Inlägg från: UngGubbeinorr |Visa alla inlägg
  • UngGubbeinorr

    Var finns alla de bra kvinnorna?

    Inpsirerad av motsvarande tråd om de bra männen. Var finns kvinnorna? 

    Var singel för sådär tio år sedan, då var det enkelt. Trots att jag bor i en av de mest glesbefolkade delarna av landet (där folk betalar flera miljoner för en flällnära kåk). Men idag.. nåt har hänt. 

    Jag borde vara ett kap, årsinkomst nära miljonen, bor i hus som jag byggt utan hantverkare, alltså en "handyman" utöver det vanliga. Sjönära, bilar, båt, snöskoter osv, har precis allt utom mer kvinnligt sällskap. 

    Känner mig i den situation som man sa förr; gillar hon dig och ni inte är släkt, gift dig! Kärlekslöst där man bara står ut. Eller lev ensam. Jodå, en bra karl reder sig själv, men det blir torftigt. 

    Mött så många, rädda, å det verkar bara blii värre. Höga murar omgärdade av vallgrav och och både taggtråd å minfält. Det är ogenomträngligt.

    Har

  • Svar på tråden Var finns alla de bra kvinnorna?
  • UngGubbeinorr

    Rätt deprimerande svar. Förra gången jag var singel var jag närmare 50, idag närmare 60. Jag vet att jag ser bra ut för min ålder, ingen ölmage och allt hår kvar på knoppen, om än en del börjar bli grått. Köper inte alls snacket om utseede, det är mest kvinnor som bekymrar sig om det och manliga incels med intern locuskontroll. 

    Jodå, jag har ett problem med bostadsort, en region där de flesta kvinns skulle skämmas ögonen ur sig om de blev påkomna av vänner att ha en dejtingprofil och dessutom aldrig i helvete "svepa höger" på någon som riskerar finnas nära hennes egen sociala vänkrets. Återigen en rädsla, social i detta fall. 

    Å för att bara klämma åt alla incel-troll.. De senaste fem åren har jag haft sex med över 20 kvinnor, i snitt över 70 samlag per år. Jodå, jag har blivit kallad "player" av åtminstone två som jag dissat efter en tid kaoskvinnor och fungerande alkoholister, men i varje fall gick jag in med intentionen av långvarigt förhållande, utom de gånger hon signalerade "bara sex", så uppenbarligen har jag den dragningskraften. Så kom inte å snacka om att kvinnor inte gillar sex. Jag vet dock att kvinnor måste vara mycket försiktig av sociala orsaker, främst gentemot andra "prussiluskor". Män är inte alls så känsliga på den punkten och bland män gäller "gentlemen do not kiss and tell".

  • UngGubbeinorr
    Anonym (Anonym) skrev 2025-06-22 20:05:33 följande:

    Du nämner bara materiella tillgångar och pengar. Har du en personlighet? Moral? Politiska åsikter? Intressen? Bra kvinnosyn? Vad är det med dig som gör att du är ett kap? Är det så här du presenterar dig när du möter en ny kvinna?


    Ja, det är ju något som kommer fram först i en reell kontakt, redan där är det svårt idag, mycket svårare än för tio år sedan då jag sist var singel. Provade Tinder, svepte på 25.000 profiler, fick match på 200, blev ghostad av 160. Av de återsående 40 så ghostade 38 och två ledde till dejt. I ena fallet inget klick ömsesidigt, i andra bara "casual sex". Men det är ju bara Tinder där jag kunde få ut statistik. 

