Inlägg från: Anonym (Mimmi) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mimmi)

    Var finns de bra männen?

    Anonym (Grymt_besviken) skrev 2025-06-20 16:11:19 följande:
    Tack! Är också trött på äldre män som suktar efter "lammkött". De allra flesta av oss kvinnor har iallafall vett att söka partners i vår egen ålder och därikring.
    Min man är 50, jag är 61.
    Han är het som en spis, vi hittade varandra ute i vimlet efter att vi båda hängt på dejtingsajter i flera år.

    Ibland har man tur. ❤️
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Mats) skrev 2025-06-21 15:49:09 följande:
    Fast då är ju inte denna tråden aktuell för dig heller  Vad vill du själv ha sagt? Lol. Du är ju redan upptagen

    Så då erkänner du att du alltså tränar för mäns skull som ett ex? Du vet att om du inte tränar och går på gym så kommer inga män vilja ha dig. Köper du massa hudvårdsprodukter med för flera tusen I månaden. Det finns en sorts kvinnor i samhället som är ganska svaga mentalt. Med andra ord så styr män ditt liv. Att vara hälsosam betyder inte automatiskt att man måste träna. Det har mer med kosten att göra faktiskt. 

    Även jag som man kan de denna härskarteknik som män kör med. Tror du sköbhetsindustrin och tränings branschen skulle vara så stor hos kvinnor. Om det inte var män som  dikterade villkoren? Tänk lite på det. 
    Core är en man.
  • Anonym (Mimmi)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-22 17:04:22 följande:

    Jadu TS som är grymt besviken. Det här blir långt, ta tid på dig.. Läst tråden, men midsommarhelgen kom emellan till ett bra svar. Men kom ihåg, "it takes two to tango".. Har funderat mycket kring detta. Var singel ett tag för ca tio år sedan, efter ett över 20-årigt förhållande, då onlinedejting ännu var rätt nytt. Mötte mitt ex på tok för snabbt, hade inte funnit mig själv. Men blev "köpt" av sex. Ja, jag är en man. Kärleken är en form av tillfällig sinnesförvirring. Ack ja, men det är ju det man vill, känna "det där" för någon annan igen.


    Du lever livet 2.0, liksom jag gör med utflugna vuxna barn. Det handlar ju inte längre om att bilda familj med barn vovve, Volvo villa och alla tunga ansvar. Snarare två vuxna självständiga personer som råkar trivas i varandras sällskap, som kanske upptäcker efter många år att de fortfarande gör det, trivs. 


    Läste en rubrik: 


    From Fear to Intimacy. A Shrink?s Take on Dating. Pro tip: It's supposed to be fun! 


    Jag som man skulle kunna ställa samma fråga som dig: Var finns de bra kvinnorna? Så många tillfälliga "flings" som sedan inte lett någonstans, ibland har hon dragit, ibland jag. Jag har fått hjärtat krossat och jag har krossat några. Det skär i mig även efter nåt år.


    Någon i tråden nämde att de bra är upptagna. Men det är fel, kan ju lika gärna vara så att den bra mannen dumpat en "dålig" kvinna å vs. Men ofta är det nog så att paret kanske växt ifrån varandra efter ett långt förhållande. Särskilt småbarnsåren är en verklig prövning. Du liksom jag är förbi det, ett avslutat kapitel i våra liv. Du är fri, att rå om dig själv, likt hur en bra karl reder sig själv. Å du, var inte en karl! Men för båda saknas sex och intimitet i en bredare bemärkelse. 


    Jag upplever en skillnad från min singelperiod för tio år sedan och idag. Saker har hänt i samhället, allt från "me too" till att så många fler använder onlindejting. 


    Några sanningar jag lärt mig att fundera över i dagens utbud på dejtingappar: 


    Ingen ger upp sin frihet så länge de tror sig kunna få någon bättre. Detta har konsekvenser genom upplevt "utbud".


