Nu pratar jag om olika situationer i livet man kan ställas inför. T.ex. när man blivit orätt behandlad av någon myndighet, när man ska upp i rättegång mot någon som begått ett brott mot en, vårdnadstvister, eller när det bara rör sig om en person som gjort något illa mot dig eller nära och kära.
Hur långt är du beredd att dra det för att få upprättelse?
Hela vägen naturligtvis. Varför skulle jag tillåta att någon trampar på mig felaktig utan att det får konsekvenser? Det finns ett regelverk utav en anledning.
Ju mer kränkt man är som människa desto mer kommer man hänga kvar i skit som hänt och vilja ge igen.
Man ska kunna markera, men om man inte får gensvar är det bättre att gå vidare i livet och inte ödsla tid och energi. Men många, speciellt folk med diagnoser, hänger kvar i oförrätter sedan flera år tillbaka och det sabbar livet dom har idag.
Alternativt gör man något jävligt dumt som man får ångra.
Tycker att det är människor med diagnos som tenderar att kränka andra.
Man kan låta bli att kränka folk istället för att anklaga andra för att bli kränkta, när man själv är orsaken till detta genom sitt eget usla beteende.
Nu pratar jag om olika situationer i livet man kan ställas inför. T.ex. när man blivit orätt behandlad av någon myndighet, när man ska upp i rättegång mot någon som begått ett brott mot en, vårdnadstvister, eller när det bara rör sig om en person som gjort något illa mot dig eller nära och kära.
Hur långt är du beredd att dra det för att få upprättelse?
Tycker att det är människor med diagnos som tenderar att kränka andra.
Man kan låta bli att kränka folk istället för att anklaga andra för att bli kränkta, när man själv är orsaken till detta genom sitt eget usla beteende.
Hela vägen naturligtvis. Varför skulle jag tillåta att någon trampar på mig felaktig utan att det får konsekvenser? Det finns ett regelverk utav en anledning.