Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Sun 21 Sep 02:59

116 svar

Förvirrad...

Olsdotter skrev 2025-09-16 11:06:28 följande:

Så bra att du börjar kunna ringa in orsaker till att du är kvar.

Du kommer oavsett inte att få tillbaka pengarna. Han får alltså in lite pengar nu, men kommer inte att betala av på sin skuld till dig, utan lägga dessa på sig själv (din notering). Han har alltså redan stulit pengar från dig. Hur mycket rör det sig om?

Vad kostar han dig idag per månad? Hur mycket mer pengar ska du bränna på honom?
Gör en ordentlig kalkyl, skriv ned den och titta sedan på siffrorna när du har en klar överblick!
Att inse att man är lurad är alltid svårt. Psyket vill inte tro det, eftersom att det är skrämmande att förstå att den man litat på bara utnyttjat tilliten.
Samtidigt kommer du att växa och bli stark när insikten väl kommer.

Olsdotter skrev 2025-09-16 11:09:55 följande:

När du har gjort ovanstående övning är det viktigt att du sätter en deadline för dig själv, och att du håller den!

Bestämmer du tex att du ska kasta bort 3 till månader av ditt liv och välbefinnande, och x antal kronor, men att det sedan är slut: då går du om 3 månader.

Att du bestämmer dig innebär att du tar tillbaka makten över dig själv. Det kommer att snabbt skifta ditt fokus och ditt sinne till att handla om dig istället för om honom.

Det är under 10 000 kronor iaf, men mycket för mig som är sjukskriven och äger ett hus.

Jaaa du, jag har inte vågat räkna på vad han och hans son kostar mig varje månad. Men han har inte en enda gång hjälpt till eller erbjudit sig att betala något på mina räkningar - fast det är han som höjt värmen på elementen på vintern medan jag sänker, t.ex.. 😅

Men det är iaf han som slösar mest vad gäller mat iaf. Nästan varje kväll tar han ibland fil och flingor, eller mackor och ibland både och. Medan vi säger till barnen att äter man youghurt till frukost får de ta mackor till mellis, och tvärtom. Han tar det både till frukost och på kvällen.

Min son är speciell vad gäller kosten och är väldigt selektiv (vanligt vid de diagnoser han har) och han får ofta höra "nu räcker det" när han tagit några ostskivor på sidan av middagen t.ex. Medans pojkvännen tar ett helt kokt ägg på varje macka, ibland 2-3 stycken som han äter, plus 10 kg kaviar på. Och ibland tar han både ost och kaviar på sina mackor... 😕 Så jodå, det går åt pengar..

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Sun 21 Sep 13:19

#67

Anonym (Kl) skrev 2025-09-21 08:18:56 följande:

Nej, du är en bra människa!

Kanske kän?ns det också bra att hjälpa sambon och hans barn? Du hjälper någon som det är synd om.

Men är det npf som sambon har och han inte får ordning på livet, så borde han nog prova medicin.

Men ni kanske ändå är svåra att förena i en rellation rent sexuellt? Det är väldigt svårt att ändra på det! Man kan inte kommendera fram sexlust. Om der inte är något specifikt som gör att han inte har sexlist, som en depression eller depressionsmedicin (som ibland kan ha den biverkan).

Han äter en medicin som kan göra sexlusten sämre, men han håller på att trappa ut den helt och är snart klar.

Absolut, det är mycket runtomkring som är stressande men jag tycker inte att han kan ha det som ursäkt längre. Han prioriterar allt annat först och vårat förhållande sist. Fast han sagt gång på gång att han ska bättra sig, men det händer inget.

Okänd

Tue 30 Sep 14:50

#75

Meddelande borttaget

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Tue 30 Sep 14:50

#76

Olsdotter skrev 2025-09-21 20:12:37 följande:

Du prioriterar att försörja en vuxen man och denne vuxne mans barn framför att din son ska få äta ordentligt. Tänker du fortsätta så, eller ska du ta ditt ansvar gentemot din son och dig själv?

Du har inget som helst ansvar för mannen, men du HAR ansvar för sonen och dig själv.

Jag säger ifrån, att han visst får ta mer ost (som exempel) men att alla måste se till att det räcker till andra också - som en liten pik till pojkvännen.

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Tue 30 Sep 15:18

#77

Anonym (Kl) skrev 2025-09-21 14:20:24 följande:

Han har ett barn med ADHD och han verkar behöva energidryck/godis i vardagen. Han har svårt att hålla i pengar. Det klart att man undrar om han också har ADHD.

