Hur hanterar ni vuxna barn som flyttar hem utan att fråga?

Nämen du måste sätta hårt mot hårt mot din man. Det är han som ska ta snacket med sin dotter. Det ska inte du behöva göra. Det är inget du ska vika dig för. Säg att du och dottern flyttar annars. Ställ ultimatum. 

Man får ju börja med att kanske gå försiktigt fram och fråga om det hänt något speciellt. Även om detta har upprepas varje år så får man ju ändå utesluta först att det inte är något problem med killen. Finns det något bra skäl till att hon kommer och behöver stanna ett tag; ja då kanske det får vara så men stannar man mer än några veckor så betalar man för sig. Hyra och mat.  

Har inget hänt är nästa steg att berätta att hon kan få vara välkommen någon vecka om sommare som ni har kommit överens om innan och planerat tillsammans.

Ni får förklara att också att ni kanske har andra planer. Ni kanske har bjudit något annan gäst nån vecka i sommar. Även om det inte så behöver hon förstå principen av att man pratar och kommunicerar innan. För tänk om ni står där nu och har lovat någon annan att komma. 

Kanske ska ni planera in det på riktigt. Säg till dottern att det här datumet måste du åka hem för det kommer några andra hit då. "Och sen kan du inte komma tillbaka för det kanske kommer andra gäster också". 

Sen kan ju inte din man gå runt och vara orolig för att deras relation ska bli dålig. Den låter ju inte toppenbra nu. De kan ju inte ens kommunicera. Och det kan ju inte vara en bra relation om den hänger på en så lös tråd som att om man ber henne att flytta hem så bryter hon. Alltså relationen kan ju inte bara funka på premissen att hon får bo där. Då är det ju knas ändå.

Är hon märklig i andra sammanhang också?

Kan ni prata med hennes pojkvän? Kan han ställa krav? Varför går han ens med på att hon försvinner i flera månader? Är alla helt dysfunktionella?

Oavsett flyttar man inte in ens en vecka utan kommunikation och överenskommelse. Som sagt, de kan ha haft helt andra planer. En annan gäst som bor där just då. Det har ju dottern ignen som helst aning om när man inte pratar innan. 

Kanske det men nu är det inte bara upp till honom längre när det bor fler i huset

Varför skulle någon skriva att det är hemskt när det inte är det? Jag har flera barn. När de är vuxna och har flyttat är min plan att flytta till ett billigare mindre boende. Min tanke är inte att för evigt bo stort så att vuxna barn ska kunna ha husrum hos mig när de vill livet ut

Som någon skrivit så ha du ju en oerhört mesig man. Väldigt osexigt med män som är så där med sina barn.

Förstår inte heller grjen med att inte våga säga till pga då kanske dottern bryter kontakten. Ja men då får hon väl göra det och komma tillbaka när hon mognat till sig och fattar att hon gjort fel. Man kan ju ändå inte ha en relation på de premisserna. Om någon av mina vuxna barn bara hade en relation med mig på villkoret att den får bo obegränsat hos mig när den vill utan kommunikation. Ja sorgligt men tyvärr ingen relation jag hade varit intresserad av där och då. 

Men som jag skrivit ovan så är mina tips (efter att ni har uteslutit att det verkligen inte är några problem med henne eller mellan henne och hennes sambo) att:

Prata med hennes sambo och kolla vad han tycker om detta.

Säga till dottern att hon måste vara ute om några dagar pga några andra gäster som ska komma.

Varje gång du handlar så säger du till dottern "vill du köpa mat själv eller ska jag handla så swishar du mig sen för din del?"

När det är städdags så säger ni bara "du tar badrum och kök och jag tar vardagsrum och övervåning".

Det gäller bara att säga sakerna om städning och pengar självsäkert så att det låter som en självklarhet. Inget tassande "kan du tänka dig att städa och betala". 

Förklara föra din man att om hon inte är ute om en vecka så kommer du sluta betala för all hennes mat och sluta laga den, sluta städa hennes grejer, att du och dottern flyttar ut några veckor samt att ni omedelbart ska kolla efter ett nytt gemensamt boende där hans vuxna dotter inte har bott. 

Bor ni kvar så ska dottern fråntas nyckel alternativt att ni byter lås. 

Har är relationen med dottern övrig tid av året? Träffas ni regelbundet?

Ja jag håller med om att det är märkligt av alla inblandade. 

Dottern som tar för givet, inte bidrar och inte kommunicerar.

Hemmet särbo som inte säger ifrån alternativt tycker att det är skönt (konstigt vilket alternativ det än är).

Ts sambo som inte fårgar varför/om något är fel på hemmafronten. Som inte tar hänsyn till ts. Och som inte vågar säga ifrån (osexigt deluxe). 

Och lite konstigt av ts som inte frågat om detta innan hon flyttar in med dottern samt att hon inte säger ifrån på skarpen till sambon att han ska ta tag i detta.

Alla verkar ha problem med kommunikation och vara konflikträdda. 

Hur går det ts? Har du pratat med din man om hur ni ska lösa detta?

Du är för snäll mot sambon ändå tycker jag. Hade krävt att hon ska ut om några dagar. 

Punkt 1 duger inte. Det räcker inte att du vet att hon kommer och hur länge. Du bor också där nu och ska även kunna vara med och styra och bestämma om hon över huvud taget får komma och i så fall även när och hur länge. Det räcker inte att du bara får informationen. 

Tänker inte din sambo att ni bor där tillsammans eller ser han dig bara som en inneboende och du får finna dig i de regler han sätter? 

Hur har det gått ts?

Hur gick sommaren ts?