Förvirrad...

Anonym (Ledsen och sårad) · 2025-07-05T02:55:35+02:00

Jag ska försöka skriva detta så kortfattat det bara går... {{U+1F605}} Jag och min kille har varit tillsammans i 1,5 år, vi har olika boenden fast de är mest hos mig och mina två barn, han och hans barn. Han har verkligen börjat försöka hjälpa till här hemma, nu vet han till och med vart dammsugaren finns OCH hur man använder den. Men i de allra flesta fall gör jag allt som har med hushållet att göra.. Jag har frågat varför han kunde tvätta hemma hos sig men inte här, hans svar var att han inte vet hur min tvättmaskin funkar..... Jag svarade tillbaka att det finns en manual i översta lådan i tvättstugan... Vi tjafsar mycket, ibland är det lugnt ett tag och i vissa fall är det rejäla bråk. Dock inte när barnen är här men annars, det kan bero på småsaker och ibland större. Han är väldigt dålig på att förklara saker och jag som har autistiska drag behöver tydlighet, precis som ett barn. Och det vägrar han, jag är vuxen och då tänker han prata med mig som han gör till andra vuxna. Jag har tagit fram mina utredningspapper och gett till honom, och har sagt att jag vill att han läser de så kanske han förstår mig bättre. Han vägrar. {{U+1F641}} Ett av problemen är sex. Jag älskar sex och vill ha det ofta, men för honom gör det inget om det dröjer. Det är till 95% jag som tar initiativet till sex, tyvärr får jag ofta nej även fast det har blivit lite bättre iaf i perioder. Förra året tänkte jag låta bli för att se om han skulle ta första steget, efter 5 veckor gav jag upp... Jag känner mig så förnedrad ifall jag t.ex har klätt av mig naken i sängen och bara väntar in honom att han kanske kommer ta på mig men inte gör det. Som nu ikväll, eller ja nu är det ju natt... Jag började ta på honom därnere, han sa inte emot så jag fortsatte och bara väntar in att han ska göra samma med mig men inget händer. Efter kanske 10 minuter gav jag upp, vänder mig halvt med ryggen mot honom och tårarna börjar komma. Han frågade om något är fel, och då svarar jag att jag fick inget gensvar från honom. Sen säger varken han eller jag ett ord till förrän några timmar senare, när hans insomningsmedicin börjar värka och han säger att han somnar snart. Han säger att jag får sova så gott, jag säger detsamma och efter ett tag somnar han. Hans barn har adhd, som vill ha uppmärksamhet dygnet runt, både hos sin pappa, mamma, skolan och ja, överallt där han är. Han har inte varit våldsam mot mig eller mina barn, men mot sig själv och både mamma och pappa. Han är riktigt elak mot lärare i skolan, både fysiskt och psykiskt.. han kränker andra, säger fula ord, gör fula saker.. allt detta för att få uppmärksamhet. Han har fått flera anmälningar på sig till olika instanser. Sedan kan han komma hem från skolan och vara ledsen för att någon annan elev varit dum - gjort exakt samma sak som han brukar göra. Hans mamma är lite som mig där och tycker "bra, då får han smaka på sin egna medicin". {{U+1F601}} Hans föräldrar har aldrig kommit bra överens, de samarbetar inte och pratar knappt med varandra - inte förrän jag kom in i bilden. Jag har ALDRIG sagt att han ska göra på ett eller annat sätt, däremot har jag berättat hur jag och pappan till mina två barn brukar göra. Han har tagit till sig av det, och de har aldrig haft så bra samarbete någon gång. Vilket känns skönt att man har gjort nytta. Det finns så mycket som gör att jag känner att vi inte borde vara tillsammans, men det är jobbigt eftersom jag älskar honom. När vi åker förbi hans ex balkong kollar han alltid upp (hon röker så) antar att han kollar om hon är därute eller inte, han ber ibland om ursäkt och vet inte varför han gör så.. men nästa gång är det samma sak igen. Vi har olika syn på ekonomin, han kan inte hantera pengar och ligger nästan alltid back. Jag har hjälpt honom med några av hans räkningar och har väl betalt tillbaka 1/4 del, jag har betalat all mat till oss fem i snart ett år förutom kanske 5 gånger. Jag är så rädd att han inte kommer klara sig utan mig och ja, jag vet att det inte är mitt problem.... Det han använder sina få pengar han är kvar till är snus, ibland energidricka, godis/chips.Han vill flytta ihop hem till mig, jag vet inte om jag vill på grund av allt som händer runtomkring vilket han förstår men tycker att det är jobbigt att betala hyra för en lägenhet han inte är i. De pengarna kunde han haft till annat. Jag hör ju själv hur det låter... Min terapeut som jag går till gällande detta säger så mycket bra som jag själv funderat över men det känns mer riktigt efter att ha pratat med henne. Hon vet hur stressad jag är över allt detta. Hon säger gång på gång, vem kommer tacka dig när du blir sjuk och går in i väggen av allt du gör. Det blev visst inte så kort... Men vill mest kolla om någon annan varit i samma situation.

Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-07-05 14:40:23 följande:

Jag vet att det troligtvis vore det bästa, det har jag och terapeuten pratat om också. Men det är svårt när man är kär och älskar någon.. 😔

Barnen, både mina och hans, kan känna av ibland att vi är lite stela mot varandra men tjafsen sker när de är hos sina andra föräldrar.

Ni bråkar och tjafsar ofta trots att ni bara varit tillsammans ett och ett halvt år. Inte när barnen är där, skriver du. Men att de kan känna att det är stelt mellan er.

Ja, det gör de garanterat och hur tror du det får dem att må? I sitt eget hem? Är det värt att de ska gå med en klump i magen för att det här förhållandet ska fortsätta?

Minkoppte

Sat 5 Jul 2025 17:06

#17

Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-07-05 15:41:09 följande:

Jag har sagt att jag inte vill flytta ihop nu, vilket är jobbigt för de andra fyra i familjen vill att det ska hända så det är bara jag som står i vägen för att det ska ske. De bor ju så gott som redan här även om de inte är skrivna på adressen eftersom de är här jämt och inte hos dig förutom att kolla posten, men jag vill känna att det här är mitt ställe.

Eftersom det är jag till 99% av gångerna som tar initiativet till sex får jag alltså mycket nekande tyvärr. Så jag sa att det är bättre om jag inte försöker utan att han får börja ta initiativet. Då säger han att då får ju han ännu mer press på mig och då kommer det inte bli något alls.

Så du är egentligen tydlig i vad du vill och det är inte att flytta ihop. Trots detta har både han och hans barn mer eller mindre bosatt sig i ditt hem. Hur gick det till egenntligen? Och hur började det när du blev hushållerska åt samtliga?

Så, för att se krasst på det hela: Tar du initiativ till sex så får du nobben, och om han ska ta initiativ till sex så blir det inget heller för då känner han sig pressad. Tänker du att han kommer att ändras på den här punkten med tiden? Eller att han kommer att ta sin del av ansvaret för inköp av mat och städning helt plötsligt? (Varför skulle han, han har det ju utmärkt som det är.)

Minkoppte

Sun 20 Jul 2025 17:21

#30

Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-07-19 22:03:48 följande:

Vi har varit iväg en vecka på semester, och jag är väldigt hemmakär och trivs bäst i mitt hem. Nu var det extra jobbigt att lämna mitt husdjur hemma särskilt då hon är extremt mammig och vill vara större tiden med mig. Jag hade väldigt mycket ångest över detta och tänkte mycket på det under tiden jag var borta.

