Får barnen sova i er säng?

Är helt med på det du skriver. Inget av mina barn har fått sova i annat än sin egen säng. Minns inte om någon ens kommit in på natten men du har de i så fall blivit tröstade/lugnade och burits tillbaka till egen säng.
Däremot har det varit morgonmys på helger, barnet har kommit på morgonen och legat mellan.
Min särbo med tre barn hade aldrig upplevt det innan min son kom en morgon och hade morgonmys.
Hon tyckte det var oväntat och kände sig verkligen accepterad som "bonusmorsa"

Jag tänker att man gör det som passar barnets behov bäst.
Huvudsaken är att alla mår bra och att alla får sova.
Har haft en som bara sov med hudkontakt upp tills hon var 4 år.
En somnade själv men kom in framåt småtimmarna.
Och en somsovit själv från dag ett.
Samtliga har styrt det själva och ingen av dem har kommit in till oss efter 8-10 års ålder.

Jodå, barnen får ligga i vår säng om de behöver det. För oss ser det ut ungefär så här:

Barnen (4 stycken, 8, 8, 5 och 3 år) samlas i vår säng och läser saga tillsammans med en förälder. När den sagan är slut/det kapitlet om det är en kapitelbok, så tar den adra föräldern de två yngsta och nattar dem i deras rum, de delar, med antingen mer saga eller så sjunger de tillsammans. Barnen är då alltså nedbäddade. De stora är kvar i föräldrarnas säng och läser mer i en annan bok i va en halvtimme, sedan förpassas även de till sina egna sängar och nattas nedbäddade av den andra föräldern. Ibland somnar de medan föräldern är kvar, ibland lämnar vi dem att somna själva.

Vad som händer sen är olika olika nätter. Någon av dem kanske kommer in och vill ligga i vår säng, och då får de det. Ibland vill de bara något, ha hjälp med något att dricka, ha en kram, ha lite sällskap i sitt rum för att de inte kan sova. Det är ok och något vi ordnar. Sjuka barn får välja om de vill sova i sitt rum eller hos oss.

Förutom att vi naturligtvis inte har sex med barnen i sängen har barn i sängen aldrig hindrat oss från att till exempel läsa. Tvärt om, vad barnen söker när de kommer är ju tryggheten av att öräldrarna gör vad det alltid gör. Samma som att bästa sättet att få barn at vara trygga och sova i sina egna rum är att det inte är dödstyst hemma, utan de vanliga vardagsljuden ger den tryggheten.

Japp, mina barn har alltid sovit med oss (och sedan vi separerade, bara mig). Hos mig får de sova hur länge de vill. De är nu 7 och 10 och verkar inte ha några planer på att sova i egen säng. De har givetvis egna sängar och med jämna mellanrum frågar jag om de vill bli nattade i sina egna sängar men hittills har det varit tvärt nej, och det är helt okej. Mer än okej.

Jag tänker att vi vuxna vill ju sova med vår partner, den vi älskar. Det är mysigt och känns tryggt. Varför skulle det vara annorlunda för våra barn?

Jag tycker för övrigt att det är fantastiskt mysigt att sova med mina döttrar 

Våra barn sover i sina egna rum. Ibland väljer 9 och 11 åringen att sova tillsammans. Vår lilla på 2 år har alltid velat sova själv i spjälsäng. Om hon vaknar och är ledsen på natten blir hon ännu mer ledsen och arg om vi försöker lyfta över henne till någon av oss vuxna.

Till största delen beror det på "vad för slags barn" man får.
Vi har begåvats med alla sorter.
Hade gärna sett att även den yngre vore av samma kaliber som den äldsta så att man kunnat åtnjuta mer relationstid, tid för sex, pyssel hemmavid OCH haft lite mer space i sin egen säng men det har inte funkat.
Han har egen säng, den stod först i hans rum och sen inne i vårt. Men lik förbannat har hamn hamnat hos oss natt efter natt = inte värt att tjafsa.
Är det så att hans trygghet i tillvaron är att sova med mamma eller pappa så är det så. Målet är att alla i familjen ska må bra och på totalen få så mycket sömn som det bara går och då är det som det är liksom.
Allt annat blir sekundärt känner jag.
Vi fick en som sov själv och var trygg i sitt rum från dag ett. Det var nästan avvikande åt andra hållet. Och så fick vi en som fortfarande helst samsover, sju år gammal. 

Tyckte att det var mysigt att sova med barnen. Brukade bära dom till egna sängarna om vi ville vara ifred. 

Jag har varit ensam med min dotter sedan hon föddes så det blev naturligt att vi sov i samma säng sedan hon föddes.
Hon hade inga problem med att somna i vagnen ute när vi var på promenad eller hade svårt att sova borta och i egen säng.
Hon sov med mig tills hon blev 11 1/2 år sedan ville hon få ett nytt rum med ny säng mm.
Efter att vi fixade det sov hon varje natt själv utan att komma upp till mig.
Vi har ett otroligt starkt band och har en enorm tillit till varandra och hon är extremt självständig som står på egna ben.
Så med det sagt, inga som helst problem för varken mig eller henne! 

Och angående sex, det behöver man ej ha i sovrummet 😉 

Ja, de har absolut fått sova i vår säng och på det sättet har vi sparat många sömntimmar.
De började somna själva när de var redo för det. Fortfarande märks att det ofta kommer tankar och funderingar just vid läggdags, som jag som förälder vill fånga upp.