    Krogen är inget alternativ i min ålder där jag bor, jag skulle kunna vara pappa till allihop, inklusive personalen.
  • UngGubbeinorr
    Fjäril kär skrev 2025-06-22 20:22:36 följande:
    Allt detta är ju direkta orsaker till att dom nobbar dig. Och nej bostadsort spelar ingen roll även om det är lätt att skylla på det. 
    Snarare är det din utstrålning och attityd som ställer till det även om du inte tror det. . 
    Å du tror att jag skulle skylta med det i en reell sitution, hallåå liksom. Lika lite som att en kvinna skulle skylta med sina sexuella äventyr. Jag skrev det för att mota Olle i grind, alla incels. Vilket faktiskt börjar bli ett samhällsproblem, å då tänker jag inte bara på alla ensamma unga män, för det finns helt logiskt lika många ensamma kvinnor. Några få män lever inte i ett harem av kvinnor. Men några få har chansen att "provköra". Jodå, jag har både dissat och blivit dissad, men bara ett få kvinnor har erkänt att på förhand att de ville ha sex, det är en kulturell grej. Jag har liksom "ställt upp", villigt och blivit utnyttjad. Har inget problem med det. 

    Inget av det jag skrivit i denna tråd, som du säger skulle "ställa det" är något jag skriver annars i ett dejting-sammanhang. Aktar mig noga för att inte beskriva min finansiella situation för att inte dra på mig "gold diggers", detsamma gällande det sexuella.. av mig skulle du inte få en "dick pic" ens om du uttryckligen begärde det, snarare bli ghostad. 

    Jag har startat tråden för att jag upplever att dejtingen har börjat utvecklas till ett samhällsproblem, av faktiskt rätt allvarlig art, jag ser det. Min generation står inte för det allvarliga, vi är förbi det där med barn, vi lever livet 2.0. Men ni yngre, räkna inte med att gå i pension, många av er kommer att dö som förvärvsarbetande. Det är konsekvensen av det jag börjar på se här på den äldre sidlinjen.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (L) skrev 2025-06-22 19:11:37 följande:

    Du är nog inte ett sådant kap som du vill tro. Då hade du ju redan haft en realtion ....


    Skulle ju betyda att du bara är attraherad av redan upptagna män.. Mån tro vad andra upptagna kvinnor anser om dig?
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Med all respekt men...) skrev 2025-06-22 21:24:35 följande:
    Det där med ?ostadsort....

    Jag är född och uppvuxen i byn som Gud glömde i en del av Norrland...halva byn är buksvågrar och buksystrar och minst 4 barn i varje klass har haft samma bonusmamma/pappa ...  att träffa nån ny innebär att man tar över någon annans exfru man i regel vuxit upp med  och man gifter sig för 3-4:e gången.. jag skämtar inte... 

    Det som börjar hända här nu är att folk letar långväga efter partner som är beredda på att flytta hit . Jag pratar 30-50 mil eller ännu längre . Tinder är en stor grej här och både yngre och äldre letar partner över hela landet. Några har flyttat hit och etablerat sig och en del har flyttat härifrån.  

    Kanske det är värt att fundera på om du skulle vara intresserad av att hitta en kvinna i en annan del av landet som kan vara flyttbar.  En egen företagare kanske? 
    Jag vet inte ditt yrke men  du kan kanske också börja tänka på att sälja hus och röra på dig åt något håll. 

    Sen måste man ju inte bo ihop.
    Det där var ett riktigt bra inlägg, kan till viss del känna igen mig. Här dejtar kvinnor på sas. "ofarligt" avstånd, här grannkommun är tio mil bort. 

    Ja, mitt dejtande har skett på minst 50 mils avstånd, många gånger betydligt mer, Skåne, Norge, Finland, Danmark.. Jag har verkligen varit öppen. Någon letade jobb här, sökte tom jobb för mig där, var verkligen kärlek, men det rann ut. Mindre än två år till å jag kan hoppa av ekorrhjulet, fri. Är redan idag fri ca 30 hela veckor om året.

    Jodå, jag är öppen.. Är varken jägare, fiskare eller naturmupp, känner mig mindre och mindre bunden till min plats som är både exotisk och mycket naturskön när man lyfter blicken lite. Skulle kunna se mitt hus som en stuga i norr, alternativt låta min son bo här för bara driftkostnad, eller sälja framledes. Har själv bott i söder och har min släkt spridd över precis hela landet. Jisses vad jag kan vårt land, få som har åkt så mycket tåg som jag, kan lära tågpersonalen ett å annat, ja tom Trafikverket.
  • UngGubbeinorr
    Fjäril kär skrev 2025-06-22 21:42:25 följande:

    Hur gör andra singlar där du bor?  Hur lyckas dom?


