Får barnen sova i er säng?

Det verkar ha blivit vanligt att föräldrar nattar sina barn ända tills barnen har somnat, och att ha barnen hos sig i föräldrarnas säng. 

Vi nattade barnen i deras egna sängar, och om de kom på natten så gick vi tillbaka med dem och såg till att de var lugna och trygga. Men vi lät dem somna ensamma i sina sängar. Tänkte att de fick öva sig på att känna sig trygga även ensamma, alltså trygga i sig själva.

Ni som låter barnen ligga hos er, tror ni att de skulle ta skada av att somna själva, och ligga i sina egna sängar?

Fördelen med vårt system var att vi fick vuxentid, lättare kunde ha sex, ligga och läsa etc.

Vad tycker du?

Har varit flexibel och det har varit lite olika idéer från min sida under årens lopp. Vissa bättre, andra sämre. 

Nu är mitt barn vuxen och säger att det som kändes värst var när vi hade en extra madrass i vårt sovrum som hen skulle ligga på om hen kom in till oss under natten. Hade läst här på FL att det var en sådan bra idé när barnet ofta kom in men var lite större och det blev svårare med plats i sängen. Då var hen 10-11 år ungefär. Vi slutade ganska fort med det, men det har satt spår tyvärr. Hen kände sig utestängd då. Behövde närhet men fick inte det enligt hen själv. 

Retorisk fråga - kan man ge för mycket närhet som förälder så länge det sker på barnets villkor? 

Barnet fortsatte komma in till oss i perioder väldigt länge och när hen hade depression under tonåren sov jag tillsammans med hen när hen mådde extra dåligt. Det blev en trygghet för oss båda. Jag kunde inte sova om jag inte visste att hen sov. 

På tal om långa läggningar så mötte jag en gång en mormor på en lekplats som berättade att de hade så jobbiga läggningar. De tog flera timmar. Barnet skulle lägga sig 18.30 för att föräldrarna skulle få egentid. Då sa jag att det är väl bättre att lägga barnet senare istället. Då kanske det går snabbare och det blir lika mycket egentid som om man kämpar i två timmar? Hon tittade på mig som att jag var galen och ville inte prata med mig mer. Haha. 

Roligt att höra alla varianter, och att alla varianter verkar kunna funka. Min fråga var egentligen om någon tycker att barn tar skada av att sova i sin egen säng, och det har jag inte fått så mycket svar på.

En hel del svar säger att det är så mysigt att ligga nära sina barn. I så fall handlar det kanske mer om förälderns behov än barnets.

Vi vande barnen att sova själva, i vårt fall tog det en vecka att få det att funka. Sen fick vi ha vuxentid resten av natten, vilket vi ville. Särskilt jag.

Våra två barn hade egna rum så småningom, men en period så flyttade de ihop igen, tyckte det var mysigt att sova i samma rum.

När jag fick ett nytt förhållande som kom hennes lille son traskande på nätterna, och man kunde få en fot i njuren på natten när han låg och snurrade mellan oss. Jag bad min nya att hon skulle gå tillbaka med gossen, och hon ställde upp på det - de gånger hon/vi alls vaknade av nattvandraren.