    Kvinnor blir kär uppifrån och ned, män nedifrån och upp. Med tanke på var jag kom ifrån, ett mycket torftigt förhållande, så blev jag "köpt" av sex. Såå, lättköpt är jag inte inte idag, men utan sex, inget förhållande.


    Den man som kan ge sin kvinna orgasm, vill sällan lämna henne (mycket obekvämt för många kvinnor). 


    Kvinnan är grindvakten till sex, allt annat är våldtäkt. Men mannen är grindvakt till förhållande. 


    Jag ser idag hur alla kvinnors dejtande är definierat av rädslan att välja fel, en rädsla. Höga murar som är omgärdade av både vallgrav, taggtråd o minfält, ogenomträngligt. Inget romantiskt kan uppstå ur en position av rädsla. Kan ju se till mig själv, hur jag reagerar när jag möts av misstänksamhet, jag går därifrån. Finns inget som folk växer så mycket av som just förtroende och tillit, men motsatsen är sånt som får förhållanden att spricka. Någon i tråden nämde också vad hon ska bidra med i ett förhållande, det här är viktigt. 


    Jag surrade med en 20 år yngre kvinna på jobbet, hon gav upp ett fast å mycket välbetalt jobb, för studier, drömde om att resa och bli analytiker inom FN, vegetarian å mycket PK med riktigt höga ambitioner. Jag frågade om hennes drömmar. Hon ville ha en rik man, hon skulle kunna fortsätta studera (typ i all evighet), kunna resa världen runt osv.. Men när jag frågade henne: Vad ska du bidra med i förhållandet då, din kropp? Då blev hon jävligt tyst, riktigt syntes på henne hur en krona trillade ned. För korkad var hon inte, hade bara inte tänkt den tanken. 


    Jag kan se att jag borde vara ett bra kap. Inkomst låångt över genomsnitt, kan hoppa av ekorrhjulet rätt långt före alla andra, byggt mitt hus helt själv utan hantverkare, med strandskyddsdispens, en "handyman" utöver det vanliga. Har precis allt utom mer kvinnligt sällskap. Slår jag ihop mina tillgångar å skulder är jag mångmiljonär, bor för en spottstyver. Kroppsligen ser jag ut som Ulf i ICA-reklamen. Inga sjukdomar, mitt medicinskåp innehåller bara plåster, alsolsprit och en sax. Men jag kammar alltså noll i dag, noll! Var fan finns alla bra kvinnor?


    Äh, du är nog inte snygg nog.
  • Anonym (Mimmi)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-22 17:52:40 följande:
    Skulle inte tro det, mitt "fel" är var jag bor, långt i norr där bättre bemedlade betalar flera miljoner för en kåk att nyttja några veckor om året. Kommer gratis i mitt fall då jag mycket väl kan tänka mig en plats söderut och även om jag måste jobba två år till, med inkomst över 750.000 så är jag ledig sådär 30 veckor om året. Tyvärr så tror väl de festa att jag ljuger, folk söderut fattar inte hur stora skillnaderna är i arbetskraftsbristens norr och arbetslöshetens söder.
    Vilken ålder innebär att jobba två år till?

    Jag, personligen, skulle inte se det som en fördel att ha en partner som kan vara ledig 30 veckor per år kan jag ju definitivt säga.
  • Anonym (Mimmi)
    Queen81 skrev 2025-06-23 13:45:44 följande:
    Jag hoppas ändå att det finns några "bra för mig" män där ute. Åtminstone en 😁
    Det gör det högst sannolikt.
    Jag hittade min guldklimp till man, bara sådär ute i vimlet.

    Lycka till!
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (m) skrev 2025-06-23 14:20:19 följande:
    Varför är inte det en fördel för dig? Låter ju nästan som att du tycker det till och med är en nackdel?
    För att jag själv inte har i närheten, hur roligt är det att jobba en massa medans partnern är ledig så mycket?
    Ja, en klar nackdel.
  • Anonym (Mimmi)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-23 18:05:06 följande:
    Kan sluta när jag blir 60. 

