Ångesten är total

Ångesten är total

När min ångest dundrar in mår jag illa, kräks och det känns som att ja vill krypa ur mitt skinn. Min ångest skapar ångest av saker jag gjort eller inte gjort. vad som hände igår och vad som hände för femton år sedan. KBT funkar inte. Och inga antideppisar heller för att ångesten bara kommer ibland. Jag vet inte när eller varför. jag försöker lära mig att leva med ångesten. men jag skapar filmer i huvudet av scenarion jag varit med om. konkreta tips som jag kan Få ta del av? Höra om andra som är med om liknande?? Jag har 3 barn i åldrarna 5-10 som inte kräver mer än kärlek samt en underbar man som stöttar mig vid ?ångestattackerna?. Perioderna brukar hålla i sig i några dagar?? funderat På om det är hormonellt och i cykeln? men tar minipiller så får ingen mens eller ägglossning?. haft det så här i lite mer än ett år. 

Hur menar du nu? Har man ångest för att man haft det för enkelt?!

Ingen problem med mage vad jag vet? Jag är som sagt öppen för allt. För när ångesten slår till så vill man göra mycket för att må bra.

Så är det. Ångesten är ett överlevnadssystem som finns där för att hjälpa oss hantera hot och omedelbar fara genom att antingen bekämpa hotet, eller fly från situationen. Ångesten är vår signal om att hjärnan uppfattar något som farligt eller hotfullt och förbereder kroppen genom att öka vår syreupptagning, höja pulsen för att öka blodcirkulationen, samt öka vår vaksamhet. Dock kan det här systemet ibland gå igång på grund av saker som egentligen inte är ett hot och då blir det svårare att hantera situationen på ett sätt som är bra för oss på lång sikt. När vi undviker ett upplevt hot, vilket är den vanligaste strategin minskar ångesten och hjärnan tolkar det som ett kvitto på att den hanterade situationen korrekt och tendensen att göra så igen förstärks.

Oerhört grovt förenklat alltså. 

Nu får du lägga av! Det är ingen lek som bara kan viftas bort eller förminskas när det är som TS beskriver sig uppleva det. Det finns delar i det som du säger som stämmer, att ångest tenderar att förstärkas om det systemet får "härja fritt". Men ditt råd här är taget rakt ut ur luften utan att du vet någonting om TS förutsättningar. 

Försöka exponera sig för mentalt jobbiga situationer i en utmanande men hanterbar omfattning och under trygga former är absolut bra men är inget som bara ska höftas eftersom det kan ge rakt motsatt effekt.

När du inte vet något om orsaken har du inget belägg för att ut och springa skulle lösa situationen.

Som sakkunnig säger jag: Eh, nej!

Visst finns absolut kategorin du beskriver och tänker på också, men det är inte något man bara gissar sig fram till på knapphändig information som tyder på ett större allvar. Om du skulle ha rätt och det finns en så enkel lösning vore det ju toppen för TS, 

Nu är det naturligtvis alltid den som söker råd som själv får värdera råden man får och själv ta ansvar för vad man gör med informationen. Personligen tycker jag dock att man själv också bör fundera ett varv på vad man säger och hur man lägger fram det. 

Var har du stött på extremt många med ångest? Det låter snarare som att du har stött på några som känner sig lite dassiga och kallar det för ångest och att du inte heller vet vad ångest egentligen är. 

Jag har träffat flera personer med ångest. I samtliga fall ligger det npf eller trauma eller en kombination av det bakom. Kanske hälften av dem har haft det sedan tidig barndom. Knappast ett resultat av ett bekymmerslöst liv. 

Bekvämt, inte bekymmerslöst. Ju bekvämare man lever desto mer bekymmer och desto mer ångest tenderar man att skapa.

Att göra det man kan mot ångest är särskilt viktigt för barn med NPF. Fasta rutiner, meningsfull sysselsättning, bra mat, träning, solljus, naturen osv.

Enkelt att gå hos psykologen? Du har en väldigt skev bild av hur terapi går till. Många behöver ångestdämpande för att klara av terapin, så att den ska fungera effektivt. Att gå i terapi är ett rätt tungt jobb. Det handlar i många fall om att möta sina värsta rädslor och jobbigaste minnen istället för att fly dem. 

