Anonym (S)

Mon 23 Jun 12:12

80 svar

Kommentarer om vikt

Självklart är det inte ok att lägga sådana här kommentarer och definitivt inte inför andra.
Gränslöst!
Det är flera i tråden som verkar tycka att "oro" ger någon rätten att bete sig hur som helst...
Jag uppfattar det som att TS är vuxen, medveten om viktuppgången (som dessutom inte verkar vara enorm) och skulle hen vilja ha råd kring vikten så frågar väl hen själv om det...

Att påpeka någons "tillkortakommanden" publikt under högtidsfirande är väldigt oförskämt och gränslöst...
Och dessutom ofta kontraproduktivt och riskerar att förstöra tilliten i relationen...precis som TS själv nämner så föder detta beteende inte motivation till förändring och riskerar att skapa distans istället..

För ärligt, det behövs fingertoppskänsla och mycket trygghet i både relation och situation för att kunna ta upp personliga saker liknande detta som oroar en kring ens närmaste...oavsett vad det handlar om...

Ts, om det är första gången din mamma gjorde på detta sätt så kanske hon bara inte tänkte sig för.
Enklast är ju att samla mod och ringa och säga som det är.
Att du blev ledsen och att du faktiskt redan är medveten om övervikten och att du vill få hantera det på ditt sätt.
Poängtera att detta riskerar att skada er relation om hon gör så igen

Gör hon om det, så behöver du markera.
Tydligt. Inför alla. Äg situationen.
Drt är hon som gör bort sig. Inte du.

-Mamma, detta har vi ju pratat om. Det är gränslöst och elakt att påpeka mina brister inför alla. Skulle du vilja att jag gjorde så här mot dig? Du har ju saker som du skäms över...hur skulle det kännas att jag satte ljuslampa på dem????

Gör det riktigt obekvämt för henne.

Din kropp är din och din mamma får hantera sin oro på egen hand....INTE ditt ansvar....

Ta hand om dig

Anonym (S)

Mon 23 Jun 15:57

#24

Anonym (m) skrev 2025-06-23 14:50:54 följande:

Kaloribehovet går ner ju äldre man blir så man kan inte förvänta sig att kunna äta som man gjort och ändå hålla samma vikt.

Och vad är motiverande om inte fakta om att du blivit större? Sånt kan lätt bli att man inte märker själv utan det kommer smygande och man vänjer sig.

Och du skriver att du inte vet varför du gått upp, vill du försöka ta reda på det? Hur många kalorier äter du på en vecka? Vad är din längd vikt ålder? Aktivitetsnivå?

Nu förutsätter du att TS inte var medveten om viktuppgången men det verkar hen ha varit.
Så vad tänker du att "faktan" bidrar med då?
På vilket sätt blir det motiverande att bli utpekad som tjock inför släkt och vänner?
Är det inte sammanhang där det är viktigt att få känna att man duger som man är?
Skam är väldigt sällan en bra motivator för att lösa problem...
Jag vet många som istället undviker sociala sammanhang av just anledningen att alla ska se att de gått upp i vikt. För det är ju inget man kan göra något åt just den stunden man är på festen eller hur? Så då går man inte dit istället...
Jag tror inte omedvetenhet och okunskap om ens vikt och faran med övervikt är där problemet sitter för de flesta...

Sen visar all forskning om motivation och förändring helt tvärtom, att försöka övertyga med fakta och argument är extremt kontraproduktivt då det endast föder motstånd hos den man försöker övertyga..
Så om du är resultatinrintad och pragmatisk som du skriver i något inlägg ska du nog inte använda dig av "fakta/argumentations-metoden" i hopp om att någon ska vakna upp och hitta motivation till förändring...

Sen kan jag personligen känna att det är lite arrogant och översitteri, detta med att gå och berätta "sanningar" för folk förklätt till omsorg och oro....Folk borde jobba på sin "hjälpnödighet" och låta vuxna vara vuxna...
Ibland måste man ju säga något men då är det just viktigt med fingertoppskänsla och väl vald situation...
Tjata om det, inför andra på midsommarafton låter faktiskt inte som det...