    Tror du skulle det om ni bor långt ifrån varann. Han skulle kunna veckopendla till sitt jobb. Tänk på alla som har jobb långt hemifrån, riksdagspolitiker, eu-byråkrater, folk som jobbar på båtar, en del byggjobbare, rese-säljare/montörer. Listan kan göras lång. Finns många som lever i ett långdistansförhållande, även om det inte startade som ett sådant. Du skulle troligen inte lämna din älskade om denne får ett välbetalt jobbprojekt där denne är borta varannan vecka under två års tid, men hemma varannan vecka, plus semestern.
    Du har rätt i att jag inte skulle lämna min älskade för detta, skillnaden är dock att vi redan är i en långvarig relation.
    Han har ett sk "bra" jobb och tjänar bra, så den risken känns ändå som oerhört minimal.
    Vi är särbos, är mest tillsammans på helger och snart... på semestern. Det ser jag fram emot.

    Till saken hör att vi bor en kvart med bil från varandra, hade det varit andra sidan landet så hade jag sannolikt inte inlett en relation med honom.
  • Anonym (Mimmi)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-23 19:55:16 följande:
    Ja du ser. Jag skulle kunna vara hos henne varannan vecka må-sö. Det är mer än bara två dar i veckan. Skulle hon dessutom ha ett jobb med mer sammanhängande ledighet än bara lö-dö.. eller kunna göra en del av jobbet på distans. Då behöver inte vårt land kännas så hemskt långt, särskilt om det går att se ett slut på distansen.
    Nej, jag ser ingenting.

    Hur roligt vore det att gå upp och jobba hela veckan medans du var ledig tror du?

    Och vi ses inte bara två dagar, vi är tillsammans varje fredag till måndag och ibland någon dag i veckan.

    Jag skulle inte gå in i en distansrelation, även om du försöker övertyga mig om det.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (m) skrev 2025-06-23 20:16:06 följande:
    Blir väl varken mer eller mindre roligt eftersom du nu frågar mig, spelar ingen roll
    Jag svarade bara på din fråga.
  • Anonym (Mimmi)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-23 22:35:57 följande:
    Jag försöker inte övertyga. Var och en blir lycklig på sin fason. 

    Men jag ser en avundsjuka, då du skulle behöva jobba medan jag är ledig. Så såg de flesta förhållanden ut gammalt tillbaks med hemmafruar och hårt arbetande män. Har en kollega i den situationen, hon har aldrig i hela sitt snart 60-åriga liv haft ett riktigt jobb, kommer att bli en fattigpensionär, hennes man kommer att behöva jobba jävligt länge för att de ska få en dräglig ålderdom. Å gudars så synd om henne om de skiljer sig.
    Du visar mer och mer av en personlighet som jag verkligen inte tycker om.

    Varför skulle det vara avundsjuka???
    Jag tycker att det vore tråkigt, tyckte att det framgick tydligt.
    Men såklart, som så ofta här på FL, så handlar det om antingen avundsjuka eller svartsjuka så fort man har en annan åsikt...

    Det skulle, helt ärligt, störa mig mer än att glädja mig att ha "dig" här när vi ändå inte kan umgås. Helt enkelt för att jag går upp tidigt (uppenbart när du ser när detta skrivs) och är borta hela dagen för att sedan måste i säng rimligt tidigt för att orka upp igen dagen efter.
    Skulle bara stressa mig att ha en ledig person i mitt hem då.

    Vad har ditt exempel med din bekanta med detta att göra?
  • Anonym (Mimmi)
    Queen81 skrev 2025-07-04 08:18:46 följande:
    Nä, nu läste du nog mitt svar med ett par otroligt negativa glasögon, som designats för att matcha din åsikt. För det var verkligen inte det jag skrev.
    Jag skrev att jag inte bara nöjer mig och tar lite vem som helst som visar intresse för mig för att slippa vara ensam.

