Svärmor tar över, orkar inte mer

Men det kan ju vara din mamma med då. 

Jag är själv pojkmamma och faktiskt oroad att framtida partners till mina söner kommer se mig som en jävla jobbigt tant bara för att jag är svärmor, oavsett vad jag gör. Att det blir en trend i att sucka om jobbiga svärmor gör att det också är lättare att stänga ute farmor än mormor. 

Med det sagt att jag aldrig kommer ha några taggar utåt mot en svärdotter (eller son för den delen) så länge de inte aktivt behandlar mina barn eller barnbarn direkt skadligt. 

Nej, som sagt, så länge det inte är något som är direkt skadligt skulle jag ju inte lyfta något. Det är ju mer om barnens mamma skulle vilja vända dem framåt i bilen vid 1 års ålder, eller röka under en graviditet eller sånt som jag tycker det ändå är rimligt att reagera - på samma vis som man gjort om någon helt annan gjort sånt.

Absolut. Som sagt skulle jag ju bara lyfta saker om det faktiskt är direkt hälsovådligt. Men det skulle jag ju göra med vem som helst. Att reagera om någon utsätter barn för regelrätt fara tycker jag är allas ansvar.

Jag tänker ju också att jag förhoppningsvis formar mina söner att bli kloka individer som gör bra val av partners med. :) Skulle i det ibland nästan vara mer oroad över en dotter om hon fick en partner som behandlade henne illa.

Jag förstår att ni inte pratar om mig men vill gärna tydliggöra att jag varken röker, snusar eller dricker alkohol. Det min svärmor påpekar/kommenterar är min amning, hur jag gör när jag byter blöja, vilka kläder jag tar på mitt barn, när mitt barn ska sova eller inte vet hon bäst, och massor av annat som rör den dagliga skötseln. Hon har synpunkter om precis allt, ofta med tillägget ?är det inte bättre att jag gör det där? eller ?det är bättre att jag tar flickan?. Hon pratar högt och domderar, gör som hon vill och avbryter/pratar över mig när jag försöker säga emot. 

Jag hoppas att ni förstår att hon kliver över gränser som jag som mamma har rätt att sätta och att detta inte handlar om att hon ingriper för att jag inte kan ta hand om mitt barn. 

Och att kanske inte gå in med såna epitet. Det hjälper faktiskt ingen att bete sig som ett småbarn. Beter sig hon illa, det är hennes sak att de andra inte har samma kontakt då. Men att börja slänga sig med okvädningsord och vara småaktig och köra tysta leken kommer inte hjälpa någon.

Fast för att porta krävs det att även ts sambo är med på det.
Ytterst är det hans sak också att få ordning på sin mamma.

Vad man har "rätt" att göra och vad som är klokt att göra är ibland raka motsatser. Även om man accepterar tanken på att hon rimligen har veto att göra så vore det direkt oklokt eftersom det skulle riskera att putta över pappan till att ta svärmoderns parti. 

Alltså vi är helt överens i sak. Jag hade sparkat (metaforiskt) den här svärmodern så långt vägen räcker om hon inte backade självmant. Det är bara huret jag kommenterar.