    Det gör de inte. Punkt! De dejtar minst tio mil ifrån, men ofta hundra.
  • UngGubbeinorr
    Fjäril kär skrev 2025-06-22 21:42:25 följande:

    Hur gör andra singlar där du bor?  Hur lyckas dom? Och varför gör inte du det?
    Kan vara värt att reflektera över vad du söker för typ av kvinna och om du precis som många andra av oss kvinnor och män vägrar se röda flaggor, letar i fel ålder eller på andra sätt väljer destruktiva egenskaper?  
    Dvs letar du på rätt planhalva och i samma liga som du själv? 


    De letar långt utanför deras kommun, innenbär minst tio mil eller hela landet, ibland utomlands (inte i mitt fall). Detta av nöden tvunget, eftersom kvinnor aldrig någonsin i helvete riskerar att dejta någon som riskerar att finnas ens i närhet av hennes sociala vänkrets. Av denna realitet, skulle du ens tänka dig dig 50 mil ifrån? Det är min relatiet.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Jaha) skrev 2025-06-22 21:06:22 följande:

    Särbo sedan snart 11 år, klimakterie, särbokilon, tappad lust men - vi funkar!
    Vi har sagt att vi tycker om varandra men ingen av oss att vi älskar varandra efter snart 11 år.
    Vet inte om vi har rätt eller fel men, det har funkat så långt.

    Vi tycker om varandra men ingen av oss ser arr vi skulle bo ihop egentligen.


    Så bra, umgås och ha kul!
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Hårdfakta) skrev 2025-06-22 23:15:27 följande:
    De är upptagna för längesedan och lever i etablerade relationer.

    Någon gång händer det säkert att en bra kvinna blir singel men då har hon ett kontaktnät att vända sig till om hon söker nytt sällskap eller bara en tillfällig kontakt.

    Inte lätt att komma in i matchen och svårare blir  det i takt med stigande ålder.

    Kan säkert vara lättare att träffa kvinna i utlandet.
    Det där är nog väldigt sant, men trots att jag är mer språkbegåvad än de flesta, så inser jag att det trots allt är lättare på det egna språket, möjligen undantaget norska å danska. 

    Det är nog så, som de gamle sa; gillar hon dig och ni inte är släkt, gift er. Kärlek har inget med saken att göra. Hennes gillande är allt.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (apa) skrev 2025-06-23 16:59:23 följande:

    Jag har aldrig förstått mig på norrlänska cis-het-gubbar. De är ytligare än Djursholmare, fast på ett annat sätt. Var är djupet? Var är det genuina intresset för människorna och  samhället? För psykologi och sociologi? Varför är så många norrländska cit-het-gubbar så förbannat enkelspåriga? Och för att inte tala om homofoba, till och med norrländska bögar är homofober. Jag är glad att jag flyttade till Stockholm. Och, ja, Stockholmshatare är de också... men det är så klart bögarnas fel. För fy fan för Fjollträsk, eller hur? Men det är inte Stockholmsbögar som har svårt att få ihop en långvarig relation.

    Så, TS vad har du att erbjuda utöver lite stålar och ett liv i garaget där du hammrar på en spik?


    Sådärja, där hävde du ur dig en drös fördomar och förutfattade meningar, bygger en halmgubbe som du sedan pucklar på. 

    Jag har bott en stor del av mitt liv i både Stockholm och Malmö.. Kan sakna Sthlm väldigt mycket sedan en äldre släkting på Söder gick bort. Även dejtat ett par kvinnor där, varav en på Östermalm jag fortfarande har frekvent kontakt med. Men då inte som potentiell partner, mer bara en vän, med intressanta samtal på en intellektuell nivå, både skämtsamt och djupt. Troligen den jag trivts och passat bäst med, men skriver inget mer om det, har inte tänkt outa henne. 

