Önskar jag blivit utnyttjad som barn

Jag tänker att du har fått ditt svar i dina diagnoser. Du måste få hjälp att hantera livet som en person med autism och EIPS. Det du beskriver är ju inte ovanligt bland personer med de diagnoserna. 

Jag kan tycka att man ibland överdriver barndomens betydelse när det gäller psykisk ohälsa. I vissa fall är ju måendet tydligt kopplat till specifika händelser och då är det ju relevant men man ska inte behöva gräva eller bli pressad, som jag uppfattar att du blir, att försöka hitta trauman när de inte finns. 

Själv hade jag en tuff barndom. Jag har gått en hel del i terapi men jag har ändå levt ett rätt normalt liv. De psykologer jag har träffat har kommenterat att jag verkar ha ett ovanligt starkt psyke som trots flera svåra trauman kan vara rätt balanserad och fortsätta kämpa. 

Jag tror snarare att vi föds men en större eller mindre sårbarhet för att drabbas av psykisk ohälsa. Min syster har det till exempel mycket svårare än jag med mycket ångest och återkommande depressioner och ändå hade vi samma barndom, 

I ditt fall verkar det handla om att du inte har fått rätt hjälp. Jag tror att de flesta människor med diagnoser kan hitta en plats i livet där de mår ok om de får rätt förutsättningar. 

Det verkar konstigt att du ska behöva förklara varför du mår dåligt. Det räcker ju med att du gör det. Ingen väljer att må så. 

Samtidigt förstår jag att du är frustrerad. Det är tungt att inte kunna hitta någon förklaring som man kan jobba vidare med. Fast återigen handlar det om att du måste får rätt stöd och hitta din plats i livet.