Anonym (S)

Mon 23 Jun 17:56

#27

Anonym (m) skrev 2025-06-23 16:35:09 följande:

Nej om hon redan visste det så gör det kanske inte så stor skillnad, eller så vaknar man upp lite mer när man inser att även andra märker det. Men kan ju vara så att man inte tänker på det, man vänjer sig liksom allt eftersom man lägger på sig.

Och skämmas måste man inte göra, har inte ens skrivit något om att skam är en bra motivator, det jag syftade på är just att man blir varse om att man lagt på sig.

Och jag tror inte att någon förväntar sig att personen ska tappa vikt just där och då, det är väl inget att överhuvudtaget tänka på

Och det med pragmatisk och resultatsintiktad det syftade till hur jag själv löser samma problem. TS frågade ju efter hur andra skulle hantera situationen

Nä du skrev inte om skam men det är ju ofta den känslan blandat med obehag som framkallas när någon pekar ut ens brister i ett publikt sammanhang....vet väldigt få som reagerar med förändringslusta och tacksamhet att blivit metvetandegjord och varse inför en hel fest.
Jag fick uppfattningen att du såg förfaringsättet som positivt...kanske missuppfattade dig

Sen tror jag som sagt de flesta är väldigt medvetna om sin vikt och att det inte behövs någon upplysning om detta...

Hur du löser samma problem? Vilket problem menar du?
Ts bad ju om hjälp hur hen ska hantera sin mammas kommentarer. Svarade du verkligen på det tycker du?
Ditt svar innehöll mest teorier om viktuppgång och följdfrågor kring detta men inget om hur hen skulle kunna svara sin mamma eller hantera det vidare.

Anonym (S)

Mon 23 Jun 19:03

#29

Anonym (m) skrev 2025-06-23 18:22:33 följande:

Jag skrev ju att jag tyckte att det visserligen var dåligt att bete sig just så.

Problemet med vikten. Jag hade hanterat kommentarerna genom att istället fokusera på huvudsaken som jag tycker är att jag har gått upp i vikt.

Men det var ju inte det TS ville ha hjälp med.
Vikten var inte hens fråga. Vikten var ju endast en del av bakgrundshistorien
Hens fråga handlar ju om hur hantera kommentarerna ...inte bli av med vikten...
Så att svara på hur hen ska gå ner i vikt hjälper hen ju inte i relationen och kommunikationen med mamman...
Mammans beteende blir ju inte mer ok för att TS har övervikt och problemet med gränslöst beteende försvinner ju inte bara för att ts går ner i vikt. Risken är ju att det handlar om något annat nästa gång...

För dig är vikten uppenbart det viktiga (pun intended) men det låter som du blev lite hjälpnödig.
Som många verkar bli så fort det handlar om vikt...
Få saker verka trigga folks behov att ge oombedda råd såsom övervikt...
Men bara för att man kan ge förnuftiga råd betyder inte att man alltid ska...och forskning visar att det inte heller ger några goda resultat gällande att faktiskt få människor att genomföra förändring.

Anonym (S)

Mon 23 Jun 20:33

#32

Anonym (m) skrev 2025-06-23 19:50:23 följande:

Fast det är ju så jag faktiskt hade hanterat kommentarerna. Fokuserat istället på problemet med vikten. TS ville veta hur jag hade hanterat kommenterandet och det är att angripa problemet som kommentarerna handlar om, inte fastna i hur någon har kommenterat.

Ok
Så om någon kränker dina gränser, sväljer du alltså och går med i deras gränslösa beteende och syn på dig?
Oavsett vad eller?
Nu handlade det om vikt men det kunde ju lika väl handlat om något annat.
Ekonomi, äktenskap, barnuppfostran, val av yrke/utbildning, vaccin (både för/emot) etc etc.
Du anser att andra har rätt att ge dig ombedda råd och pikar kring ditt liv och dina livsval?

