Höra åsikter ang min mans åsikter

Anonym (Hsjdkdk) skrev 2025-07-04 09:54:05 följande:

Jo förstår :/ men hans svartsjuka började faktiskt efter 1 år, så jag blev ju lite vilseledd om ja ska vara ärlig. Och det smög sig på relationen och pågått under 4 års tid. Nu har vi en bebis? vet inte riktigt hur ja ska bemöta denna situation.

den här situationen beskriver vår relation i sin helhet, han är även svartsjuk gällande kläder, normala kläder :).

Ja, det var det här som jag var orolig för, att det inte bara var att han tyckte att den där sommarfesten på SPA var för mycket, utan att han börjat beskära din vardag på olika sätt.

Anledningen till att svartsjukan dröjde ett år var nog pga att när han väl blev känslomässogt beroende av dig, så blev han rädd för att förlora dig och svartsjukan slog till.

Parterapi är det enda vettiga i ert fall. Annars kommer han att isolera och ifrågasätta dig allt mer. Till slut blir du en ensam fånge.

Vad du gör eller inte gör, kommer inte att påverka så mycket (om du inte låter honom begränsa dig i allt).

För det handlar om hans egen rädsla, som kan börja triggas av allt mindre saker. Den lever sitt eget liv i hans osäkerhet över om någon kommer att kunna fortsätta att tycka om honom.

Sorgligt nog så får hans svartsjuka dig att tycka allt mindre om honom. Alltså motsatsen mot vad han vill.

Ni behöver hjälp!

Anonym (Nine)

Fri 4 Jul 16:34

#50

Ja det är ju alldeles för kort tid, med 3 ggr i parterapi.

Så tråkigt att den individuella KBT-terapin inte fungerade!

KBT kan vara mycket bra, men risken är att din kille har övergripande problem, som påverkar många olika områden. I det fallet måste man vara väldigt säker på att man vill arbeta med sig själv, för då behöver man jobba med sig själv på många områden och vara ihärdig och uthållig. Med terapeutens stöd ibland såklart.

Det kan vara så att han behöver gå i en längre psykodynamisk terapi. Det finns en sådan som heter interpersonell terapi, som det har forskats på, på vanligt sätt. Den handlar om ens relationer till andra. Men för att en terapi ska lyckas behöver personen själv verkligen vilja förändras. Och han behöver också tycka att terapeuten är rätt O.K.

Om du tror att viljan att förändras är för svag, så behöver du fundera på att lämna. Annars riskerar du ett liv där du är ständigt kontrollerad. Det är inte heller en bra uppväxtmiljö för barn.

Ofta finns det risk för att det händer dramatiska saker om du bestämmer dig för det och berättar för partnen om det.

Så du ska inte vara ensam med honom när du gör det. Och du ska inte bo i ert hem längre då, utan när ni har pratat om det, så behöver du bo någon annanstans med barnet. Behöver åka direkt därifrån tillsammans med den som var i bostaden som skydd när du berättade.

Fråga en kvinnojour vad som är bäst, att själv berätta eller lämna ett långt förklarande brev.

Du behöver bo någonstans där du kan vara trygg. Hemma hos någon släkting/vän som pallar att killen kommer och skriker och sparkar på dörren t.ex. Eller på en kvinnojour. Träffa honom aldrig ensam, vad han än säger! Han har naturligtvis umgängesrätt med barnet, men åk inte dit ensam med barnet.

Ring polisen om han trakasserar dig på något sätt eller skriker och bankar på dörren där du bor.

Det är synd att så många män låser sig istället för att ta chansen att utvecklas! Men du har bara ett liv.

Anonym (Nine)

Fri 4 Jul 21:02

#59

Anonym (Låt han lämna dig) skrev 2025-07-03 22:53:27 följande:

Tycker abs inte du ska gå!
varför ska du gå? Stanna och ta hand om ditt barn eller om du måste gå, gå en annan tillfä när det inte är massa män där. Du är faktiskt respektlös mot din man. Det min åsikt.

Varför gäller det olika regler för män och kvinnor i din värld? Killen går ju ensam på krogen där det finns kvinnor.

TS vill gå på en fest på ett dag-SPA, där det också finns män, (men det vill inte killen).

Du tycker att det är olämpligt för att det finns män där.
Var finns logiken?

Eller menar du att kvinnan förvaltar någon sorts heder som inte mannen gör?

Är inte mannen respektlös mot TS som går ensam på krogen där det finns kvinnor?