    Ja, vad erbjuder jag? Min kärlek till rätt person, min djupaste vänskap. Vara den som finns där känslomässigt och helst fysiskt. Din fråga snuddar vid frågan; vad är kärlek? Något som filosofer grubblat över i tusentals år. Är snart 60 år gammal, har levt i förhållande med två kvinnor totalt 33 år av mitt liv, möjligen varit lite dumtrogen sett i backspegeln..
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Bizz) skrev 2025-06-23 20:24:32 följande:
    Nu är ts runt 60 så gissar att han (förhoppningsvis) inte raggar lammkött.
    Stämmer. Jag anser att man bör vara i samma fas i livet. I mitt fall då med utflugna vuxna barn. Dessutom upplever jag kvinnor som passerat klimakteriet som betydligt stabilare i psyket, inte dessa humörsvägningar. Antar att kvinnor måste uppleva det som väldigt skönt att slippa, när den fasen är passerad. Men jag vet att några få tappar lusten, men av alla de jag träffat så har det snarare varit tvärt om. Dessutom, en nivå av ren å skär livserfarenhet, kvinnors motsvarighet till storkukslugn (önskar det fanns ett motsvarande ord för kvinnor).
  • UngGubbeinorr
    Anonym (apa) skrev 2025-06-23 19:55:48 följande:
    Du, jag är själv från e liten norrländsk inavelsby. Det är inte fördomar, utan upplevd verklighet. Gifte mig själv och fick barn med en kvinna när jag var 18, för det var så det "skulle" vara, och var absolut en av "gubbarna". Och mådde så in i helvete dåligt att HON övertalade mig till att vi skulle flytta till Stockholm så jag kunde leva som jag ville och skulle må bra av. Och tacka fan för det, för vilket liv jag fick. Med en raketkarriär på internationell scen och en man som älskar mig för mig, sedan 20 år tillbaka. 

    Nix, jag frågade inte efter vad krälek är, utan vad DU kan erbjuda utöver pengar och hamra spik. 
    Okej. Då förstår jag "var du kommer ifrån". Min farbror, snart 80 år, var en av de allra första i landet att ingå partnerskap när det blev tillåtet. 

    Ja, det finns en social kontroll på landsbygden, som kan vara tuff. Men innebär också att man inte behöver låsa dörren och kan luta kvasten mot den som en signal; är inte hemma men kommer snart, kliv in. Är inte utan orsak som hbtq-personer flytt landsbygden till storstadens anonymitet där grannar inte ens hälsar på varann. Känner ju till båda världarna och vill inte vara utan någon av dem. Jag är uppfostrad från barnsben med farmors ord, alltså hans mamma. Var gång den gamla gumman stötte på nåt socialt udda, så röck hon på axlarna och sa: Var och en blir lycklig på sin fason. Såå accepterande och tillåtande. 

    Där ser du nåt jag bidrar med, en öppenhet mot det socialt udda, alltså raka motsatsen till din "rant". Socialt mycket liberal, kanske mer än dig. Är subjektiv på ett logiskt plan men objektiv till min intuition, men ytterst få förstår det, promille kan hänga med där. 

    Alla par har ideer. Jag kan vara en mästare på att prokrastinera, men jag åstadkommer det jag börjar med. Dock en viss förmåga att skippa "the finishing touch" och "bara" slutföra till nåt fungerande. Sen intresserar jag mig för nåt nytt. Är väl i grunden en skapande person, kanske lite av en konstnärssjäl. Den ordningsamme kvinnan i ett perfekt städat hem är inget för mig. Hellre en slarver som låter mig stå för ordningen.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Moses) skrev 2025-06-23 03:55:29 följande:

    Så kvinnorna började lysa med sin frånvaro i samma veva som du började gnälla på kvinnor, ha en ganska hätsk attityd mot kvinnor och dejtingmarknaden överlag.

    jättekonstigt. 


