Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-08-12 22:49:04 följande:
Jag har inte tänkt på det sättet tidigare, eftersom han säger att han är attraherad måste jag ju tro på det 🤔 fast jag kanske inte borde.
Mm, så är det ju.. fast jag är ju attraherad av honom fast förhållandet känns väldigt svajigt, det går liksom inte ihop. Kanske för att jag egentligen inte vill ge upp men att det inte finns så mycket att välja på.
Han tycker att det är så konstigt att jag blir svartsjuk på en dator.. han tycker att vi umgås när han sitter vid datorn och spelar, samtidigt som jag t.ex tittar på tv. För mig är det INTE att umgås. Men han tycker (såklart) att jag har fel.
Det är nog ovanligt att man är ärlig med att man inte känner attraktion längre. Man kan ju rent objektivt vara hur fin som helst, ändå finns igen lust. Det är inte alla som reflekterar över den känslan heller.
Det går visst ihop. Du älskar honom och vill ha honom, men får inte dina behov tillfredsställda, varken psykiskt eller fysiskt. Han är inte mentalt närvarande och han är inte där som en jämlike när du behöver honom. Den som inte blir tillfredsställd vill ofta ha mer och attraktionen kan till och med bli starkare.
Han får redan allt av dig, och törstar därför inte efter något.