När vi kom hem blev både hon och jag jätteglada och hon hoppade upp i min famn direkt. Tårarna forsade av glädjetårar och jag var så himla glad att vara hemma med henne igen. Han frågade varför jag grät och jag sa "för att jag haft sån himla ångest över att vara ifrån henne". Vilket han vetat hela tiden, det hade jag redan innan vi åkte.. Då säger han "Äh, sluta fjanta dig!"

Jag blev så himla ledsen och sårad över det, jag kände mig som en fläck som han stod och stampa på.. 🙁 Sen har vi tjafsat sedan dess och kommer säkert inte lösa det förrän vi somnar ikväll.

Det här visar tydligt vilken empatistörd skithög han är. Dina känslor är fjantiga i hans värld, förstår du vad det betyder? Vad DU betyder?

Minkoppte

Mon 3 Nov 2025 17:05

#111

Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-11-03 14:06:33 följande:

Jo men precis, det har blivit ett himla liv tidigare när hon har råkat rivit honom därför att han i sin tur har varit mindre snäll mot henne. 🥺

Så den lilla ljugande bråkstaken har gjort illa katten även även tidigare?

Minkoppte

Mon 3 Nov 2025 17:08

#112

Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-11-03 14:14:39 följande:

Vi vill skaffa en massa djur, bo på landet..

Låter som en ytterst oroväckande idé med det lilla djurplågande monstret på plats.

Minkoppte

Mon 3 Nov 2025 19:28

#114

Anonym (Ledsen och sårad) skrev 2025-11-03 19:05:33 följande:

Minkoppte skrev 2025-11-03 17:08:56 följande:

Låter som en ytterst oroväckande idé med det lilla djurplågande monstret på plats.

Han är inte alltid snäll mot henne.. han har kastat kuddar på henne några gånger och förklarar att han leker med henne... Han har ofta varit arg på henne därför att hon har bitit honom i tårna, detta var länge sedan nu och med tanke på hur han flänger runt när han sover och alltid vill ha fötterna utanför täcket misstänker jag att hon tror att han leker med henne. Däremot har hon gjort samma sak på min son och hans fötter också, så på det sättet har det ju varit bra för då har vi kunnat förklara att det inte bara är honom hon gör så på utan det är med min son också.

När jag och pojkvännen träffades så hade han en videokamera igång i sin lägenhet, för att filma sin son som ljuger hela tiden "nej, jag har inte tagit nå godis, kakor, chips", osv.. men varken pojkvännen eller jag åt något så han satte upp en kamera i köket och sonen blev filmad när han absolut inte tog någonting... 😁

Efter ett tag satte han upp den i hans sovrum istället, eftersom att sonen gjorde en massa andra saker än att sova fast han sagt godnatt och skulle sova inför skolan och så. En dag såg vi hur han gick från vardagsrummet och in till sitt rum och bar henne i nackskinnet, där hon hängde och dinglade som att det var en väska han bar runt på.

Jag blev så himla ledsen och pojkvännen blev fly f-bannad på honom. Sonen fattade inte riktigt vad han gjort fel, eftersom han sett sin pappa ta tag i hennes nackskinn vilket han gjorde för att vi försökte klippa klorna på henne och hon bara försökte bitas.

Efter den gången har han knappt varit ensam med henne helt själv.
Detta är också anledningen till att han inte fått någon nyckel hem till mig. Jag vill INTE att han är själv i huset överhuvudtaget och absolut INTE om det bara skulle vara han och katten.

Gällande att bo på landet och ha djur är något vi båda vill när alla barn är vuxna och har flyttat ut, när man närmar sig pensionen.

Ok, ja det sistnämnda går ju inte sålänge den pojken bor hemma och beter sig illa mot djuren.

Relationen med din kille låter i sig inte värd att satsa på, du blir utnyttjad. Men att barnet dessutom utgör en hotbild mot husdjuret, där skulle gränsen vara nådd för min del om inte förr. Föreställ dig hur det blir om beteendet eskalerar? Det är illa nog redan nu. Katten ska inte behöva försvara sig.

Förvirrad...

INNEHÅLL