Har du någon låt/låtar som får dig emotionell? Vad för låt? Varför får låten dig att känna som du gör?
För mig är det låtarna:
Let it be - The Beatles
Hey Jude - John Lennon
(pappas begravningslåtar/favoritband)
Långsamt farväl - Lisa Nilsson
(pappa spela låten när dom gjorde slut för han ville ha tillbaka henne)
Only Time - Enya
(låt som jag vill ha på min egen begravning)
Fix you - Coldplay
All I want is you - U2
Satellite of love - Lou Reed
With or without you - U2
Forever young - Alphaville
Kayleigh - Marillion
Fanfanfan - Thåström
Den andra sidan - Kent
Sveriges nationalsång (när vi vunnit guld i valfri sport)
Ja, jag är för jävla blödig.
/ Kvinna 51
Jag finner också låten Let it be lite sorglig på nåt sätt. Särskilt när man hör den på piano utan sång till. Instrumentalt.
Den fina popballaden Iris, med Goo Goo dolls. Låten spelas flera gånger i det tårdrypande dramat City of Angels (1998), en lika vacker och sorglig film. Jag tycker om filmer med temat änglar. Synd att det finns så få av dem.
Friendship and love (filmmusik från once upon a time in America)
Tears never dry - Steven Simmons o Lisa Nilsson
Även en period Strövtåg i hembygden - Mando Diao. Jag förstod inte varför den berörde så mycket men jag tror det var texten. Jag fick stänga av radion om jag inte ville gråta. 🥲
Let it be kommer alltid vara förknippat med pappas begravning som var i onsdags. Saknar honom så!
Ja, all musik som jag lyssnade på som tonåring och ung vuxen. Ger mig ångest, känner återigen allt precis som då. Hade tio fruktansvärda år. Gör mig ledsen över att min ungdom blev så nattsvart. Sen blev det långsamt bättre.
Vill jag gråta så är Ave Maria ett säkert kort:
Nathalie Stutzmann har också en genväg till mina tårkanaler:
Låten: "Song to hall up high" med Bathory. Lite udda val kanske?
Gråttvals av Ronny Eriksson
Både rolig men ändå fångar det mig.
Sinead O Connor - Thank you for hearing me
Thåström - Över sundet
Girl in red - Pick me
David Urwitz - En eftermiddag
Cajsa Stina -Längtan till dig
Vivaldi -Largo piccolaflöjtconsert
Om de hade framförts av andra sångare -
Jag och min far (Magnus Uggla)
Vid protesfabrikens stängsel (Håkan Hellström)
Jag gillar inte Håkan Hellströms sångröst och Magnus Uggla har en dialekt när han sjunger som inte riktigt berör på det sättet.
Låtarna i sig är dock mycket finstämda och gör mig båda en smula tårögd. Gillar att sjunga dem själv i karaoke.