Reaktion på graviditet

Mitt ex blev sammanbiten och tyst och verkade inte alls glad efter första UL, trots att barnet var planerat, men jag förstod senare att han inte stod ut med att vara nr 2. 

Först när det var för sent insåg jag hur störd han var och det dröjde inte länge innan första slaget kom. Jag lämnade honom förstås men det ledde till ett helvete som pågår än. . 

Jag fick ge upp alla drömmar om en familj, inse att jag var helt ensam med barnet och bara kämpa. 

Det fanns inte tid att vara ledsen men en dag mötte jag min granne i trapphuset som precis hade blivit pappa. Han hade med sig en stor bukett vackra blommor till mamman. 

Jag minns att jag stängde dörren bakom mig och bara grät. Det var som om tårarna inte ville ta slut för jag insåg att jag aldrig skulle få uppleva hur det är att dela glädjen över barnet med en normal pappa. 

Jag menar inte att ta upp tråden med min historia men kanske ge lite perspektiv. Din man kanske inte är så bra på att uttrycka känslor men om han har funnits där för barnen och dig så räcker det långt.