Hur kan jag undvika att bli nedtryckt i mina relationer?

Gå i terapi. 

Många kvinnor tycker om snälla killar och kompar bra med dem. Man kompromissar och kommer överens. De äktenskapen håller.

Men antingen ger du efter för mycket, så att du försvinner, eller också lyckas du bli tillsammans med kvinnor som är väldigt dominanta (så de klarar inte vanliga jämnlika förhållanden). 

Du behöver upptäcka dina mönster. Terapi är bra för det är en process att ändra sig. Det räcker inte med en bok eller att baraläsa goda råd här på FL.

Starka kvinnor behöver ingen assistent så du borde fundera över vad det är för typ av kvinnor du dras till och varför, för det är definitivt inte starka kvinnor. 

Fundera också över vad du vill ha ut av en relation, vilka värderingar som är viktiga för dig och vilken typ av människor du trivs med. 

Sedan dejtar du medvetet utifrån det. När du träffar en ny kvinna funderar du aktivt på om hon kan ge dig det du behöver i en relation.

Lyssna inte bara på vad hon säger utan observera hur hon agerar mot dig och andra. Finns det en diskrepans mellan hur hon beskriver sig själv och hur hon är i verkligheten? Det är alltid en red flag. 

Det är också viktigt att reflektera över sitt eget beteende i relationer. Vad händer med dig när du är i en relation och varför? Ofta handlar det om anknytningsmönster från barndomen.

Blev du till exempel lyssnad på som barn? Togs dina behov på allvar eller har du lärt dig att stå tillbaka så att du tror att kärlek alltid är på din bekostnad?

Jag hade svårt att hävda mina behov i relationer tidigare och var väldigt anpassningsbar tills jag förstod att det handlade om att jag hade vuxit upp men en förälder som var oerhört självcentrerad och som uttryckligen sa att ingen bryr sig om vad jag behöver eller vill. 

Om du vill bryta det här mönstret så måste du alltså börja med dig själv, 

Du får skaffa en annan typ av partner. 

Jag är en sådan som lätt kör på i mitt race utan att tänka efter och för mig var det typ den viktigaste egenskapen hos en partner att det är en person som säger emot om det är något. Jag vill inte behöva gå runt och tänka mig för huruvida jag tar tillräcklig hänsyn eller pushar för mycket för något som jag känner starkt för, jag vill ha en partner som tar ansvar för att säga ifrån om den tycker annorlunda än vad jag tycker. 

Om du är en sådan som flyter med och inte säger ifrån så bör du inte vara med en person som har en stark vilja, du bör vara med en person som matchar dig i att vara följsam. 

När jag var yngre så var det av någon outgrundlig anledning inte helt ovanligt att "snälla" killar föll för mig och jag kunde verkligen inte förstå varför. Kunde de inte själva förstå att de skulle bli totalt överkörda och att han skulle må jättedåligt av att bli överkörd och jag skulle må jättedåligt för att jag konstant skulle gå runt och oroa mig för att han gör saker för min skull och inte för sin egen. 

Sedan så är jag faktiskt snäll också och det är min man med. Men vi är också personer som står på oss och argumenterar för vår sak, att vara snäll är inte bara att böja sig utan att ställa upp och finnas där även om man kanske är "tuff på ytan". 

Ja precis som någon nämnde ovan så är det också jobbigt från den andra sidan - när någon hela tiden anpassar sig efter en vet man till slut inte var man har personen. Tilliten brister. Man känner att den som är till lags inte talar sanning. Att ständigt vara med en people pleaser får en att till slut vända ut och in på sig själv eller att man blir besviken för people pleasern lovar alla samtidigt och sviker ofta den andre. 

Det är också jobbigt att vara den som är tydlig med det man vill och att den andre svarar undvikande eller lägger sig platt. Det är inte att kommunicera när man lägger sig platt eller svarar undvikande. Att lägga sig platt = vara en assistent. Det är att undvika konflikt. 

Jag kan nog uppfattas som dominant, men eftersom jag värnar om min partner så  blir det istället att jag vänder ut och in på mig själv för att försöka förstå vad den andre vill. Är man mer egocentrisk kanske det blir att man kör över den andre istället.

Men oavsett - det enda du kan göra är att jobba på DIG och din konflikträdsla. Samt försöka fundera ut vilken sorts partner du vill ha.

Du kanske bara väljer fel typ av tjejer. Hitta någon som är mer jämlik med dig själv och som matchar dig bättre.

I början av livsresan åtminstone väljer man partners som motsvarar de sidor man själv saknar eller önskar sig.
Ofta är det samma skillnad som blir problem i relationen.
Antingen lär man sig att hantera sin egen reaktion/beteende på dessa partners, eller så börjar man med tiden frångå sitt mönster.

Du behöver gräva lite i varför du dras till starka kvinnor, varför du utvecklar ditt beteende i relationen med tiden, samt om det finns specifika fallgropar som blir problem och som du kan undvika.

Om de inte går att undvika så behöver du nog testa andra typer av partners.

Kan du ge exempel? Praktiska situationer så kanske jag kan ge ett råd

problemet om man inte har en partner som säger vad den tycker så kan man gå och vända ut och in på sig själv för att anpassa sig men man vet inte ens vad man ska anpassa sig utifrån. Och så blir man betraktad som självisk ändå i slutändan. 

Hade en vän förut som aldrig sa vad den ville och som uppfattades som "snäll" samtidigt som jag oftast var den som tog lead när saker skulle planeras. Jag ansträngde mig alltid supermycket att saker skulle passa henne och oftast så landade det i att det blev saker som passade henne (utifrån så som jag ändå uppfattat att hon kommunicerat) mycket mer än vad det passade mig, hon fick alltid välja säng/rum mm först vid delat boende osv. 

Och sedan en dag så kom hon på att hon skulle stå upp för sig själv vilket resulterade i att hon blev den mest själviska person jag någonsin mött. Plötsligt så hade alla våra tidiga resor tillsammans varit "mina" som hon följt med på och nu skulle allt vara 100% enligt hennes premisser och det gick inte att ändra på en enda punkt. Till saken hör att med hennes premisser blir det dyrare än vad både jag och en till i gänget kände att vi kunde betala.

Innan så hade jag spräckt gränsen för vad jag egentligen var villig att betala för att ändå få med de som jag uppfattat som att hon tyckte viktigt utifrån standard och läge men gjort avkall på annat. Tex lägenhetshotell av bättre standard än vad jag egentligen bryr mig om i bra läge där vi kan dela 4 kompisar på en lägenhet istället för hotell i motsvarande läge där det ingår frukost och morgonsrock och man behöver boka två dubbelrum för kompisgänget (och i slutändan trängas mycket mer).

Problemet där var att hon hade en helt felaktig bild av att hon var den enda som anpassat sig medan alla andra fått precis som de ville vilket inte var fallet utan det var verkligen att alla kompromissade och ärligt talat så var kompromissandet mycket utifrån att ju mer aktiv man var i planeringen desto mer hade personen kompromissat med sina egna önskemål (och hon var ju aldrig aktiv i planeringen). 

Det är typiskt för personer som vill ändra sitt sätt, de slår ofta över i den andra extremen. Hoppas att din väninna hittar en bättre balans med tiden! Låter jobbigt.