt som att mamma och dotter förstår varandra bäst. Min mamma har alltid varit gränslös och jag har lidit väldigt mycket av hennes totala brist på fingertoppskänsla. Under min uppväxt såg hon nog mig som en kopia av henne och blev väldigt oförstående när jag utvecklade andra åsikter än hennes.
Min son har sagt ifrån till henne (sin mormor) att hon inte hela tiden ska hålla på och kalla honom gullegrisen istället för hans namn, eller att han inte alltid vill kramas. Hon både skrattar och blir stött och förstår inte gränser, helt enkelt.
Min sons farmor har däremot fingertoppskänsla. Hon är gammal lärare och barnbibliotekarie och är hur pedagogisk som helst. Jag litar på henne till 100 procent.
Så mormödrar och farmödrar definieras inte mest av att de har en dotter eller en son, utan av sin egen personlighet.