Anonym (Nine)

Fri 4 Jul 21:17

#64

Anonym (Hsjdkdk) skrev 2025-07-04 20:43:23 följande:

Jag har faktiskt sagt många gånger att jag velat lämna, då har han reagerat väldigt starkt.

kastat glas i väggen, en gång kallade han mig för hora för jag ville lämna?. Ja vet inte vad ja vill med disnussionstråden, jag behöver bara ventilera och höra starka reaktioner och åsikter för det gör mig mer klar i huvudet.

Du behöver ventilera, så det är bra att du skriver här! Förstår att du är lycklig över barnet.

Kanske att du kan hitta någon kurator där du bor att fortsätta prata med? På vårdentralen eller någon annanstans.

Därför att det är oroväckande att parterapin avbröts efter 3 gånger. Och det är oroväckande att KBT-terapin inte kunde hjälpa din kille att bli trygg med sig själv och relationen.

För antingen måste ni få hjälp, eller så måste du fundera på om du verkligen vill vara kontrolkerad av killen i resten av ditt liv.

Och om du vill att ditt barn ska lära sig ett mönster där mannen bestämmer vad kvinbmnan får göra, och tar med sig det i sitt liv sedan.

Anonym (Nine)

Sat 5 Jul 08:17

#73

Anonym (101) skrev 2025-07-04 22:00:47 följande:

Du borde ha en bredare syn på situationen än att din man är svartsjuk.
Du borde ställa dig själv ett antal frågor, t.ex:

Har du förmågan att göra om din man till en bra man och en bra pappa till ditt barn?

Vet okända människor som aldrig träffat dig eller din man bättre än dig om du mår bättre av att lämna relationen?

Skall man söka relationshjälp hos outbildade icke professionella person som ger råd anonymt?

Finns det en risk att situationen förvärras om du lämnar relationen?

Kommer du att bli starkare i uppbrottssituationen för att andra personer har bestämda åsikter hur du borde göra?

Blir åsikterna härinne mer lämpliga för dig för att många skriver ungefär samma sak?

Du vet inte vad de som skriver har för utbildning eller erfarenheter i frågan.

Jag har dock rått TS till att ta kontakt med en kurator, för hon behöver uppenbarligen stöd.

I uppbrottssituationen blir ingen starkare, det brukar vara påfrestande och omvälvande situationer.

Det kloka personer brukar göra är att tänka långsiktigt, vad som är bäst på lång sikt.

Nu är TS situation lite speciell för att hon har ett så ungt barn, hon är ekonomiskt mer beroende idag.

Men hon måste få ventilera sina tankar fritt! Utan att någon skambelägger henne för det. Hon känner sig själv och partnen och kan sortera i svaren efter det.

Anonym (Nine)

Sun 6 Jul 06:41

#82

Anonym (Hsjdkdk) skrev 2025-07-05 22:03:22 följande:

Vi har gått på parterapi, men endast 3 tillfällen, ja upplever ändå att han aldrig kommer ändra sig. han ?försöker? i några veckor men sen kommer det en impuls igen. Samma visa varje gång.. förlåt ja ska bättra på mig, men innan har vi konflikter i 2-3 dagar för han står fast vid sina åsikter och blir extremt defensiv. Och då blir han aggressiv alltså i sitt sätt a t komunicera. Jag viker mig aldrig, men det är extremt tröttsamt att höra kommentarer om ALLT.

kan du förklara mer någon situation han blev svartsjuk? Intressant att följa hur det blev för dig. Hur tog du dig ur det? Hur vlev det för er med barn osv?

jo han vill absolut ha delad vårdnad, o ja tänker inte lpta mitt barn lida av det, hon ska ha pappa med i bilden, viktigt för mig att han finns i hennes liv alltid.

ja vill egentligen inte lämna honom för ja älskar han, men Kontrollbehovet tär på mig och frågan är om det är värt det ens. Ja lever inte ens?. Även fastän jag trotsar och går ändå så blir det långa konflikter som får mig att må dåligt när ja väl är iväg, för det påverkar mig så mycket?.

Ja, det blir aldrig något harmoniskt liv för börjar du anpassa dig så kommer förtrycket ändå att fortsätta. Och gå in på ännu mindre saker som du gör.

Eftersom det hela drivs av hans egen rädsla för att bli övergiven, spelar det ingen roll vad du gör. Han har en lättväkt inre rädsla. Och problemet är att han inte ifrågasätter rädslan, utan går helt på den och skapar konflikter med dig.

Det KBT-terapin skulle ha lärt honom är att hantera sin egen rädsla på olika sätt, istället för att förstöra sin relartion till dig. Tydligen hjälote det inte honom.

Det blir ett sorgligt och inlåst liv om du fortsätter med honom, det får du nog räkna med.

Höra åsikter ang min mans åsikter

INNEHÅLL