Inlägg från: Jesper f |Visa alla inlägg
  • Jesper f

    Ni med feta barn..

    Nu har jag inga barn själv, men jag tror det är viktig tatt man försöker titta på situationen över totalen - jag tror absolut inte att detta är något föräldrar "väljer", utan mer en konstekvens av negativa spiraler av olika art som lett dit. Och säkerligen också en välvilja att ge sitt barn det den vill ha, men som tagit sig galen struktur. Och det är garanterat jättesvårt att bryta. Lika lite som fetman kommit över en natt. lika lite tar det en natt att bryta dessa spiraler.

    Vad jag försöker säga, jag tror inte att det finns en lösning som passar för alla, därför att orsakerna är komplett individuella. Helt garanterat har många föräldrar FÖRSÖKT med allt möjligt, men ändå trillar man tillbaka i samma negativa spiraler - och det är där man skulle behöva gå in med stödet, mer än att halvmoraliskt står och hyttar finger åt vad familjen minsan ska äta eller inte. Det tror jag ändå att de flesta människor har en övergripande uppfattning om. 

    Många barn saknar säkerligen både vänner och sammanhang, kanske tom mobbning på skolan osv. Det är givetvis inte alls roligt att vara den som skiljer sig från sina skolkamrater - oavsett om det är övervikt, hudfärg, ev handikapp, glasögon, hörapparat osv. Det där missar skolan totalt, och många barn vill sannolikt inte prata om det, för att de tror att de "skyddar" föräldrar som förstärkt den negativa spiralen.

    Ämnet som jag ser det utifrån - har en bror som har ett barn med just aktuella problemet - det är en komplex situation som om det ska lyckas vändas, då måste det stödjas från fler håll än bara hemifrån om man ska förbättra situationen.

    Att det är fara för deras framtida hälsa är nog varje förälder till ett överviktigt barn väl medveten om. Men jag betvivlar att även om tid, energi, ork och pengar finns för att ändra på allting hemifrån - att det räcker. Det måste till mer från samhället också. Att ge barnet ett sammanhang, möjlighet att skaffa vänner, skapa goda spiraler som leder till bättre hälsa på sikt.

  • Jesper f
    Anonym (Förbrylld) skrev 2025-06-25 13:24:17 följande:
    Kloka ord. Och jag tror absolut att vissa familjer behöver mer stöd än andra från skolan och andra instanser men många av de familjer jag ser på nära håll i min stad med överviktiga barn är helt vanliga familjer med bra jobb och absolut inga socialfall så jag gissar på att det är nån form av lathet/sockerberoende som tagit över här. Människan är ju patetisk svag när det kommer till beroende och prio på kortsiktig belöning. Vissa snusar, röker, spelar, sexmissbruk, knarkar osv. Och tänker att det är skräpmaten som tagit över här?
    Nu har jag inte läst övriga trådar, så vet inte vad som framkommit, men absolut är snabbmaten en stor del i problemet. Bor nära centrum med foodcourt, och de gånger man går dit - vilka är absoluta majoritet? Och portionerna dessutom är generellt väldigt stora alt. extremt ohälsosamma i innehåll. Och tyvärr följer det där med hem, halvfabrikat av olika slag, och det har barnen dessutom växt upp med - pga stress och press, trötta föräldrar efter jobbet osv. Och jag förstår det. Det är fel, men fullt förståeligt - alla är människor, klart man är trött efter 8 timmar arbete PLUS saker som måste göras hemma regelbundet. Arbetsveckan är inte slut bara för att jobbet är det.

    Men, jag tror dels - vi måste bort från "man äter det man har på tallriken" liksom "det är synd att slänga bort mat" - det är en krigsmentalitet från annan generation som inte är apliceringsbar idag, om än önskvärt - och i vissa fall även socialt förknippat - tveksamt om det egentligen ens borde vara det. Men även just det att få verkar laga mat från grunden hemma idag. Mao, man tappar kontrollen av vad man egentligen får i sig.

    Sen är socker beroendet ENORMT i vårt samhälle, du hittar knappt bröd på brödhyllan utan extra tillsatt socker, pålägg, där man lagt på socker bara för att. Snacks ska vi inte prata om. Och dessa "energiläsk" - titta vad ungdomarna sitter med på kollektivtrafiken på eftermiddagarna. Man blir direkt ledsen, istället för att skicka med frukt, sitter de och dricker energiläsk.... 

    Och vi VET att ungdomsfetman och diabetes typ 2 fullständigt exploderar - och på något mirakulöst sätt - föräldrar verkar hoppas på skolan, och skolan hoppas på föräldrar - det blir liksom varken hackat eller malet. Och det är hemskt synd om barnen. jag lider med dom. Dom är "fast" i ett beteende som är högst ohälsosamt och som kommer hämma dem genom hela livet pga olika orsaker, inte minst hälsan. Men hur hjälper man som utomstående till i ett sånt läge om man är anhörig, skolpersonal eller liknande? 
Svar på tråden Ni med feta barn..