Vi tycker olika i såfall
Jag vill bli bemött som en vuxen person med respekt och tilltro att jag kan sköta mitt liv och försöker bemöta andra på detta sätt.
Om någon ber mig om råd hur de ska hantera en gränslös persons beteende skulle jag nog inte ge råd om hur de ska uppfostra barnen, vaccinera sig, göra budget eller liknande sakfrågor utan faktiskt ge råd om hur man kan sätta gränser...

Anonym (S)

I förrgår 12:23

#41

Anonym (Motiverande) skrev 2025-06-24 07:37:32 följande:

Nej, det är varken kul eller motiverande att höra sådant, men du bör ta det på allvar. Kommenterar någon din vikt så är det ju uppenbart något som syns och som inte ser bra ut. Många som "försöker hålla vikten" och säger att de går på olika dieter, småäter ofta eller äter mer än vad de nämner för andra, och därför lyckas de inte gå ner, eller går istället upp i vikt.

Fast det har väl ingen annan med att göra...
Kommentera någons utseende på ett negativt/kritiskt sätt och inför andra är oerhört fult och respektlöst.
Låt vuxna få ta ansvar för sin egen vikt. Vad har andra med det att göra?
Jaha det kan vara skadligt och du tycker att det ser fult ut...och?

Det finns mycket som man skulle kunna kommentera i folks beteenden som är väldigt skadligt.
Människor som inte tar på sig solskydd, röker, äter rött kött, dricker energidrickor, åker utan hjälm, bär väskor/kassar på felaktigt sätt, har fel sorts skor etc etc...

Folk borde ta till sig av det gamla talesättet "sköt dig själv och skit i andra"....

Anonym (S)

I förrgår 15:25

#52

Anonym (Motiverande) skrev 2025-06-24 12:41:58 följande:

Nej, det får vara nog med att bara sköta sig själv och skita i andra nu. Vi måste börja bry oss om och se varandra, och också våga anmärka på sådant som inte är bra - sådant görs ofta av omtanke.

Att fråga hur någon mår (och faktiskt lyssna) är väl något helt annat än att berätta att någon är tjock..och dessutom återkommande, inför andra och under en högtid.
På vilket sätt är det visa omsorg?
Mamman "såg" inte sin dotter...hade hon gjort det hade hon sett att gick över gränsen.

Och du har noll och ingen rätt att "anmärka" på andras liv och val...vilket mandat har du att avgöra vad som är rätt och bra för någon annan?

Anonym (S)

I förrgår 16:09

#57

Anonym (m) skrev 2025-06-24 15:33:08 följande:

Som att påstå till någon att den sannolikt har ätstörningar? Istället för att fråga och faktiskt lyssna?

Jag har inte antytt något om ätstörningar överhuvudtaget så du får rikta detta till den som det gäller...

Fast du tillhörde ju kategorin som endast skulle hantera andras kommentarer genom att ta tag i problemet som anmärkningen gällde så jag antar att du bokar tid till ätstörningsklinik nu...

Anonym (S)

I förrgår 17:41

#60

Anonym (m) skrev 2025-06-24 16:36:03 följande:

Varför ska jag fråga någon annan om ditt resonemang? Min fråga gällde ju hur du tänker

Ja fast då är ju förutsättningen att anmärkningen stämmer. Jag har inte kriterierna för att vara ätstörd.

Mitt resonemang kan du ju läsa som en röd tråd genom alla mina svar och är anledningen till att det inte är just jag som hintar om ätstörning.
Ditt sätt att hantera din vikt har jag inte med att göra.

Det är ju snarare DITT resonemang som blir av intresse.
Du skrev att du skulle hantera kommentarer genom att ta tag i problemet som de handlade om.
Men nu stämmer det ju inte...för nu förtydligar du ju att det endast gäller under förutsättning att anmärkningen stämmer
Och då frågade jag ju ändå om ditt hanteringssätt gällde oavsett vad saken gällde....men du fortsatte ditt autosvar att det var så du skulle hantera sådana kommentarer...