Han vägrar vara tydlig i sin kommunikation med dig. Trots att du behöver det. Det spelar ingen roll om du har en diagnos eller ej,, DU behöver tydlig kommunikation och han vägrar att samtala så att du förstår honom. Det är väldigt dumt.

Han verkar inte möta dina behov på ett bra sätt alls. Lånar pengar och betalar inte tillbaka. Låter dig sköta det mesta. Är inte så sugen på sex lika ofta som du. Verkar spana efter exet på hennes balnong.

Så mitt första råd är att ni fortsätter att vara särbor! Bra att han flyttar till en mindre lägenhet.

På sikt måste du fundera på om du vill vara i en så utmattande relation i resten av ditt liv. På riktigt, vill du hålla på så under alla år framöver? Valet är i grunden ditt. Ingen annan kan göra det.

Nej, det vill jag inte jag vill må bra!

Skrev ett långt inlägg som försvann för jag blev utloggad.... Men kortfattat, så var han och jag till terapeuten idag. Då tog han upp något som jag blev ledsen över och började gråta.

Vi har bestämt lite regler och så för barnen som mina barn haft från första början. Han har sagt att han ska ge sin son en tidsgräns på mobilen men han skjuter bara upp det. Idag sa han att han inte har fixat det på grund av att det bara kommer bli bråk och konflikter. Därför har han istället valt att han hellre vill ha konflikten med mig, istället för att göra det han ska och sätta en tidsgräns för sonen.

Jag har en egen tid med terapeuten nästa vecka, så jag ska prata med henne då om det och hur jag ska tänka. Det kanske är jag som förstorar allt men jag kände mig bara så oviktig för honom när han sa så.

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Tue 30 Sep 15:21

#78

beli skrev 2025-09-21 19:40:26 följande:

Hm.

Det är bra att han flyttar.

Men du tar alltså fortfarande initiativ sexuellt med en människa som inte vill vara med dig och som du inte alls mår bra av? Varför?

Ta upp detta i terapin, om du inte redan gjort det. Det är bra för dig att börja respektera dig själv. Att inse att detta är slut och att du måste lägga energin på vad DU vill göra med det enda liv du har.

Jag sa till honom förra veckan att jag tänker inte ta nå mer initiativ, nästa gång får han göra det för jag vill känna mig att han vill ha mig. Tro det eller ej, han tog ett initiativ några dagar senare.

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Tue 30 Sep 15:25

#79

Olsdotter skrev 2025-09-21 20:12:37 följande:

Du prioriterar att försörja en vuxen man och denne vuxne mans barn framför att din son ska få äta ordentligt. Tänker du fortsätta så, eller ska du ta ditt ansvar gentemot din son och dig själv?

Du har inget som helst ansvar för mannen, men du HAR ansvar för sonen och dig själv.

Anonym (Kl) skrev 2025-09-22 09:36:40 följande:

En som missunnar ett barn mat, medan han själv äter obegränsat, t.ex flera ägg på morgonen, är väldigt konstig!

Barn växer ju och din son är dessutom väldigt selektiv i maten. Så man får vara glad när han äter. Stor varningsklocka för egoism!

Jag har sagt till min son att självklart får han ta mer ost (som exempel) men att man måste tänka på att det ska räcka till alla. "Det är inte bara en som ska äta av maten utan vi är fem personer".

Och det sista var en pik till pojkvännen.

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Tue 30 Sep 15:33

#80

Anonym (Kl) skrev 2025-09-22 10:25:33 följande:

Det tar ca 3 månader efter stora livsomställningar att landa i ett nytt läge. Det gäller människor som förlorat närstående, fått ett allvarligt sjukdomsbesked, blivit funktonsnedsatta i en olycka, eller har separerat från någon de älskar, trots att de inte vill det.

Först blir det kaos och mycket gråt. Hela dagarna går det i vågor av vanmakt och förtvivlan.

Efter 3 månader kan en del av sorgen kvarstå, men människor känner då mer fast mark under fötterna. Börjar fundera lite på om hur livet framöver ska vara.

Kanske att skulle det bli så för dig om du separerade?

När man är förälskad i någon så stärks bandet av att man har fysisk kontakt med den personen. Det bildas oxytocin (bindningshormon).
Så vill man inte att det ska hända, så avhåller man sig från fysisk kontakt.

Ja, dina barn gillar honom ifall han är snäll mot dem. Barn har inbyggt att de ska ha förmåga att knyta an till vuxna. Det är medfött. Men det är inte alltid lämpligt.

Han är en utsugare som missunnar din son en extra ostskiva! Trots att han själv är obrgränsad på den punkten, att äta mycket av ägg och kaviar t.ex.. Han suger ut dig på omsorg och pengar, utan att egentligen bry sig om dig eller vara attraherad av dig.

