Sambons hundar
Hej,
Ska försöka hålla mig hyffsat kort. Min sambo och jag har varit ihop i ca 2 år nu och hon lever för sina hundar som hon tränar och gör allt för.
Jag fick dem "på köpet" och insåg kanske inte allt jobb. Det är hennes passion och livsstil men inte min. Hon har ingen förståelse för hur livet med tre hundar kan kosta mycket energi för någon som inte lever för det (mest irritation när jag tagit upp det).
Det som tär så mycket på mig är alla sysslor. Det ska ut tidigt på morgonen, promeneras, torka blöta tassar om det regnat. Ut och kissa innan vi lägger oss och (kanske torka tassar igen). Det dammsugas i stort sätt varje dag och jag passar dem när sambon tränar med någon av dem och hämtar dem efter jobbet en gång i veckan.
De får även sova i sängen (tre vuxna hundar), så det är inte säkert man får plats direkt när vi ska sova utan man kan få sitta och vänta till någon hoppar ner. Vaknar ofta då någon hund hoppar ner eller upp i sängen på natten osv.
Efter allt orkar jag knappt hålla på med sånt jag själv älskar i livet.
Så fort någon kommer hem så ska de skälla rejält till de har fått hälsa på den som kom hem.
Då jag har försökt säga att jag kan tycka att det kan vara jobbigt så får man, "hur kan du välja att lägga energi på det". Hon har även sagt att hon hellre gör sig av med mig än hundarna (förstår jag iofs, men vill jag leva så?). Samt att hon inte ger upp drömmen om en hundvalp för en killes skull, när hon skaffade senaste valpen. Jag gick då med på det i förhoppning att det skulle gå bra.
Funderar nu allvarligt på hur jag vill leva mitt liv och vad jag vill minnas när jag blir gammal. är det att dammsuga varje dag och torka blöta tassar m.m m.m.
Sorry det blev inte så kort. Men överväger starkt att göra slut pga hennes livsstil och hundar och för att jag är sopsist i priolistan medans hon är min prio ett.