Du vet ju inte om TS faktiskt har ett verkligt viktproblem. Hen har gått upp några kilo. Det kan man ju göra och ändå vara inom normalvikt. Precis som att någon kan hålla koll på kalorier och vikt och inte ha ätstörningar....eller hur...

Så vad skulle du faktiskt göra om du skulle gått ner nåt kilo och din mamma inför alla på midsommar återkommande hintade, pikade inför alla på festen att du betedde dig anorektiskt, såg ut som du gått ner för mycket i vikt och peka nedsättande mot din kropp, uttryckt att du måste äta mer, fråga frågor om hur mycket du åt egentligen osv.
Hur skulle du hantera DE kommentarerna (exempelvis säga ifrån, gå därifrån, strunta i det etc)...för där börjar du ju närma dig de verkliga svaren på TS frågeställning...

Anonym (S)

I förrgår 18:32

#62

Anonym (m) skrev 2025-06-24 17:53:17 följande:

Jag frågar om det gäller även kommentarer om att personen sannolikt är ätatörd, att du då anser att det är fel för att man ska sköta sig själv och skita i andra? Eller skulle man istället fråga och lyssna? Eller vad gäller?

Ja alltså jag förutsatte när jag svarade dig att det vi diskuterade var anmärkningar som i fallet tråden handlar om, en anmärkning som stämmer och som personen själv håller med om att det stämmer. TS skriver ju att hon faktiskt har gått upp i vikt

Jag skulle bemöta det genom att fråga henne vilka kriterier för ätstörning som jag uppfyller. Hur mycket jag äter hade jag inte kunnat svara på annat än på ett ungefär

Som jag har skrivit tydligt tidigare så kan det finnas tillfällen då det kan finnas skäl att "lägga sig i" men att det då gäller fingertoppskänsla och trygghet i både situation och relation när man gör det.
Om man gör det på fel sätt väcks väldigt lätt den andres motstånd och försöket till samtal och medvetandegörande riskerar att bli kontraproduktivt, hur väl intentioner med omsorg om den andre man än kan ha...

Jag vet att du håller med om att tillvägagångsättet hos TS mamma inte var särskilt sjysst så det behöver vi ju inte diskutera

Men att hen gått upp lite och är medveten om det är inte samma sak som att anse att det är ett problem.
Det är ju ändå upp till var och en att avgöra och prioritera vad som är viktigt att ta tag i...
Att andra lägger sig i och dömer en utifrån ens utseende kan ju kännas som ett större problem än själva vikten...

Jag skulle personligen bli mer orolig om någon i min närhet gick ner i vikt och inte riktigt visste varför...

Anonym (S)

I förrgår 19:15

#65

Anonym (m) skrev 2025-06-24 17:53:17 följande:

Jag frågar om det gäller även kommentarer om att personen sannolikt är ätatörd, att du då anser att det är fel för att man ska sköta sig själv och skita i andra? Eller skulle man istället fråga och lyssna? Eller vad gäller?

Ja alltså jag förutsatte när jag svarade dig att det vi diskuterade var anmärkningar som i fallet tråden handlar om, en anmärkning som stämmer och som personen själv håller med om att det stämmer. TS skriver ju att hon faktiskt har gått upp i vikt

Jag skulle bemöta det genom att fråga henne vilka kriterier för ätstörning som jag uppfyller. Hur mycket jag äter hade jag inte kunnat svara på annat än på ett ungefär

Sen anser jag (som jag återigen skrivit) att det är stooooor skillnad att fråga om hur någon mår och att påpeka kroppsliga attribut...
Det första kan vara omsorgsfullt, om det görs på rätt sätt och med rätt intentioner medan det andra lätt blir respektlöst och integritetskränkande.

