Reaktion på graviditet

Känns ju märkligt att du inte har släppt detta på så många år. 

Min man hade inga såna stora reaktioner. Men vi skaffade ju barnen tillsammans och han var lika delaktig i det som jag. Så något överraskningsmoment fanns inte, han var ju lika medveten som jag om att något kunde vara på gång och att få varn var ett gemensamt beslut. Jag har aldrig fattat hur det går till i de familjerna där kvinnan överraskar mannen med att hon är gravid. Han vet väl om att de har oskyddat sex? 

Ville han ha barnen eller var det något du fixade genom att  på eget bevåg sluta äta piller eller liknande? Det låter lite på din text som att alla era barn blev till av misstag. Sa han någonsin till dig typ: jag längtar efter en ny liten bebis, kan du inte gå och ta ut spiralen? Eller liknande

Det låter som att det var nästan helt och hållet ditt beslut att skaffa barnen och att han bara motvilligt gick med på det. 

Bra ändå att han inte tycks ha låtit motviljan gå ut över barnen.

Han var väl medveten att jag inte hade något skydd o inte heller han
.

Men planerade ni aldrig? Räknade på om ni hade tid, ork, råd, plats? 

Fast det är lite skillnad att aktivt ta ett beslut om att skaffa barn och att inte skydda sig, självklart blir det ju barn om man ligger på som vanligt men hur har konversationen gått innan? Mitt yngsta barn blev till under "säkra perioder" då jag hade fått problem med spiralen, vi har varit tydliga med varandra att blir det barn så är hen välkommen även om vi var nöjda med de 2 vi redan hade.

Sen, du är väl medveten om att det du ser på sociala medier inte skildrar verkligheten, jag tror att de flesta par faktiskt pratar med varandra, "jag tror att jag är gravid och ska köpa ett test", försöker man aktivt sä pratar man väl med varandra om att mensen är sen tex. Det hela känns jättekonstigt att överraska sin partner, är inte barnet planerat så blir kanske inte reaktionen som förväntat, det finns säkert klipp på det med men dom läggs ju inte ut såklart. Jag bor i USA och här är ju dessa påhitt inte helt ovanliga, jag har en kompis som aktivt försökt ha barn, hon skrev ett kort efter att hon testat, han blev glad och spelade med för filmen men han hade ju redan fattat att hon var gravid, en annan kompis har en man som är ca 10 år äldre med vuxna barn, de var på någon släktsammankomst och han gick för att hämta vin till henne, hon tackade nej ochhan undrade såklart vad som var fel, glatt utbrast hon att hon var gravid, han var inte lika glad och hade nog uppskattat att få den informationen hemma ifred, oavsett om barnet blev till med eller utan skydd.

Då får också komma ihåg att dina barn är vuxna, denna hysteri med att visa upp allt på internet fanns inte när de var små, jag hade säkert velat ha en babyshower med första barnet (jag var ung och hade tyckt det var kul) men det var ingen som gjorde det då, jag kan ju inte sitta och vara bitter över det idag, även om jag idag aldrig skulle ha en.

Min sambo blev glad, och skämde bort mig rejält dagen jag fick plus på stickan. Och genom hela graviditeten för den delen. Men han grät ju inte eller nå.

Men de som reagerade nära nog over the top när de kopplade var hundarna 

Regisserade fakeöveraskningar på tiktok ska man inte låta ha så mycket påverkan på sina egna känslor. Det mår man inte bra av.

Jag tror också att många av de där klippen är mest teater. Det är ju en jättekonstig grej bara att hålla på och rigga mobilen för att filma innan man säger det. I många fall är nog mannen fullt medveten om fruns galna bekräftelsebehov och spelar med för att han vet att det blir ett h-vete hemma sen om hon inte får till sin perfekta film. Känner en kvinna som gifte sig på det viset. Allt var liksom en fond för att hon skulle kunna skapa foton till en perfekt fotobok. Hon älskar sin man, absolut, men själva bröllopet var mer som teater som hon regisserade. 

Mitt ex blev sammanbiten och tyst och verkade inte alls glad efter första UL, trots att barnet var planerat, men jag förstod senare att han inte stod ut med att vara nr 2. 

Först när det var för sent insåg jag hur störd han var och det dröjde inte länge innan första slaget kom. Jag lämnade honom förstås men det ledde till ett helvete som pågår än. . 

Jag fick ge upp alla drömmar om en familj, inse att jag var helt ensam med barnet och bara kämpa. 

Det fanns inte tid att vara ledsen men en dag mötte jag min granne i trapphuset som precis hade blivit pappa. Han hade med sig en stor bukett vackra blommor till mamman. 

Jag minns att jag stängde dörren bakom mig och bara grät. Det var som om tårarna inte ville ta slut för jag insåg att jag aldrig skulle få uppleva hur det är att dela glädjen över barnet med en normal pappa. 

Jag menar inte att ta upp tråden med min historia men kanske ge lite perspektiv. Din man kanske inte är så bra på att uttrycka känslor men om han har funnits där för barnen och dig så räcker det långt.