    Men just nätdejting är sjukt ytligt för där är det ju utseendet som får en att stanna till och läsa presentationen. Men är inte presentationen nice så svajpar jag vänster.
    Mycket trevligare att träffa någon irl, på jobbet eller så. För där lär man ju känna en person. Det är fortfarande dock så att det för mig måste finnas en fysisk grundattraktion annars går det inte.
    Men är man en person med en härlig personlighet (vad som är en härlig personlighet är också en högst individuell åsikt) och ett alldagligt yttre så har man en större chans i verkliga livet än på dejtingsidor.

    Men det fina i kråksången är att detta går both ways, kvinnor har alltså samma förutsättningar som män (även om jag gissar att män är något lite ytligare).

    Fråga, hade du verkligen velat vara med en kvinna som "tog dig" för att hon inte hittade nån annan och ville slippa vara ensam? Eller som accepterade ditt utseende för att hon gillade ditt inre?

    Som sista kommentar. Ytligt så är Channing Tatum den sexigaste man jag sett. Rent utseendemässigt. Men skulle han visa sig vara otrevlig, oförskämd, dryg, elak och tråkig så skulle hans utseende inte spela någon roll alls. Jo, kanske för ett snabbt ligg men i övrigt skulle jag inte ge honom en chans. Trots att han är väldigt snygg.
    Här ser man hur olika vi tycker om snyggt eller sexigt!
    Mannen du nämner har jag aldrig hört talas om så fick googla fram lite bilder. 
    Den mannen hade jag inte ens lagt märke till i vimlet. Tungan ute
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Singelmorsan) skrev 2025-07-04 12:21:22 följande:
    Många kvinnor kommer in i förklimakteriet redan vid 35, då sjunker fertiliteten drastiskt. Klimakteriet är enbart när mensen helt upphört.
    Helt felaktigt.  När mensen helt upphört har man nått menopaus.  Klimakteriet är vägen dit.
  • Anonym (Mimmi)
    Queen81 skrev 2025-07-04 13:13:01 följande:
    Haha, ja det är ju verkligen ett bevis på det jag skriver om att vi attraheras av olika. Jag hade snubblat på mina egna fötter om jag såg honom i vimlet Cool
    Mina fötter hade snubblat över Sam Elliot som han såg ut på 80-talet. Skäms 
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Jag har en näsa också) skrev 2025-07-05 10:35:33 följande:
    Jag har aldrig hört någon annan kvinna säga att hon är empatisk och jämställd heller.
    Anonym (Jag har en näsa också) skrev 2025-07-06 18:55:14 följande:
    Men du har förutsatt att allt det ständigt förekommer ihop och så är det ju inte- en felaktig premiss.

    Jag kan få en man att önska att han aldrig blivit född utan att en enda gång höja rösten. Jag har använt mitt temperament till att rå på döda ting eller träna hårdare, inte till att slå sönder saker för att göra min omgivning osäker som en mindre andel störda män gör. Jag anser det vara ett tönt-beteende.

    Och män äääälskar att jag "tar för mig i förhållandet". 

    Det är bara män som behöver deklarera att de uppfyller självklarheter. Vore iofs bra om de kunde uttala sig om sin persoliga hygien i sin profil, då det är ett stort bristområde. Lite så här:

    "Kan tvätta rumpan själv, vet att man ska byta kalsonger varje dag, hittar till tvättmaskinen utan ledhund och personlig hejaklack."
    KAn bara beklaga din erfarenhet av män och önska dig en bättre framtid.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Jag har en näsa också) skrev 2025-07-06 18:55:14 följande:
    Men du har förutsatt att allt det ständigt förekommer ihop och så är det ju inte- en felaktig premiss.

    Jag kan få en man att önska att han aldrig blivit född utan att en enda gång höja rösten. Jag har använt mitt temperament till att rå på döda ting eller träna hårdare, inte till att slå sönder saker för att göra min omgivning osäker som en mindre andel störda män gör. Jag anser det vara ett tönt-beteende.

    Och män äääälskar att jag "tar för mig i förhållandet". 
    Känns mest som en diagnos, inte en egenskap.
Svar på tråden Var finns de bra männen?