Alla som går upp i vikt mår inte dåligt av det och all övervikt är inte farligt, så att sätta sig på höga hästar och göra någon cruzade att metvetandegöra sina nära och kära om viktuppgång känns väldigt arrogant...(och som sagt kontraproduktivt)
Om någon direkt frågar eller ber om råd, är en annan sak...

Anonym (S)

I förrgår 19:34

#68

Anonym (Motiverande) skrev 2025-06-24 19:12:14 följande:

Folk är tyvärr väldigt ytliga idag, och lite får man nog anpassa sig till det. Tjocka människor ses i regel ned på, och då är det omtanke att påtala för en person att denne är överviktig så att de syns och att personen kan bli dömd av andra för det.

Nja, varför ska man anpassa sig till det.
Det kommer jag aldrig köpa eller lära mina barn att köpa.
Känns som ett resonemang från gamla tider...
Om någon är tjock ger inte någon rätt att se ner på den...
Att vissa gör det ändå betyder inte att man ska köpa det och se det som ett "normalt" beteende...

Tänk om kuratorn i skolan skulle hantera det så.
-hen sa att du var tjock. Men det var av omtanke.
Vi kommer inte hantera detta som mobbing , prata om människors lika värde etc utan så här är det att leva i ett ytligt samhälle
Gå ner i vikt så blir du inte mobbad
Mobbaren kommer förresten få pris som årets kompis eftersom hen var så omtänksam.

Anonym (S)

I förrgår 20:14

#70

Anonym (m) skrev 2025-06-24 19:02:26 följande:

Jaha, och vilka skäl är enligt dig giltiga för att få lov att, som du kallar det, lägga sig i? När någon pratar om hur man kan ta reda på varför någon har gått upp i vikt? Är det skäl nog att få lov att ta upp påståendet att personen med all sannolikhet har ätstörningstendenser?

Nej det är förstås inte helt omöjligt att TS inte ser det som ett problem. Men hon funderar ju ändå på varför hon gått upp. Hon tycker ju heller inte att det var kul att höra om det. Det här låter sammantaget verkligen inte som någon som är nöjd med att ha gått upp vikt. Men i hennes sits så hade i vilket fall jag börjat tänka efter och akta mig, det med vikten bär lätt iväg och blir mycket svårare att ta tag i ju längre det går. Om inte ett stort problem idag så kan det bli det. Och jag vill inte ha någon övervikt. Därför hade jag reagerat med att angripa det nu, det är mycket viktigare för mig än att fastna i att jag blev kommenterad på ett fel sätt.

Det får ju varje situation avgöra såklart...men exempelvis om någon skär sig, dricker sig återkommande redlös, inte kommer utanför sitt hem på grund av tvång eller där det finns misstanke om suizid mm.
Jag har till och med påkallat vården och myndigheters hjälp mot anhörigas vilja för att risken för skada och till och med död var så pass stor...
Så jag är inte främmande för att agera men skulle inte kränka någons integritet för några kilon...

I min värld var det inte vikten som TS ville ha hjälp med utan delen i trådstarten om vikten agerade bakgrundshistoria men även kanske nån form av förebyggande svar inför eventuella antaganden att hon "slarvat"...
Hon skrev "att det är som det är". Kan tolkas som att hon just nu inte vill reda i varför hon gått upp eller få råd om hur hon ska gå ner.
Vikten var inte heller hennes fråga utan den handlar helt klart om hur hantera hennes mammas agerande.
Så jag valde att respektera det och svara på hens fråga.
Om hen exempelvis frågat om någon hade en teori kring viktuppgången hade det varit en annan sak...

Ditt svar om hur du skulle sakligt bemöta eventuella pikar om ätstörningar kändes betydligt mer relevant än ditt första svar som innehöll frågor om matintag, längd etc.
Du skrev inte alls hur du skulle hantera det utan det känns som att du gick mer in i en viktrådgivningssituation....

Kommentarer om vikt

INNEHÅLL