    Det stämmer inte. Jag har "bara" dejtat obekvämt mycket och för att vara grov i mun, knullat med obekvämt många. Men det har också varit roligt, den mest händelserika tiden i mitt snart 60-åriga liv. Men det har varit en känslomässig berg o dalbana, det är fan i mig jobbigt.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Moses) skrev 2025-06-23 22:31:11 följande:
    Jaså? Så det här är ett icke-problem för dig som du gnäller på?
    Ett låtsasoffer med andra ord.
    Du kanske bara tänker på att knulla, det får då stå för dig. Men efter sex år av dejtande, ett åkande land å rike runt, så ledsnar man. Finns en jag skulle kunna nöja mig med, är inte kär i henne, men hon gillar mig. Kanske nöja mig så, bättre än inget. Inte bra för henne och inte bra för mig, men sex år, orkar inte mer.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Bizz) skrev 2025-06-23 19:38:15 följande:
    Oj då, en sån häradsbetäckare tar jag inte ens i med tång!

    Promiskuöst leverne? Nej tack. Vare sig för mig eller min partner.

    För mig är det yttre lika viktigt som det inre, värderingar likt mina är viktigt.
    Tror du verkligen att det är vad jag ville? Varje gång har jag gått in i det med en förhoppning att det skulle vara. Gillar inte dejting, det är en känslomässig berg å dalbana. Men visst, har varit en mycket händelserik period i livet. Vi har umgåtts och haft kul. Tar tid att lära känna någon på djupet, där även sexuell kompabilitet ingår. I några fall har hon bara velat ha sex, inte sova över mysa och ligga sked. I några fall har vi gått isär när vi ömsesidigt inser att det blir svårt att fortsätta, där våra livspussel inte funkar. I ett fall skrek mitt hjärta jaaaa, men mitt förnuft sa allt mer nej till kaos och alkoholism (hon dolde det bra..). I ett annat bröt jag när hon efter en tid började invadera mitt liv med trubbel. Tom hennes 12-årige brorson sa: -Ja vi får väl se, faster brukar inte kunna behålla sina gubbar. I något fall så falnade helt enkelt gnistan, ömsesidigt, oklart varför.

    Vad skulle jag gjort? Ställt mig på sidlinjen, eller dissat innan man fått en klar uppfattning. Eller börja leva ihop bara för att senare upptäcka att det sexuella inte funkar..
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Mini) skrev 2025-06-24 07:53:47 följande:
    Du känner alltså att du måste leva i ett förhållande? Bara för att jag är nyfiken, varför är det så viktigt för dig att du tom skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med någon du inte är kär i istället för att vara singel.
    Du kan inte tänka dig att även en man vill både ha och ge kärlek, sällskap, känslomässig trygghet, vänskap, närhet intimitet och sex. Men för tillfället har jag klivit av dejtingtåget, orkar inte fler besvikelser. På denna perrong finns en kvinna, allt annat än ytligt attraktiv, men en insida som är väldigt rätt, trivs bra i hennes sällskap, men saker gnager, framförallt att jag inte känner någon stormande kärlek. Vänner med förmåner, hon prickar in mycket men inte allt. Ska kanske inte vara så kräsen, nöja med att hon gillar mig, men kommer ju ofelbart sukta efter någon mer attraktiv, inser det. Det är ett dilemma. Men dejtingen har de senaste åren utvecklats så att jag inser att jag annars får leva ensam i resten av mitt liv, såvida jag inte flyttar, lämnar släkt barn å vänner. Kanske jag gör det när jag slutar jobba.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Med all respekt men...) skrev 2025-06-24 14:41:55 följande:
    Om ni två är nöjda och överens om hur ni har det så varför inte ha det så ett tag? 
    Det betyder inte att du är skyldig att gifta dig med henne eller att du måste flytta ihop med henne. Du måste ingenting. 
    Men res ihop, ha sex, ha kul, gör saker. Kanske kommer kärleken med tiden eller så är tiden med henne det du behöver för att på riktigt veta vad du vill ha hos en annan kvinna längre fram. 
    Satsa och se vad som händer. 

    ...

    Ta en paus och rensa bort alla appar och ta bort alla tveksamma kontakter, säg hejdå till dom  och satsa helhjärtat på den kvinna som finns nära , ge det ett år och se sen vad som hänt i ditt liv efter det.

    Det är just precis det jag gjort. Har väl gått ett år nu. 

