Fråga om otrohet

Och Jimmy att jag frågade dig var från början var med tanke på hur mycket skit personer som ligger med så kallade upptagna, får på det här forumet, menar ditt och andras sätt att se på det i den här tråden verkar vara helt tvärtemot den typen av inställning 

Jag tycker det är otrohet om man har sex. 

 

Jag räknar otrohet när någon undanhåller något för sin partner, något sexuellt alltså och det kan vara en kyss, oralsex eller penetrerande samlag. 

Om minnpartnet skulle ha något av ovanstående och inte berätta det för mig så skulle jag kalla det otrohet. Att hon skulle kyssa, suga av eller ligga med någon och hon har berättat det för mig, och jag är okej med det så är det inte otrohet. För mig handlar otroheten i att undanhålla informationen och inte den fysiska handlingen. 

Ja man kan väl tänka och tycka mycket om saken och här inne verkar det ju inte saknas moralriddare som verkar anse att de har det allsmäktiga sättet att se på saken. För min del håller jag det enkelt. Är du (säger du för enkelhets skull) singel så tycker jag inte det faller någon större skugga över dig vem du har sex med. Med det sagt finns det ju alltid grader av allting och visst finns det omständigheter där det får anses ganska svinigt även av den som är singel, men på det hela taget är det fortfarande den som bedrar sin partner som gör mest fel....enligt mitt sätt att se på saken.

Så, enligt ditt sätt att se det, den andre gör ändå lite fel och har en viss del av skulden?

True that. 

Så mycket skit och påhopp jag fick i min tråd om mitt liv som älskarinna...

Jag är inte mycket för antingen/eller-förklaringar så jag ska försöka förtydliga. Jag menar att det naturligtvis kan finnas omständigheter som gör båda personernas beteende klandervärt. Varje situation är unik och jag är inte rätt person att döma. till syvende och sist är det upp till de inblandade vilka val de gör och vilka skäl de anser sig ha för det. Men det är bara den som är i ett förhållande som sviker ett förtroende.

Nu har jag inte läst tråden så jag har inte en susning om vad det är folk reagerar på. Här inne kan det vara lite allt möjligt....inte minst att det finns någon allmän moralisk uppfattning om rätt och fel som ibland är lite väl kategorisk. Sedan kan det ju bero på hur man uttrycker sig och ibland även vad man säger. Det kanske finns saker i berättelsen som inte är särskilt vackra i relation till vad folk i allmänhet anser accepterat. I slutänden kan ju deras åsikter ändå kvitta. Det är ju du och människorna runt dig som påverkas av dina val, inga andra, så egentligen ska väl andra skita i det.

Du får gärna läsa, jag minns inte allt som skrevs då det blev väldigt mynga kommentarer.

www.familjeliv.se/forum/thread/80640290-det-ar-jag-som-ligger-med-din-man-och-jag-alskar-att-plocka-russinen-ur-din-kaka/150

Hej där! Blev förstås nyfiken och följde din länk. Frågor på det avslutar du ditt inlägg med, så här en fråga till dig. Jag har själv varit älskare åt flera kvinnor genom livet, då jag varit fri och ledig. Känner igen mig i din beskrivning av njutningsmänniska. Jag har också varit den otrogne mannen i en fast relation efter moget beslut, dvs planerat det och gjort ett mycket medvetet val angående riktning och val. Själv har jag i rollen som älskare känt olika för de kvinnor jag funnits till hands för. Flera har efter en tid velat lämna sin man för mig och med vissa har jag som du känt att nej tack, ingen otrogen utan någon som är singel och har det jag söker efter. Men undantagen har funnits där jag känt att, javisst detta skulle kunna bli något fast. Som otrogen kunde jag också med vissa älsksrinnor känna att, ja varför inte få uppleva detta på fast basis. Du verkar vara bestämd med vikten av inte ta över en man från en annan relation som ett konsekvent ställningstagande. Ser du någon speciell problematik i detta?

Ja, det gör jag.
Jag vill helt enkelt inte ha en man som jag de facto vet är kapabel att vara otrogen.

Utöver det så vill jag inte leva i en relation, mitt singelliv är för bra för att offra.
Sedan vill jag på inga villkor bo ihop med något, vilket jag vet är ett vanligt förekommande önskemål.
Inte heller vill jag rodda andras ungar, eller (om det är en man med vuxna barn) sitta barnvåakt åt någons barnbarn.

Okommunicerade intima fysiska handlingar med utomstående människor.

När man pratar om otrohet, då handlar det ofta om det som någon gör och vart gränsen går för vad som är okej och inte. Men går inte gränsen där som man börjar ljuga, dölja och förneka det som man gör, och väljer att göra något som man vet att ens partner inte skulle gilla? Att man utsätter den som man borde vara ärlig emot, för något som man vet kan förändra relationen och därför vill hålla hemligt. Att det är respektlöst och inte ger partnern själv en chans att få bedöma om den ens vill fortsätta att ha en relation med personen ifråga?

Med tanke på det, anser jag att gränsen för otrohet går där oärlighet tar vid. Naturligtvis kan erkänd otrohet också klassas som otrohet, men jag tycker att det ska bedömas från den bedragnes perspektiv, och inte utifrån vad den skyldiga själv anser sig ha gjort eller inte.