Sambons hundar

Att ha hund, i synnerhet hund som man ska träna, är en slags livsstil. Det krävs att man älskar sina vovvar och ser till deras välbefinnande, vilket kan vara tidskrävande. Det är inte troligt att en hundälskare kan leva samman med någon som mest tycker att hundar är till besvär. De skall ut bittida och sent, de hårar ner, kommer in med blöta, smutsiga tassar och en del av dem sover också i mattes/husses säng. (Det där sista ogillar jag starkt. Hundar ska ha egen sovplats).

Jag har två hundar, stora retrievers, som alltså inte ligger i vår säng, men de ska ut, motioneras, torkas, tränas, lekas med, så det är en välsignelse att min man är precis lika hundintresserad som jag, annars skulle vårt äktenskap inte gå på tjugofjärde året, det är jag fullt klar över. Faktum är att jag brutit en förlovning för att mannen länge fejkade ett hundintresse han inte hade. Det visade sig efter hand att han faktiskt ogillade hund och yrkade på att jag skulle göra mig av med den. Jag gjorde mig av med honom i stället.

Är du så less på hunderiet som din insändare förmedlar, ja då har du kanske bara en sak att göra. För din sambo har ju deklarerat att hundarna går före dig.