Onyttigheter som trygghet - hur slutar man med det?

Jag byter ut mot sockerfritt. Bakar eller äter nicks glass

Om det innebär en trygghet, kan du inte hitta ett mellanting mellan att stänga in dig i en bubbla med frosseri och att medvetet i nuet (genom sk mindfulness, vad det nu heter på svenska) faktist äta det med gott samvete om så lite varje dag?

Jag åt precis en tårtbit. Precis som igår. Dagen innan åt jag godis. Det är helt ok. Det är inte som att jag slutar träna och slutar äta det som även är nyttigt bara för att jag äter sötsaker. Varför sträva efter någon slags perfektion eller nolltolerans?

Inget förslag egentligen, mer en reflektion. Jag har aldrig varit överviktig, men de perioder när jag varit utan snus har jag gått upp i vikt.

Inte för att dämpa snussuget, för vikten låg högre när jag var utan i fyra år, sen gick jag ner efter mitt återfall. Snus ersätter det där orala behovet vissa bara har, och man får sin belöning och trygghet av det

Som sagt, inget jag förespråkar, och jag tror heller ingen vuxen människa bara börjar snusa så där. En reflektion, som kanske pekar på att är du lagd som mig, att man har det där behovet av att stoppa saker i munnen hela tiden, så får du hitta ett substitut. Tuggummi? 

Kära TS, jag förstår ganska bra hur du har det. Min bästa rekomendation till dig  är att du skaffar dig ordentligt med kunskap om den kemi som pågår i din hjärna och din kropp. Det spelar mycket större roll än vad du tror, utan att förringa trauma och psykologi för det.

Här är ett bra ställe att börja på:

www.bittensaddiction.com/

Känner igen mig i ditt beteende men har inte lyckats bryta det nu på flera år. Har på senaste tiden börjat försöka enligt konceptet självmedkänsla, att inte försöka fly från känslan eller obehaget utan känna den fullt ut. Men lång väg kvar att inte bara trycka undan för att fungera utåt.