Jag vet att du inte tror på mig nu, men det du skriver visar att du inte har en aning om vad vi andra pratar om.

Jag har haft otroligt mycket ångest i mitt liv, ända sen tonåren. Det berodde bl.a. på en för tidig pubertet med alla dess hemska följder, en dysfunktionell uppväxt (som än idag är ett öppet sår eftersom min familj och jag aldrig rett ut det) och rent generellt en känsla av maktlöshet inför flera saker i mitt liv. Förra sommaren gick jag in i väggen och har sen dess försökt hitta nån professionell att prata med, förgäves. Så jag blir väldigt provocerad av din nonchalans och arrogans. Jag vet inte vad du tror att du pratar om, men vi andra pratar om äkta ångest.

Du vet vad ångest är men du vet inte hur man förebygger det. Det är det jag vet.

Man kan gå in på Ångestförbundets hemsida och de säger samma sak som mig. Gör det som är obehagligt och din hjärna vänjer sig.

-------
"Att hantera ångest i stunden
Ångesten kommer och går, och precis som alla upplevelser går den över av sig själv efter en stund. Många som har ångest vill snabbt bli av med obehagskänslorna. Men om du stannar kvar i känslan kommer du att märka att ångesten slutar att öka, och till med minskar efter en stund. När du får ångest kan du pröva att göra så här:
Sätt dig på en stol och tryck ner fötterna i golvet eller marken och känn efter hur det känns.
Beskriv för dig själv vad som händer just nu och tillåt dina tankar att vara som de är.
Andas lugnt. Lägg en hand på magen och känn andningen.
Fortsätt eller börja om med det du tänkte göra från början, innan du fick ångest.
 
Att hantera ångest på längre sikt
Gör det som är viktigt för dig även när du har ångest. Det kallas exponering och är den viktigaste delen i behandlingen av ångest. Att exponera sig betyder att man utsätter sig för obehagliga känslor. Om det är för svårt att göra det du vill på en gång, så kan du utmana dig i små steg.
 
Exempel på exponering
Om du exempelvis slutat åka hiss på grund av att du är rädd att få ångest kan det första steget vara att du föreställer dig att du går in i en hiss. Nästa steg kan vara att gå till en verklig hiss och trycka på knappen så att dörrarna öppnas. Nästa steg kan vara att en kort stund gå in i hissen och sedan gå ut igen. Efter det kan nästa steg vara att åka en våning i taget. Kanske först tillsammans med en vän. Sedan ensam.
Målet är att du till slut ska klara av att exponeras för hela situationen, från början till slut. Genom att klara av det du är mest rädd för kommer tilltron till din förmåga att öka, och din ångest att minska på sikt.
 
Vila, rörelse och återhämtning
Försök att vila och få tillräckligt mycket sömn. Om du har svårt att sova är det bra om du ändå kan försöka ta små vilopauser. Det motverkar både stress och sårbarhet för ångest.
Rör på dig, till exempel genom att träna, promenera eller dansa. Gärna så att din puls ökar, och att du blir lite varm och svettig. Den fysiska ansträngningen hjälper kroppen att producera ämnen som får dig att må bättre. Träning gör det lättare att slappna av och sova bra."

www.angest.se/vad-r-ngest.html
--------

Beträffande detta med mer ångest nu för tiden så är det inte så att människor har svårare uppväxter idag. Man hade jobbigare uppväxter förr och framförallt utsatte man sig för fler jobbiga situationer i vardagen. Var ute i alla väder. Tog hand om och slaktade alla slags djur. Osv.

Du beaktar människors bakgrund när du framförallt i det stora sammanhanget ska titta på vardagen. Det är inte så utmanande att sitta på sitt rum eller i soffan i vardagsrummet som standardbarnet gör idag i mycket större utsträckning än förr. 

Jag undrar en Sak som jag liksom aldrig fattade När jag gick? ?släpp det du inte kan påverka? men det är ju exakt det jag får ångest över. en sak jag gjort, ett misstag, något jag missat att göra/utföra. Hur konkret ska jag tillåta mig själv att släppa saker? Hur kan man tänka? 

du som är psykolog. Hur råder du en patient som säger just det? Jag KAN inte sluta älta eller oroa mig.