    Tråden startades inte för nån sorts dejtingråd, mer som en motpol mot tråden som handlar om var de bra männen är och det faktum att "dejtingmarknaden" börjat utvecklas till ett samhällsproblem under de senaste 20 åren och problemen accelerar. Statistiken kring det är rätt oroande läsning, särskilt bland de yngre, konsekvenser som faktiskt så smått börjar synas i landets demografi. Vilket på sikt kommer innebära att hälften av landets unga inte kommer att kunna gå i pension efter ett långt yrkesliv, de kommer dö innan de kommer upp till en allt ökande pensionsålder.
  • UngGubbeinorr
    Sumprunkare skrev 2025-06-24 18:25:16 följande:

    Hur gammal är du TS ? Fortfarande relativt ung man eller silvrig gammal göbb ? 


    Snart 60, men inte särskilt silvrig, kroppsligen ungefär som Ulf i ICA-reklamen, inga sjukdomar, kärnfrisk, i mitt medicinskåp finns endast plåster. Min sociala status får man uppenbarligen inte nämna i detta forum, som du kan se i tråden. Men du ska se att epitetklistrandet även kommer om man beskriver sitt utseende och hälsa.

    Som sagt redan i trådstart, inte ute efter dejtingråd, TS:en var inspirerad som motpol från tråden där en kvinna undrar var de bra männen är.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Med all respekt men...) skrev 2025-06-25 15:14:49 följande:
    Och varför startade du inte den tråden utifrån dom förutsättningarna? 

    Du hade garanterat fått mer nyanserade svar om du låtit bli att svamla om erövringar och spydiga inpass   Nu tyvärr låter det mest som eftehandskonstruktion och ett sätt att slå ifrån dig med mån lam ursäkt att "det var ju inte så jag menade" 

    Nähä.. så vad menade du egentligen?  Ville du diskutera generellt hur många har problem med dejting eller ville du spy ut din privata frustration över att du inte är kär i den du dejtar och inte kan ta in hur kvinnor dissar dig som är ett kap?

    För i helv... kamma dig nu. 
    Det finns ett problem med dessa trådar.. Du vet lika väl som mig att både män och kvinnor klagar över dejtingen som mer och mer flyttar ut på nätet. Större delen av vårt land består ju dessutom av landsbygd och småstäder, där de naturliga platserna för "kvinna möter man" utanför deras sociala sfär, är nedlagda sedan decennier.

    Startar man en tråd om dejting som man, då kommer ofelbart kommentarer som spelar på att man är looser som kammar noll (inte sant i mitt fall). Kommentarer om att man bara sitter i källarn och inte har ett socialt liv (inte sant i mitt fall). Kommentarer om att det krävs en massa status i form av pengar, bilar, båtar, kroppslängd, vältränad, frisk osv.. (vilket är sant i mitt fall). Men, bemöter man allt detta i trådstart för att mota olle i grind och slippa de kommentarerna.. ja se vad som hände i denna tråd. 

    Grunden består i att de flesta kvinnor suktar efter en rätt liten andel män, som jag nog kan tillhöra.. (å där blev jag en skrävlare igen) som både dumpat, blivit dumpad och gått vidare i bitterljuvt samförstånd. Givetvis vill ju alla ha guldkornen, där livspussel osv lirar, få slutar dejta så länge de tror sig ha chansen till nåt bättre. Medan killarna som inte kammar noll ofta tar vad de får, om än tillfälligt, provkör sas, även om liknelse med bilköp blir lite väl förenklat. Blev ju tom rådd till det här i tråden, nöj dig för stunden. Å sen blir stämplade som playersvin, häradsbetäckare å what not. Har blivit kallad liknande då jag dumpat de som fört problem med sig, utseende räcker inte för en seriös karl, men han blir kallad oseriös när han dumpar neurotiskt trubbel. Så ser ju ofta klagomålen ut, killar klagar över att tjejer är för kräsna, medan kvinnor blir dumpade gång på gång av dem sas "har råd" att bete sig så. Onlinedejtingen har förstärkt detta då utbudet ter sig nästan obegränsat för framförallt kvinnor, men också för vissa män.
Svar på tråden Var finns alla de bra kvinnorna?