Han hade troligen räknat med en besparing när han flyttade till dig och räkade med att säga upp sin lägenhet. Att han skulle bo billigt och bevämt hos dig.

Men han är inte ens redo att prata klartext med dig, för att ni ska kunna kommunicera bättre. Han tillbringar mycket tid framför datorn.

Det är svårt att leva ensam, men jag hade nog föredragit det framför att bo med någon som egentligen bara ser mig som en serviceinrättning.

Det kan jag absolut tänka mig att det är så, det är ju en ny vardag som man plötsligt inte haft en tanke på tidigare. Jag tror absolut att jag skulle må dåligt ett bra tag framöver..

Kommer ihåg när jag skulle sova första natten i mitt nya hus, och barnen skulle sova sin första natt hemma hos sin pappa och jag blev "lämnad" själv. Har aldrig känt mig så ensam tidigare... Där var de tre tillsammans som vanligt i vårat hus, medan jag kände mig som en total främling i mitt nya hem och kände det som att jag var den enda kvar på jorden!
Deras pappa kom och hämtade mig, jag sov i dotterns rum den natten i vårat tidigare, gemensamma hem... Men sedan var det lättare och alla nätter efter det gick bra när jag var utan barnen.

Det är just en ny vardag man behöver vänja sig vid.

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Tue 30 Sep 18:33

#82

Anonym (Kl) skrev 2025-09-30 15:36:49 följande:

Får se om det håller i sig eller om det bara var ett försök att lugna dig så att han kan ha kvar fördelarna av ert förhållande.

När det gäller en gräns för skärmen så blir personer med ADHD extra beroende av att hålla på, särskilt med sppännande saker, för det håller uppe deras dopaminnivp. Problemet är att lång tid med dopamintoppar på nätet, i spel och liknande, gör att barnet så svåningom får en djup dopamindip och blir helt rabiat när man försöker få dem att sluta. Som en mamma sa: min snälle son blir ett monster efter lång tid på skärmen. Det kan vara bättre att dela upp skärmtiden i två halvtimmar under eftermiddagen/kvällen.

Tycker att pappan kunde vara noggrannare med att införa skärmtid, annars blir det också orättvist gentemot dina barn.

Ny forskning visar att för myckwt av den typen av aktivitet försämrar barns koncentrationsförmåga för alltid. Deras hjärnor är under utveckling och det går inte att göra ogjort. Stod i DN för envdryg vecka sedan tror jag. Den sonen har ju dessutom redan koncentrationssvårigheter.

Det har pojkvännens son också, han är totalt beroende av skärmen. Min pojkvän tycker det är så jobbigt att behöva ändra tider hela tiden på appen vi båda använder, fast det tar kanske några minuter som mest. Hur har man inte tid med det särskilt inte om det är för sitt barns bästa..?

Sonens mamma har gett honom fri tillgång just för att hon inte orkar med alla konflikter... När hon har haft någon gräns, så har han snott brorsans padda istället så det har blivit bråk iaf... Deras son (som är min pojkväns) kan absolut inte koncentrera sig i skolan och han stör de andra väldigt mycket i klassrummet och det har redan varit en massa incidenter både under lektionerna och rasterna redan - efter bara några veckor i skolan...!

Jag tycker att det är så himla bra med mobilförbud som kommer i skolorna 2026. Självklart kan det slå bakut också till en början, men i det stora hela tror jag att det bara kommer något positivt ur det hela.

Anonym (Ledsen och sårad) Trådstartaren

Wed 1 Oct 16:50

#83

Tjafs igen, mitt på blanka dagen dessutom - men innan barnen slutat skolan.

Kortfattat... Jag sa att jag blev väldigt sårad över vad han sa igår hos terapeuten och fattar inte hur han kan vara så "lat". Hur svårt ska det vara att lära sig att vara vuxen, ta beslut över sitt barn så att han i sin tur kan bli en bra ungdom och vuxen..?

Jag sa att han behöver bli mer vuxen och ta ansvar över sig och sin son, ge honom regler och gränser precis som mina barn har. Han säger själv till barnets mamma att hon curlar honom och han har henne lindad kring lillfingret. Hon säger att det är för att hon inte orkar ta konflikter. Jag sa att det är ju exakt samma vad gäller honom.. han gör på exakt samma sätt! Sa till honom att han får fundera på det där och höra av sig när han blivit mer vuxen.

Sen sa jag att jag vill att han åker, vilket han gjorde men han har både sms:at, ringt och kommit tillbaka - iofs för att hämta saker.

Förvirrad...

INNEHÅLL