Hur mycket allvar i ”PMS-prat”?

Min tjej sedan några år tillbaka blir då och då deprimerad i olika grader när hon har PMS. Nu senast var nog värsta gången hittills. Hon berättade att i princip allt var skit med hennes liv och vår relation. Jag uppfattade det som att hon ville att vi gör slut men hon pratade på ?kvinnosprålk? och sa det alldeles fullt ut. Jag uppfattade situationen som att det är slut och har börjat flytta ut mina grejer. Dagarna efteråt har hon varit väldigt ångerfull över vad hon sagt och hon uppfattar det inte som att det är slut. I mig sitter orden kvar som en tagg i hjärtat medan hon låtsas som ingentin. Jag älskar henne fortfarande men jag kan inte bli någon annan person. Ni kvinnor som haft rejäla PMS problem har ni också överdrivit problem mot er partner under PMS eller är det egentligen den ?riktiga? känslan som kommer fram där och då?