Inlägg från: Anonym (Pallina) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Pallina)

    Hur långt är du beredd att gå för att få "rätt"?

    Har blivit väldigt illa behandlad av Socialtjänsten. Har JO-anmält men kommer inte att gå vidare om de inte gör något. Vi har informerat ansvariga på Socialtjänsten i efterhand om hur fel ute de var i sina anklagelser och sickat dem information från en tredje part som vi hoppas leder till att de inte gör samma misstag igen mot andra familjer i samma situation. 


    I framtiden kanske jag kontaktar media, men i nuläget behöver vi fokusera på att börja må bättre och få ett normalt liv igen. Man måste se framåt. 

    Jag hade nog varit mer hämndlysten om vi inte hade fått så mycket stöd från släkt, vänner, skola, vård och pat.föreningen. Att stå ensam mot en myndighet måste vara hemskt. 

  • Anonym (Pallina)
    Anonym (Fode) skrev 2025-07-02 22:30:26 följande:
    Nej, kränktheten behövs inte. Det är bara en dålig ursäkt för att hoppa in i offerrollen och lägga skulden på andra. 
    Men när skulden är någon annans ska den ju läggas där. Det är jätteviktigt att få bekräftat att man är ett offer och oskyldig när man är drabbad av andra människors illvilja. Ett tydligt exempel är väl våldtäkter där man i synnerhet tidigare la skulden på offret istället för på förrövaren vilket fått förrödande konsekvenser för de drabbade.

    Det är inget fel att känna sig som ett offer när man är det. Tvärtom är det jätteviktigt för självkänslan att inte skuldbelägga sig själv. Att vara kränkt är en frisk reaktion på att ha blivit illa behandlad. Annars förvandlas man ju till en dörrmatta. 
  • Anonym (Pallina)
    Anonym (9) skrev 2025-07-03 06:42:10 följande:

    Absolut inte långt alls. Jag glömmer ganska fort om jag blivit överkörd. Och det har hänt en del. Att kriga med en myndighet känns lönlöst.
    Jag vill gärna vara så snäll och till så lite besvär det bara går och trampa andra på tårna så lite som möjligt, även myndighetspersonal eller liknande som gjort fel tyvärr.
    Är en sån som inte har energi och kraft eller ilska nog att driva saker vidare. Berättar kanske för någon för att beklaga mig lite, beroende på vad det gäller. Ofta skäms jag av någon outgrundlig anledning för att ha blivit illa behandlad att jag inte ens pratar med någon.
    Tyvärr. 


    Precis detta jag menade med mitt senaste inlägg. Det är viktigt att lägga skulden där den ska vara för att det inte ska påverka en negativt, som det ibland blir för dig. 


    Att inse att man är ett offer är att se sitt eget människovärde, att andra borde respektera en. 

    Sen behöver man inse att även om det var någon annans fel att en sak drabbade en är det alltid man själv som måste göra det känslomässiga jobbet att komma vidare. Ofta även det praktiska och ekonomiska. Man kan i bästa fall få ekonomisk kompensation, en ursäkt mm, men att släppa det och gå vidare är ett ofta väldigt svårt och krävande arbete som man måste göra själv. Att vara ett offer är en kamp för att ta sig vidare, hur långt fängelsestraff tex som förrövaren än fått. 

Svar på tråden Hur långt är du beredd att gå för att få "rätt"?