Anonym (Herman) skrev 2025-07-05 21:21:11 följande:
Tack för din input.
Fjäril kär skrev 2025-07-05 19:46:20 följande:
Jag tänker att för att kunna hjälpa dig själv och er familj skulle du behöva bli sjukdomsmedveten om vad hennes ADD och eventuella Autism faktiskt innebär att leva med.
Jag har själv Autism/Aspergers syndrom och jag fick krypa till korset och sjukpensionera mig för 2 år sedan då jag gick i väggen för 4 gången och sjukvården sa stopp... Jag har fostrat tre barn och haft vanliga jobb men på bekostnad av min egen hälsa... och det har mina barn fått lida för.
Att du lämnar henne löser egentligen bara ett akut problem men hennes hälsa blir inte bättre av det och hon tar inte bättre hand om barnen av det heller..förmodligen precis tvärtom...
Ni behöver hjälp av vuxenhabiliteringen. Kanske hon behöver ansöka om boendestöd, hon kan behöva hjälp av arbetsterapeut för att skapa schema kring rutiner i hemmet , hjälp av psykolog och arbetsförmedlingen för att kanske söka om trygghetsjobb/jobb med anpassning eller rent av diskutera pension/sjukersättning. Allt för att hon ska kunna fungera drägligt och kunna ge barnen en acceptabel vardag.
Hon har varit hos psykologer och terapeuter hela livet. Alla de åren jag levt med henne så har hon nog varit på 10 olika utredningar, samtal osv osv.
Även jag har fått vara "mellanhand" i vissa tillfällen då jag känner henne bäst..
Även alla år hon testat olika mediciner men inget fungerar bra.. Jag tror inte att hon behöver en boendestödjare utan istället stå på egna ben.. Hon förlitar sig för mycket på mig och jag driver allt i hemmet mer eller mindre. Då är det enkelt för henne att ta ett steg tillbaka..
Fast samtal.och mediciner är inte det hon behöver utan hon behöver handgriplig hjälp.
. ... en fungerande vardag med anpassningar och en boendestödjare och arbetsterapeut är just dom saker hon kan behöva för att bli mer självständig. Dom ser nämligen till att hon gör jobbet själv och kommer slå både dig och henne på fingrarna om det inte är så. Hon får hemlxor att göra som ska dokumenteras och följas upp och redovisas och hon ska själv tänka och berätta hur hon ska lösa uppgiften och vad som inte funkar etc. Det innebär att du måste ta ett steg tillbaka och låta henne göra det hon ska och då får hon också lära sig konsekvenserna av det som inte går så bra.
Jag tror du har blivit hennes medberoende i er relation och det får du ta hjälp med att ta dig bort ifrån.
Och allvarligt talat så om vi ska tala klarspråk... .. Om ni serparerar....om hennes insatser och hjälp visar att hon inte fungerar som förälder och vuxen kommer hon inte kunna ha sina barn ens på halvtid utan ska kanske då se dom på en helg och med hjälp av stödperson. Då är det du som måste ta 90% av ansvaret och ha vårdnaden.
Jag förstår att du är frustrerad och arg och gärna lägger skuld på henne men hon har papper på att hon har problem av många slag och då är det inte så enkelt att allt löser sig bara du flyttar. Då hade ju liksom allt löst sig redan om det varit så enkelt...
